Lite längre

- av glädje, i balans, med energi

31 juli 2012

När racern kallar

Min racer ropade igår avundsjukt på mig från garaget. Den ville rastas. Tyckte att den förtjänade det som den gamla trotjänare den är, nu när nya MTB-konkurrenten fått rastas flera gånger.

Eftersom vi förstår varandra väldigt bra, min racer och jag, så kände jag också suget större och större och eftersom de utlovade regnskurarna uteblev så gav vi oss av i förmiddags på en premiärtur för året. Märkte direkt att MTBn inte är i närheten av att kunna konkurrera med landsvägshojen. Vilken känsla att susa fram. Våga sitta fast i fötterna och trampa igenom hela varvet. Sitta skönt i sadeln utan att omedelbart få vansinnigt ont i sittknölarna. Susa fram i anständigt tempo även när mot- och kastvindarna på Bergsvägen är som värst. Underbart!

Cykelmusklerna däremot, skrek i varenda uppförsbacke, men det är ju inte annat att vänta sig när de blivit försummade ända sedan förra sommaren. Dock inte värre än att tempot ändå var hyfsat för att vara jag, när vi väl kom ut ur bebyggelse och ut på riktiga landsvägen vill säga. Ut bland böljande fält, doftande blomster och stängda vedugnsbagerier. Ingen beryktad bullfika blev det men väl en väldigt trevlig cykeltur i solsken.

Stannade Garmin på ganska exakt 39km och mindre än fem minuter senare kom världens störtskur från de mörka molnen som vi inte sett bakom oss. Tur med vädret också!

Hungrig som en varg, som alltid efter cykling, lassades en riktigt stor lunchportion in, innan vi gav oss iväg på dagens andra, och betydligt jobbigare, pass. En shoppingtur. Lagom lugna och såsiga efter cykelturen såg det först inte så ljust ut för våra inköp, men vi tog oss samman och lyckades få med oss både en hel hög mattor, förvaringshyllor, plastbackar och garagekrokar hem. Med hälsan fortfarande i behåll (det är inte alltid säkert när man frotterat sig med semestergalna solstingstenderande trafikanter och shoppare i en logistisk mardröm som också kallas shoppingcentrum) kom vi hem igen och fick med oss något som det nog kan vara sista gången för säsongen vi inhandlar: jordgubbar!

Etiketter: ,

Mjölkfri kokosglass

Häromdagen köpte vi kulglass på Fröken Jennys när vi promenerade till Bergs slussar. Supergod glass, och stora kulor! Särskilt den ekologiska kokosglassen jag tog var god och jag började grunna på om man inte skulle kunna göra den hemma, i en mjölkfri variant. Hittade några olika recept, både med och utan grädde/mjölk, och med och utan socker. Jag valde att testa med lite agavesirap som sötning, ville inte ha en massa raffinerat socker. För lite sötning visade det sig, för nu har jag en stor isklump i frysen... Kan också vara att jag skulle vispat upp kalaset lite mer innan frysningen, eller vispat grundligare under infrysningen. Eller helt enkelt borde hällt i lite sprit...

Hur som helst, smaken var det inget fel på så det blir nog fler experiment. Så här gjorde jag:

4 äggulor
1 burk (400ml) ekologisk kokosmjölk
rivet skal från 1 lime
ca 1 dl kokosflingor
ca 2 tsk agavesirap

För-kyl en skål/bunke eller portionsformar du tänkt frysa glassen i. Vispa upp äggulorna lätt, blanda i hälften av kokosmjölken. Värm blandningen i vattenbad under omrörning tills det stelnar (ca 8-10min, det ska vara som typ vaniljkräm). Vispa i resten av kokosmjölken, kokosflingor efter tycke och smak, limeskal och agavesirap. Förmodlingen behövs som sagt mer sötning/socker än det jag använde om man inte vill ha stenhård glass efter nåt dygn. Men å andra sidan kan man ju istället äta upp allt direkt när det är klart så slipper man problemet :-)

Häll smeten i bunken/skålen och ställ in i frysen. Rör om ordentligt en gång i halvtimmen under fyra timmar. Så var det klart!

Ser mest ut som gröt när det är klart... Foto: M. Eklund

Ser lite bättre ut när det är upplagt. Foto: M. Eklund
Jag serverade glassen med färsk, tärnad mango, och lite agave på toppen. Riktigt gott faktiskt! Passade även utmärkt till sambons kladdkaka, ända tills jag tappade ut det mesta på golvet...

Etiketter: ,

30 juli 2012

Få-fart-på-kroppen-intervaller

Löpning på agendan idag, och också dags att ägna sig åt något som faktiskt kan liknas vid löpning. Kroppen har ju känts så otroligt seg de senaste gångerna jag försökt mig på att jogga/lufsa så jag tänkte att nu är det dags att göra något åt det! Var inte särskilt sugen på att springa och funderade ett tag på att stanna hemma helt, eller bara ta någon kortrunda runt kvarteret eller så. Men tog mig till slut i kragen och så här i efterhand var det ju (som vanligt) rätt beslut.

Lång uppvärmning i form av några minuters rask promenad följt av drygt två kilometer i "långsammare än långpass"-fart. Tanken var sedan att köra 10st 400m-intervaller i 6min-tempo, som är min normala "marsch-fart" som jag brukar kunna springa hur långt som helst i men inte varit i närheten av på länge. Drygt 1 min gång emellan.

Eftersom vi picknickat i Berg innan (och därmed också cyklat dit och hem) räknade jag med att det skulle gå rätt tungt. Men nej, faktiskt inte! Fick hålla igen för att hålla mig till mitt marschtempo och in alles så gick intervallerna fortare än så allihop. Fokuserade på hållning och löpsteg för att undvika att väcka Det Onda Knät och det gjorde nog att jag liksom joggade lite mer ekonomiskt kanske. Eller nåt. Jag vet inte riktigt. Kroppen kändes oförskämt lätt i allafall (jämfört med vad jag hade väntat mig), vilket gör att jag nu ser fram emot nästa löppass igen. Känns ju bra om inte annat. Lång nedvarvning där jag faktiskt sprang och sjöng för mig själv. Jag hade tagit Ipoden till hjälp för att distrahera mig själv och löplistan gjorde verkligen sitt jobb idag!

Passet gick nästan helt på asfalt, mest för att testa hur lederna skulle tackla det med tanke på att det är bara en månad till Tjejmilen. Det känns lite måste jag erkänna, både i knän och ena fotleden, men inte värre än att jag tror det mesta går över till imorgon med lite nattvila. Gott så!

Etiketter:

Lugnet i skogen

Bland det bästa med att bo där jag bor är att det är så nära till skogen. Igår behövde jag verkligen en vilodag men vi gav oss ändå ut en sväng i MTB-spåret igen. Passar på att visa lite hur mitt spår ser ut.

En snäll del av spåret. Detta kan jag hantera!

En mindre snäll del... Hariga jag kliver då av cykeln...

Den här gången förflyttade vi oss till fots, för att lite närmare undersöka hur mycket som låg bakom den starka hallonlukten jag känt när jag cyklade i förrgår. Plocka lite bär är ju inte direkt så jobbigt... Om det nu skulle finnas något kvar vill säga, för vi trodde bägge två att det skulle vara väldigt urplockat i de lättillgängliga områdena kring spåret. Inga av dem som bor där i närheten verkar dock vara några skogsmänniskor, för både blåbär, hallon och kantareller (jippie!) fullkomligt hoppade på oss!

Hallon!

Massor med blåbär!

Hela skörden. Sen var burkarna slut...
När vi sprungit på kantarellerna blev vi verkligen fast. Jag förstår verkligen bär- och svampplockare som går vilse, för man blir ju som trollbunden! Letar mer, mer, mer och till slut är man långt bort från stället där man började. Men vi var ju ändå nära hemma så vilse var vi aldrig, men föreställa sig går ju. Ungefär samtidigt som burkarna började ta slut (ja, jag vet att man egentligen inte ska lägga svamp i plastburk, men vi kunde ju inte lämna dem...) började jag känna mig rätt trött och väldigt törstig så vi drog oss hemåt igen. Insåg då att vi varit ute i över 2,5timmar utan att märka hur tiden flög. Skogens förtrollning!

Härligt är det i allafall att ha skafferiet utanför knuten. Det blev en kantarell- och västerbottenpaj till middag, och så färska hallon på gröten i morse. Mums!

Blåbären fick äntra frysen i väntan på bättre idéer eller större sug.

Etiketter: , , ,

28 juli 2012

Första riktiga försöket på mountainbiken

Vi är inte riktigt kompisar ännu, min fina MTB och jag. Idag gjorde vi ett nytt försök att hålla sams, men det gick väl sådär. Justering på SPD-clipsen ingick i förberedelserna och tillsammans skulle vi ge oss ut på 24km-slingan som ligger precis runt knuten (men som tyvärr är rätt teknisk). Med sambon som coach var tanken. Det visade sig dock att jag var en harig och ganska hopplös adept så efter några kilometer skickade jag iväg honom ensam.

Själv tog jag cykelbanan hemåt och begav mig mot grusvägarna i slutet på 24:an istället. Där går banan på grusvägen vissa bitar och gör sen små avstickare in på skogsstigar. I min egen (långsamma) takt (skulle i snitt nästan ha gått fortare att springa) kunde jag testa mig fram bland rötter, stenar, nerförsbackar och en massa växlar. Körde två varv på de sista fem kilometrarna och fick totalt ihop drygt 15km. Får väl duga för den här gången då! Även om det mest kändes som jag stod så här och funderade på hur jag skulle komma vidare.

Trögt! Foto: M. Eklund

På andra varvet lyckades jag betydligt bättre än första och kom upp för en rotbelagd backe och ner för stenhällar. Och jag tror liksom det är lite det som är grejen. Man måste vara förutseende, och helst känna banan (så att man hinner växla upp eller ner i tid), samtidigt som man måste vara uppmärksam (eftersom marginalerna är små), balansera och inte vara för långsam, samtidigt som det gör ONT att ramla om man är för snabb. Beredd att trampa ur när det tar stopp. Kolla stigen. Växla. Väja. Trampa. Bromsa.

För mig som är van vid racern så blir det liksom lite mycket på en gång. Man kan liksom inte bara susa på och växla lite som man vill när det känns trögt eller lätt. Eller drömma sig bort i vacker omgivning. Tappa fokus. Det går liksom illa direkt. Konsekvenserna är omedelbara. Det är den omställningen jag måste göra. Cykel har varit återhämtningsträning för mig. MTB är inte återhämtning!

Glad till slut! Foto: M. Eklund

Men roligt ändå när man får trixa i egen takt. Som med allt så vänjer man sig ju också. Grusvägarna som jag förra gången tyckte var lite småläskiga känns nu löjligt enkla. Så kanske även rötter och jag kan bli vänner. När cykeln och jag vuxit ihop lite mer. Och när jag hittat rot- och stenfria stigar att "uppgradera" mig på (om nu sådana finns i Östergötland??)

Etiketter:

26 juli 2012

Nytt försök på CXWorx

Imorse hade jag lyckats boka in mig på CX igen, utan att passet blev inställt den här gången. Bäst att passa på så här på semestern då det inte är så fullt! 8.30 började det, så det blev en frisk (?! allt är väl relativt i värmen, men ändå...) promenad till gymmet redan innan klockan slagit åtta.

Tanken med passet är ju väldigt bra - genomträna muskler i kroppen som vi behöver för att vara stabila. Core-musklerna, och lite ben och rotationsövningar. Men jag måste nog säga att jag inte riktigt förstår varför detta pass ALLTID brukar vara fullt. Det kändes som att övningarna stressades igenom (och förvisso var passet bara en halvtimme långt). Det hattades mellan gummiband, viktplattor, ner på mattan, stå upp, ligg på mage, ligg på rygg. Fram och tillbaka, upp och ner. Jag märkte det framförallt på Det Onda Knät som inte tyckte om att ouppvärmt helt plötsligt riva av tio sidoutfall med gummiband, därefter kasta sig ner på golvet för nästa övning. Men kanske är jag bara ovan. Mycket av övningarna gör jag ju liksom ändå hemma ibland, fast utan vikter och i mitt tempo så det borde inte ha varit så farligt. Men det känns som att man ändå vill ha koll på tekniken när man gör övningarna, så att de inte får motsatt effekt, dvs att man skadar sig. Hafsa igenom flest möjliga övningar på en halvtimme känns inte riktigt som min grej.

Med lite vatten skvalpande i magen och hungern knorrandes långt där nere beslöt jag mig för att transportjogga hem istället för att gå för att på så sätt få gröt lite fortare. Trots att klockan bara var nio var det VARMT ute, och fuktigt! Svettades floder och var dyngsur när jag damp ner på trappan hemma efter 2,6 km. Efter ordentlig grötfrukost och lite flämtande i ogräslandet kom jag på att en dag som denna måste vara utmärkt att storhandla, eftersom alla som vanligtvis hänger i köpcentrum säkert hänger på stranden!

Smart drag, visade det sig, för det var förhållandevis folktomt både på parkeringen och i affären. Skönt att fylla förråden igen, både med sambo-vänlig mat och med sådant som han anser är suspekt och som står i "mitt" skåp. Resten av eftermiddagen fortsatte vi flämta bitvis i skuggan under äppelträdet, bitvis vid lekstugan, innan vi nu sett Dokument Inifrån på SVT. Medaljens pris går i repris fredag, lördag och söndag och verkar efter det komma ut på SVT Play. Ger lite perspektiv på träning, även om den visar elitidrottarens synvinkel. Vilket pris är man egentligen beredd att betala för framgång? Helt klart sevärd.

Etiketter: ,

25 juli 2012

Statuscheck

Idag var det dags. Första sammanhängande joggingturen (nej, det kan tyvärr inte kallas löpning ännu) sedan början av juni. Formcheck på schemat alltså. Enbart baserat på känsla i kroppen och upplevelse. För vem kan förvänta sig att slå nån slags tidsrekord eller formtoppa i tryckande värme, även om man ger sig ut innan förmiddagen ens hunnit börja?

Som så ofta när det är varmt letar jag mig upp till Olstorp. Där finns stora skuggande furor i mängder och skogen är så lugn och susande. Hela området är vackert, man tror nästan inte man är i Östergötland. Men så är det också Östergötlands backigaste motionsspår sägs det, så det är ju ytterligare en anledning till att man kanske inte direkt persar om man, som jag gjorde idag, väljer att statuschecka där...

Trots värmen var det i allafall skönt, och jag lyckades med föresatsen att inte behöva ta gångpauser. Tempot var mer än lugnt, men ökar stadigt för varje pass, så det går ju åt rätt håll i allafall. Skrapade ihop 4,5km ganska exakt och är nöjd så. Högerbenet som klagade efter vandringen är mycket bättre, men både fot, knä och höft gör lågmälda protester. Vila och stretching får bli åtgärd idag, sen lite styrka imorgon och så löptest igen framåt helgen. Förhoppningsvis i liiiite svalare omgivning...

Även idag lyckades jag nästan übermatcha outfiten. Testade senaste skoköpet för första gången (Adidas Adizero Boston, inköpta i San Diego) och matchade med knalligt linne.

Foto: M. Eklund

Till och med hårsnodden matchade skorna... Vad sägs om den va?

Foto: M. Eklund

Etiketter:

23 juli 2012

49 km senare

Efter de två sista dagarnas vandring kändes mina ben (eller snarare höfter och fotleder) som efter ett Lidingölopp, trots relativt lite packning. Stel som en 80-åring var jag när jag klev ur bilen hos föräldrarna, vilket orsakade en del fnissande hos omgivningen.

Därför beslutade jag mig för en vilodag idag, med tankar och dagdrömmar om fjällöpning med lätt ryggsäck. Två löpare sprang ifatt oss igår, de sprang typ 3mil om dagen. I mjuk och varierad terräng kanske det skulle vara görligt, nästa säsong eller så. Man måste ju få drömma!

Idag däremot, kliar jag mina trettiotalet myggbett kring fotlederna och knallar omkring i färgglada kompressionsstrumpor. Går tipsrunda med far och sambo runt sjön, där prästkragar, lupiner, midsommarblomster och smörblommor står i full blom. Sommaren ligger efter här sägs det. Men det är sagolikt vackert och perfekt återhämtning!

21 juli 2012

Musiken i mitt liv

Jag har en gammal t-shirt som verkligen är jag. Den är så gammal att texttrycket som var guldfärgat när jag köpte den nu endast är gråaktigt och knappt syns. Men den är ändå fortfarande en favorit och beskriver ganska bra vad musik betyder för mig - Music is my way of thinking.

Foto: M. Eklund
Jag går nästan jämt med någon låt på hjärnan och har en text väl satt sig så är det sällan jag glömmer den. Bra talang vid frågesporter, musikquizar och sånt! Jag har väldigt starka associationer till musik, all möjlig typ av musik och kan bara med några inledande toner av en låt kastas årtionden tillbaka i tiden, eller ändra sinnesstämning på ett kick.

Den här låten ger mig t ex gåshud, medan den här direkt placerar mig i en automatväxlad hyrbil på väg från El Centro till San Diego med solen i ögonen och bergen i backspegeln. När jag hör den här kastas jag tillbaka till en gympasal i Ölstykke i Danmark i början på 90-talet, som just den helgen fungerade som matsal på ett vänortsdansutbyte. Mina "snälla" kompisar "skämde ut" en stackars blyg tonårstjej genom att sjunga den för mig...

Även träningen är i många avseenden förknippad med musik. Kanske för att jag så länge jag kan minnas hållit på med dans, vilket kräver musik... Den här dängan är en av slutlåtarna på intensivlunchgympapasset jag brukar gå på ibland på jobbet (och passar också väldigt bra att springa till!), medan den här får mig att både få rysningar (av lycka) och ibland fälla en tår (av vemod och litegrann av lycka). Jag hamnar, utmattad, på den tillfälliga bron över vägen, precis innan klockstapeln i Mora, med förfrusna händer, under Öppet spår 2009, när jag plötsligt inser att jag faktiskt kommer att klara det, för första gången!

Fjällgeten i mig hamnar i Geiranger i Norge (där jag jobbat som guide i flera säsonger) när jag hör den här visan, som vissa av oss guider brukade sjunga för stackars turister. Den här sjöng vi snarare när vi "koste oss i stuen" på kvällarna.

Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst, men tänkte avsluta med den här, som också får mig att rysa och bli alldeles vemodig. Jag borde verkligen leva mer efter detta och ibland lyssnar jag på den för att den hjälper mig att ta mig samman när jag behöver det och påminner mig om att jag inte alltid behöver bry mig så mycket om vad andra tycker om vad jag gör eller inte gör. Det är mitt liv! Och musiken ÄR mitt liv!

Etiketter:

20 juli 2012

Syligt...

Jag har kommit till Sveriges just nu kallaste plats. När vi kom hit för nån timme sedan var det 3,7 grader. Nu snöar det... "Syligt" (muminsvenska för kyligt) på Sylarna kan man säga.

Vi var morgonpigga och kom iväg från Blåhammaren innan åtta och sitter nu inne och fikar. Tittar ut på de som tar lite längre tid på sig på de 19km och inte kommit hit ännu.

Har duschat varmt, vilket nästan känns "förbjudet" på fjället. Är ju van att tälta och bada i isiga fjällbäckar för att bli ren(are). Men i år är det "lyx" som gäller. Vi bor på fjällstationer och äter lagad mat på kvällarna. Frystorkat bara till lunch. Skönt, men är liksom inte fjället "på riktigt" för mig. Det är för mycket folk, trängsel och supande. För lite enslighet, vildmark och obanad terräng. Men det visste jag ju inte förrän jag testat. Är otroligt glad att vi kom iväg överhuvudtaget. Och eftersom det är mer snö och kyla än jag nånsin upplevt i Jämtlandsfjällen på sommaren så är det ju faktiskt också ganska skönt att sova inomhus. Mina köldkänsliga händer gillar't om inte annat.

Etapperna känns väldigt lätta när tält, sovsäck och liggunderlag saknas i packningen. Man blir sugen på ännu lättare packning och lätta löparskor! Vi har sett en hel del som springer leden, alla har varit ensamlöpare. Löpningen lockar men inte ensamheten. Kanske för att jag i stenig terräng är ganska drummelfotad och nog fortfarande behöver "ledsagare". Men nåt annat, mindre "syligt" och mer vältränat år, så kanske!

Etiketter:

19 juli 2012

Hårfint?

Just för tillfället kan jag ju inte direkt påstå att jag tränar så speciellt mycket, men när jag gör det, så är en av de sakerna som tar längst tid i samband med träning faktiskt att tvätta (eller åtminstone skölja) håret. Jag har en del hår...

Foto: M. Eklund

Det är ganska tjockt också och torkar långsamt. Jag gillar inte att föna det för ofta eftersom det sliter så mycket. Det händer att jag får komplimanger för min hår-man, men när den ska rengöras efter träning (och ibland annars också) så är det inte alltid vi är kompisar.

Foto: M. Eklund

Däremot försöker jag vara snäll mot det och gillar inte att proppa det fullt med kemikalier, mest för att just träningen gör att jag tvättar det ganska ofta, eller åtminstone sköljer, vilket gör att massor med kemikalier sliter onödigt på håret och gör att jag måste klippa mig oftare och får en kliande, fnasig hårbotten.

För några år sedan testade jag balsammetoden för att skona håret från uttorkande sulfater och minimera mängden giftiga ämnen jag tillför det. Jag upplevde dock att jag tappade alltför mycket hår av det, och att mitt hår inte gillar för mycket näring utan klarar sig ganska bra med den näring det får inifrån ifrån maten jag stoppar i mig, så det var inte hållbart i längden. Testade därför en del mer eller mindre naturliga och/eller skumma metoder för att låta håret sköta sig själv så mycket som möjligt. Äggschampo t ex, verkar funka rätt så bra för mitt hår. Även det är dock inte något jag använder regelbundet, eftersom jag mycket hellre stoppar de goda äggen i magen än i håret ;-) Men håret blir väldigt rent och fluffigt av det!

Det jag istället försöker göra är att använda mig av schampon som inte innehåller SLS, mineraloljor, silikon, parabener eller annat junk som bara är falskt marknadsföring som syftar till att få oss att köpa mer produkter som vårt hår "behöver" pga att ovan nämnda ingredienser gör så att det behöver det. Har sedan ett drygt år tillbaka kört med BodyShops Rainforest-serie (oftast det här schampot) som jag tycker funkar hyfsat. Helst skulle jag vilja ha något med mindre ingredienser men har ännu inte hittat något som också uppfyller mitt krav på att det inte ska vara alltför tidsödande att tvätta håret, samt att jag inte ska behöva göra en massa inpackningar för att "rädda" kalufsen en gång i veckan.

Sedan min hårbotten vande sig av med uttorkande "vanliga" schampon behöver jag inte tvätta håret lika ofta, vilket såklart minskar frekvensen på den tidsödande torkprocessen på några timmar, men efter hårdare träningspass (jag svettas rätt mycket när jag t ex springer) så vill jag ju ändå skölja ur svett och smuts ur håret. Ibland blöter jag bara håret och gnuggar hårbotten med fingertopparna och har sen lite balsam (eller ibland olivolja) i topparna. Ibland kör jag balsammetoden light och tvättar hårbotten lätt med balsam. Ibland gör jag en sköljning med äppelcidervinäger, som faktiskt funkar riktigt bra, om man bara kan stå ut med lukten tills håret torkat (den försvinner när håret är torrt). Det förlänger tiden mellan riktiga schampo-tvättar med åtminstone en dag eller två. Torrschampo gjort på havregryn använde jag också ett tag men eftersom jag har mörkt hår så ser det lätt ut som mjäll även om jag borstar ur det ordentligt. Rekommenderas annars varmt till lintottar.

Helst av allt skulle jag bara vilja använda sådant som också kan ätas för att tvätta håret (och för den del också huden) med, men om jag också ska se någorlunda fräsch ut i vardagen och inte spendera all ledig tid på att göra lustiga hemmakok, så verkar det inte riktigt möjligt. Man får göra det bästa av det och sedan jag frångick de värsta hårbovarna så behöver jag numera bara klippa håret typ en gång i halvåret (max) och aldrig göra dyra hårinpackningar. Håret mår fint ändå och jag klarar mig undan med att tvätta det (om man bortser från lättsköljningar) var 3-4 dag. Fast det törs jag inte tala om för kollegorna som tvättar håret två gånger om dagen med vanligt schampo "för att annars är man ju äcklig" :-)

Etiketter: , ,

18 juli 2012

Lofsdalslunk och Östersundshäng

Nu är det semester på riktigt! Lugna dagar (FÖR lugna om man frågar sambon) hos mina föräldrar som snudd på permanentbor i Härjedalen numera. Testade några varv i elljusspåret i Lofsdalen igår medan sambon sprang upp på Hovärken och ner igen. Ja, just det, upp på ett fjäll och tillbaka! Sånt som jag gärna också skulle göra, fast kanske om nån månad eller så...

Elljusspåret var hursomhelst fint. Lagom kuperat, inte så tillrättalagt utan mer terrängkänsla än jag väntat mig. Fötterna tog glädjeskutt mellan lerpölarna och de porlande bäckarna i var och varannan kurva var lika bra springmusik som vilken spellista som helst. Insåg efteråt att jag nästan ubermatchat utstyrseln också, med blå skor, blå tröja och knallblå kompressionsstrumpor. Mycket snyggt ;-)

Efter en kalldusch (ja, varmvattnet i badhuset var slut!) en lugn eftermiddag med lite test av vandringsutrustning. Slappa med en bok är inte heller att förakta. Eller betrakta alla småfåglar som lever lyxliv utanför köksfönstret tack vare mammas omsorg.

Idag vankades istället tur till Östersund och en natt på finfina vandrarhemmet Ledkrysset. Tokfint väder och folk som linbanesurfar på Storsjön. Men vädret brukar å andra sidan alltid vara fint när jag är här...

Bjuder på lite bilder som pga bristande mobilversion av Blogger inte passar i webformat eller kommer i nån vettig ordning. Menmen...

17 juli 2012

Packlista.com

Jag gillar egentligen inte att länka till saker som inte är bra, hela tanken är ju att tipsa om saker som är bra/användbart. Men trots att kvaliteten på sidan i rubriken inte är särskilt hög, så är det faktiskt humor att använda den!

Jag är en riktig listmänniska. Särskilt packlistor använder jag flitigt. Det blir liksom en ritual när jag ska åka nånstans. Först uppdatera listan, eller göra en specialanpassad för ändamålet. Sedan plocka fram sakerna på listan och lägga dem i en hög. Naturligtvis bocka av dem eftersom. När det är klart, dags att lägga ner det i väskan. Sambon har ganska roligt åt mina packlistor, men de gör ju liksom att jag inte glömmer något. Dels för att jag har standardlistor t ex för tjänsteresor, dels för att jag följer listan, som är väl genomgången!

Fördelen är också att jag (oftast) inte har med mig onödigt mycket saker när jag ska åka nånstans och oftast faktiskt har lättare packning än sällskapet. Så nu när jag såg nånstans att ovan nämnda sida finns så tänkte jag att det måste ju vara kanon! Fylla i längd, ändamål och land som resan går till och så snipp snapp så kommer en lista ut! För bra för att vara sant! Japp, det var det också!

Jag fyllde i följande: Tjej, som ska resa på friluftssemester i Sverige i en vecka.

Resultat: Jag behöver enligt sidan visum (till Republiken Jämtland kanske?!), plattång (och var ska jag plugga in den på fjället? Kanske är den batteri- eller gasoldriven), klänning och smink. Samt såklart en del självklarheter som skor, tält och sovsäck. Men även resväskor, ryggväska och travelbag. Kan bli liiite jobbigt att släpa allt detta på fjället... Korkskruven var också tillräckligt viktigt för att få stå på listan. Jamenvisst, att jag inte tänkt på att släpa med en vinare i ryggsäcken!!

Humor helt i min smak :-)

Etiketter:

15 juli 2012

Trädgårdsfys

För en gångs skull hade jag till idag lyckats få en plats på CXWorx på gymmet. Ville testa om det var något att ha eller inte. Eftersom det JÄMT blir fullbokat så fort platserna släpps så måste det ju vara bra! Men många som går kanske är bortresta på semester, för nu fanns det plats! Men... Passet blev inställt pga att instruktören var sjuk. Osis!

Så vad göra? Lite hemmafys istället blir nog bra tänkte jag. Framförallt core-musklerna behöver väckas till liv. Eftersom vädret idag bjöd på sol passade jag på att roa mig i trädgården en stund. Minst en halvtimme var målet, och en ordentlig genomkörare av sömniga, sommarlata muskler. På med (löpar)kjol och fina linnet, fram med yogamattan och balansplattan och skutta barfota UT I SOLEN!

Sol! Foto: M. Eklund

Som med allt annat just nu blir utlåtandet "Det var ett tag sen". Jag kommer nog få lite träningsvärk. Men det var ju liksom det som var tanken. Så att musklerna fattar vad de är till för! Uthålligheten var det inget större fel på jämfört med tidigare, men jag känner så här efteråt att det kommer kännas imorgon. Tur då att jag bara ska sitta i bilen mest hela dagen!

Jag är ju så dålig på vad saker heter, men ungefär så här blev det:

Planka (obs att det är kjolen som hänger ner, inte min rumpa!) Foto: M. Eklund

Balansen kunde varit bättre... Foto: M. Eklund

  • Raka och sneda ryggresningar
  • Armhävningar
  • Enbensböj (knärehab)
  • Sidoplanka
  • Vanlig planka
  • Triceps från sidan
  • Ryggresningar med benen lyfta (kallas väl Superman?)
  • Enbensbalans
  • Tvåbensbalans
  • Benböj på balansplatta
  • Magövningar som jag inte vet vad de heter :-)

Smått sömnig var jag innan, men en halvtimme med vinden susandes i öronen och rufsandes i håret blev jag lite piggare. Om än fortfarande trött efteråt, och rätt nöjd.

Foto: M. Eklund
Ännu nöjdare när sambon kom hem från sin joggingrunda med de här i fickorna! Yummy!

Sommarkantareller! Foto: M. Eklund

Pelargonerna blommar nu äntligen också. Fina blev de, om än inte alls röda som de utlovades när jag köpte dem som sticklingar.

Inte jätteröd, men jättefin. Foto: M. Eklund

Inte heller röd men ändå fin. Foto: M. Eklund

Etiketter:

14 juli 2012

Pensionärsjogg

Premiärjoggade efter uppehållet idag, och det gick verkligen i pensionärstempo. Men det var också avsikten. Enda syftet med passet var att väcka ben och leder, och även hjärta, och förstå att de ska börja springa igen. Tog det VÄLDIGT lugnt och varvade med gång titt som tätt och skramlade ihop 6,6km. Var inte särskilt trött alls när jag kom hem igen, men eftersom springbenen legat i träda i närapå en månad så känner jag att jag vill undvika att Det Onda Knät vaknar igen bara för att jag rusar iväg fortare än jag borde så här i början.

Det är en bra bit kvar till storformen, annat är ju inte att vänta, men kändes ändå inte helt oävet. Skönt väder för en gångs skull också. Jag som inte gillar värme så värst trivdes bra i skogen i duggregnet och knappa tjugo grader. Oroväckande vildsvinsspår funderade jag inte så mycket över, men kanske borde jag det till längre terrängrunder framöver. Hrm...

Köpte nya sneakers igår, äntligen fanns de i min storlek. Lagom skrikiga, supersköna och dessutom på 30% rea.

Foto: M. Eklund
Kalas!

Etiketter:

13 juli 2012

Trippelbak: Parmesankex, Kladdkaksmuffins och Runekakor

Att baka är för mig nästan som meditation. Jag skapar något med händerna i motsats till jobbets "med huvudet". Kan koppla bort grubblerier och bara köra ner fingrarna i en bunke och låta gottigheter växa fram. Eftersom vi får vänner på besök imorgon blev det lite extra bak idag.

Först ut vuxentilltugg i form av parmesankex. Supergoda och superenkla, i allafall för en ostoman som jag!

Små men väldigt goda! Foto: M. Eklund


Receptet kommer från min mest använda bakbok:


Bröd från Brunkebergs bageri. Foto: M. Eklund

Näst på tur var sådant som även de små nog gillar: Kladdkakemuffins. Hämtade inspirationen från det här receptet och då blev det så här:

Choklad! Foto: M. Eklund

Min variant var väldigt lik receptet från bloggen Träningsglädje, med skillnaden att jag använde mörka chokladknappar från bakhyllan istället för hel choklad, lättare att handskas med. Det blev lagom med 16 muffins och ungefärlig tid i ugnen 15-20 min, då blev de kladdiga och lite knäckiga i botten.

Som mellanmål på semestervandringen blir det en del hemgjorda energibars i år. Gjorde nyponbars för någon dag sedan och idag var det dags att komplettera med Runekakor. Jag utgick från det här receptet, men uteslöt turboladdningen så min variant blev såhär:

1,5 dl socker
2 dl ljus sirap
2,5 dl grädde

Kokas till knäck. Gör ett kulprov för att se när det är klart, för mig tog det ca 20 min.

ca 2,25 dl hackade hasselnötter
1 dl solrosfrön
ca 0,75 dl torkade tranbär
ca 0,75 dl russin
ca 9 dl havregryn

Blanda de torra ingredienserna.

Foto: M. Eklund

När knäcken är färdig (limmet till kakorna), så blanda i det lite i taget i det torra, men var försiktig, det är varmt! Blanda ordentligt, och när det svalnat tillräckligt, så knåda med händerna. Lägg alltihopa på bakplåtspapper, forma som du vill ha det och lägg på ett till bakplåtspapper. Kavla ut det till lagom tjocklek.

Foto: M. Eklund

Låt svalna, skär i bitar och lägg i plastfolie. Stoppa med fördel kakorna i frysen tills de ska ätas, för bättre hållbarhet.

Foto: M. Eklund

Etiketter:

11 juli 2012

Mountainbikefikatur

Formkurvan fortsätter att gå uppåt. Törs inte ropa hej ännu, men det ser lovande ut. Sambon "lurade" ut mig på en MTB-tur idag. Vi skulle "bara åka till Borensberg och fika". Förslaget har tidigare kommit från mig så jag kunde ju inte direkt protestera, även om soffan lockade. Värsta motivationspuckeln är ju dock över så jag visste hur skönt det skulle bli med lite luft. Ganska mycket luft skulle det visa sig, iallafall på vägen dit, eftersom det var rejäl motvind på sina ställen. Men skönt ändå.

Kanalbanken härifrån till Borensberg är ju rätt oproblematisk grusväg så det gick lugnt och smidigt. Lugn (väldigt lugn) fart kring 20km/h kändes lagom att börja med. Förvånansvärt lite båttrafik för att vara i juli, men vi insåg på vägen hem att de flesta åkte åt andra hållet och då kom som mötande. Fullsmackade passagerarbåtar (såna där som har räkfrossor) susade vi förbi utan några som helst problem. Tror bestämt vi fastnade på en och annan turistbild också.

Börjar bli lite mer kompis med cykeln nu så vad det lider kanske jag vågar mig ut i skogen på riktiga stigar också! Även om jag kanske väntar till värsta lervällingen lagt sig (om den nu gör det...). Hursomhelst, när vi kom fram till Borensberg möttes vi av en helt orädd andfamilj som gick rakt över fötterna på oss. Sött!

Foto: M. Eklund

Fikautbudet var inte riktigt vad vi hade hoppats på men en ostfralla kunde i allafall trollas fram, intogs glupskt innan vi vände hemåt igen. Med medvinden i ryggen gick det lite fortare tillbaka och trots en väldigt ovan och öm cykelbak så kändes turen inte alls särskilt ansträngande. Totalt drygt 35km var en bra säsongsuppvärmning. Mersmak!

Foto: M. Eklund
Å jag sa väl det: Idag har jag anmält mig till Tjejmilen, tjoho! Traditionen fortsätter.

Etiketter:

10 juli 2012

Morgonzumba

Imorse var det nypremiär på träning för mig. Förvisso mjukstart igår med MTBn, men det är ju inte riktigt seriös träning om man kör MTB med löparskor, eller hur?

Foto: M. Eklund

Gymmet har lite annorlunda öppettider nu på sommaren och kör Zumba-pass kl 8.30 på morgonen. Lite lagom pass att starta med tänkte jag. Man kan ju alltid maska om det blir jobbigt! Zumba går ju dessutom under kategorin "Enbart Kul", jag brukar inte direkt tycka det är jobbigt utan går dit endast för att få återuppleva lite gamla dans-moves och skaka rumpa... Min tanke om att det kanske inte skulle vara så fullt en vardagmorgon (även i semestertider) stämde också, vilket gjorde det hela ännu mer Kul. Enbart tjejer som vanligt, och en av dem hade också en personlig coach med sig i form av sin typ 4-5åriga dotter. Ivrigt hejande: "Du kunde ju hela låten, mamma!" Extra leende på det!

Tog apostlahästarna både till och från passet, vilket gjorde att jag fick totalt en timmes promenad på köpet. Det är semesterlyx på hög nivå det här. Kunna träna precis när man vill och inte tänka på att stressa vidare till något annat efteråt. Bara njuta.

Förvånansvärt nog så känns inte kroppen sådär våldsamt efter, trots det långa uppehållet. Krafterna lurar nog närmare ytan än jag trodde, förutsatt att den uppåtgående kurvan håller i sig.

Etiketter:

9 juli 2012

Nyttan med att träna

Framförallt på jobbet får jag då och då frågan varför jag tränar, eller framförallt varför jag springer, och ännu mer, varför jag springer långt. Oftast brukar jag svara: "För att jag kan", eftersom jag just i den här frågan gillar att provocera lite och det svaret verkar göra det... Kanske väcker det en tanke i huvudet på någon att man faktiskt kan springa, cykla, åka skidor, yoga, zumba, you name it; istället för att spendera all sin lediga tid med att röka, dricka vin varje fredag, lördag, och hela semestern, och vara uppe sent.

Men; detta skulle inte bli något moralinlägg på något sätt, utan mitt eget svar på rubriken. Min personliga nytta med att träna, och som faktiskt blivit tydligare för mig på sistone. Ibland svarar jag på frågan med "för att det är KUL!" eftersom jag faktiskt tycker det och faktiskt nog är lite endorfinberoende ibland. Eller "för att jag mår bra av det", vilket också stämmer jättebra. Omvänt mår jag verkligen fysiskt dåligt om jag inte tränar regelbundet, och då tränar jag ändå inte i några våldsamma mängder på något sätt. "För att jag behöver det" är också ett svar jag gett. Det här behövandet gäller på flera olika plan, har jag insett:
  • Träningen, tillsammans med hyfsat vettig kost, stärker mitt immunförsvar. Jämfört med en del kollegor är jag i princip aldrig sjuk. Max en förkylning om året och då oftast av den lättare sorten. Peppar peppar ta i trä, men jag ger träningen äran för mycket av det, och bra gener förstås :-)
  • Träningen hjälper mig att rensa kontorshuvudet efter en lång arbetsdag och hitta nån slags harmoni igen.
  • Träningen förebygger skador och framförallt, för mig, kontorsskador som dålig rygg, gamnacke och annat.
  • Träningen gör så att jag klarar motgångar bättre än om jag varit helt otränad. Det är inte på något sätt bevisat, men jag upplever det som att jag återhämtar mig snabbare från åkommor när jag är ganska tränad.

Framförallt den sista punkten har jag verkligen insett hur betydelsefull den är nu på sistone. Jag har verkligen dels kunnat använda lärdomar från träningen till att tackla smärta, stå ut med påfrestningar, orka med helt enkelt, och dels har min hyfsat goda fysik (jag var trots allt ganska redo för att springa drygt 50 km i mitten av juni) hjälpt mig att inte falla för långt ner i orkeslösheten. Det är lättare att ta sig upp igen. Fallet blir inte lika högt och backen upp igen inte lika brant. Visst känner jag att jag har långt kvar till nåt ultralopp, jag har ju inte ens sprungit ännu sen uppehållet började! Men MTBn kom fram ur sin gömma idag och trampades runt på grusvägar och nån liten stig här i krokarna utan större problem. Skönt skönt! Vilken frihet att ha tagit hand om sin kropp så bra att den hjälper sig själv att komma tillbaka rätt snabbt och fortfarande är användbar efter någon månads träda och vedermödor.

En annan lärdom, som jag kanske inte har så mycket nytta av själv, utan som mer ökar min förståelse för andra som kanske inte lever samma liv som jag, är hur lätt det är att falla för soffans och sötsugets lockelse; hur nära den onda cirkeln kan ligga där man istället för att göra det bästa för sin kropp och därigenom må bra, inte är så snäll mot den och därför mår sämre. När jag fortfarande var gravid var jag obeskrivligt trött, och kunde verkligen inte ta mig ur soffan på kvällarna. När det sedan gick utför, och åt pipan, så var det förvånansvärt lätt att falla för tröstsockret, som jag trodde att jag för länge sedan lämnat bakom mig. Spiralen började snurra, tankarna började snurra ännu mer. Varför träna? Soffan är ju skön, det hjälper ju ändå inte! Det är då man har som mest nytta av att veta, och påminna sig själv om: Jag kan ta mig igenom det här, jag tål smärta, jag är uthållig, jag mår BRA av att träna. Jag tränar för att jag kan! För att det är KUL! För att jag behöver det! Därför! Det är för mig nyttan av träning.

Etiketter: ,

8 juli 2012

Näst bästa

Vet inte vem som sagt det till mig, men nån är det: Om man inte kan utöva sport så är det näst bästa att titta på sport. Jag kanske modifierar det till att läsa om sport också (även om jag också har tittat på sport). Eller i allafall läsa om träning. Det kan jag nog göra hur mycket som helst tror jag. Förutom de vanliga bloggarna hittade jag också denna godbit idag. Vem vill inte prova näsandning liksom?? Jag menar, jag som har svårt för det till och med om jag powerwalkar. Undrar hur lång tid det skulle ta innan jag anpassat mig så jag kan springa medelst endast näsandning. Kan bli en rolig syn för omgivningen om inte annat!

Har också följt några bekanta som simmat Vansbrosimningen idag. TV4 Sport visade till och med live från Vansbro, tätspurten var riktigt spännande! Verkar tyvärr dock inte finnas på Play. Fyra år sedan jag själv låg där och plaskade, och blir lite sugen på att simma mer framöver. En crawlkurs kanske?

I den fuktiga värmen som hänger över omgivningen så längtar jag till fjällen, även om det verkar vara minst sagt fuktigt där också. Men väldigt hälsosamt enligt Jerry K och Scarfell:


Etiketter:

7 juli 2012

Ny leksak och mera nya tag

Efter ännu en vecka jag helst vill glömma har jag återigen hopp om återhämtning. Har klarat mig utan värktabletter i två dagar nu, även om det borde ha varit sisådär sju dagar sedan jag skulle ha sluppit dem. Känner mig minst sagt lurad av sjukvården och mitt sedan tidigare obefintliga förtroende för en viss avdelning på plan 16 på US i Linköping har (fast jag inte trodde det var möjligt) sjunkit ännu lägre. För mig som patient känns det som att det enda man fokuserar på är att hålla patienten så långt borta som möjligt så att kostnaderna kan minimeras. Jag vet att de som jobbar där förmodligen sliter järnet och jag klagar inte på hur jag blir bemött när jag väl får komma in, men det känns som direktiven uppifrån är mer kostnadsdrivna än frisk- och hälsovårdsdrivna.

Jag har till och med skriftligen löften om att den här proceduren jag gått igenom skulle vara i huvudsak överstånden på ett dygn. Men inte förrän 6,5 dygn passerat var jag såpass smärt- och krampfri att jag kände att jag kunde överge värktabletterna. Trots fagra löften om att hjälp bara var ett telefonsamtal bort om det skulle bli utdraget eller göra jätteont så har detta inte efter fyra telefonsamtal infriats på något sätt. Kalla handen varje gång. Tanken på återbesöket på måndag framkallar nu mest oro och misströstan. Ingen lust att dra ut på det här längre nu.

Menmen, jag ska sluta vara bitter också, det tjänar ju inte så mycket till, och sjukvården lär knappast få mer resurser så att man faktiskt kan ta hand om sina patienter bara för att jag är missnöjd och helt slut. Otroligt vad smärta kan ta slut på ens ork alltså! Har i allafall lärt mig en del av det här, och det kommer lite mer positiva lärdomar i ett annat inlägg, förhoppningsvis snart. Nya tag är jag redo att ta, men törs inte riktigt lita på att jag kan ta dem förrän efter måndag. Skeptiker ut i fingertopparna just nu.

Veckan har iallafall bjudit på leverans av min nya leksak... En ganska dyr men efterlängtad sådan. Äntligen har jag tagit klivet över på Mac-sidan. Tror jag har en del omställning att göra fortfarande, men är nog rätt nöjd ändå hittills. Vet inte specifikt med vad, men kanske är det grafiken som är mest bäst hittills. Och finurligheten i vissa funktioner. Överföringen via trådlösa nätverket från gamla PCn till nya Macen kanske? Blir nog skoj det här.

Foto: M. Eklund

Idag är också första dagen på SEMESTER! Fyra veckor om det vill sig väl. Vi var rätt utpumpade bägge två märkte vi när vi slappnade av igår kväll. Sov (för oss) länge och har mest slappat hela dagen. Tog en dryg mils promenad (dock med fikapaus i Bergs slussar på halva vägen. Härligt nog så gick det bättre än jag trodde, så krafterna ligger nog fortfarande och lurar i bakgrunden, om jag bara trugar lite med ordentigt med sömn och bra mat framöver. Om en dryg vecka vankas ju vandring och det vill jag ju för allt i världen inte missa! Förutsatt att den oförtroendeingivande sjukvården ger klartecken då. Som sagt, liiite skeptisk är jag allt fortfarande. Även om jag just i skrivande stund också är smått optimistisk. Och sötsugen...

3 juli 2012

I promenadtakt

Jag tar fortfarande det lilla lugna. Borde nog ta det lugnare än jag gör säger vissa. Men för en stressad ekonom hade det nog varit värre att vara hemma och "ta igen sig" än att jobba när man kanske inte borde. Värsta puckeln verkar vara över nu, och lagom till dess verkar sommarvädret ha kommit i allafall tillfälligt. Tog med mig sambon på en skön kvällspromenad i alldeles lagom takt. Bara att få räta ut ryggen och inta någon annan position än kontorsgamnacken var riktigt skönt. Syre och blodgenomströmning (om än väldigt måttligt) är ju aldrig fel så länge man kan stå på benen av egna krafter.

Mot nya tag!

Etiketter:

1 juli 2012

Som i en dimma

Eller kanske på avbytarbänken. Soppatorsk. Med handbromsen i. De senaste veckorna har varit konstiga. Jag har känt mig liksom vid sidan av livet. Försökt hänga med så gott det går men inte riktigt orkat engagera mig. Velat sova mest hela tiden. Försökt hålla skenet uppe på jobbet och reda ut kaoset som alltid råder när det närmar sig kvartalsslut. Inte alls känt skrivnerven göra sig till känna. Mest velat krypa under täcket och hoppas på att vakna till en skojigare verklighet.

Träning som normalt sett har en så central roll i mitt liv har knappt kommit över tröskeln till mitt medvetande. Det blev ingen midsommarpaddling - orken fanns helt enkelt inte där. Vindbyarna var också lite för starka för att sambon skulle känna sig komfortabel efter förra midsommarens kapsejsande på öppet vatten. Fullt förståeligt. Så det blev en kort tur längs Sörmlandsleden istället.


Trollskog. Foto: M. Eklund



Med utsikt mot Tvären. Foto: M. Eklund


Mera trollskog. Foto: M. Eklund


Det kändes helt lagom för i år, även om det var jättetråkigt att bryta en flerårig paddeltradition. Däckade nästan direkt när vi kom hem och det blev verkligen ingen lång ljus midsommarkväll för min del. Det är nog nästan det jag känner att jag missat mest under den här perioden. De långa, ljusa, bara-vara-kvällarna. Särskilt nu när vi har en trädgård att sitta i. Mysa i. Men längre än till 21 har varit helt omöjligt att hålla sig vaken. Hoppas på lite ändring nu framöver.

Mitt i töcknet har trädgården hemma spruckit ut i de mest fantastiska färger.

Riktigt cerisa pioner. Foto: M. Eklund

Violerna från mamma och pappa har tagit sig fint efter att nästan ha dött i våras Foto: M. Eklund.
 
Fantastiskt röda rosor. Foto: M. Eklund



Och småfåglar som tycker om vårt nya utebord. Foto: M. Eklund

Naturens små mirakel. Undrar vad som kommer dyka upp härnäst i vår trädgård?

Blickar nu framåt. Hoppas på att återbesöket om en dryg vecka ska sätta punkt och att kurvan därefter ska fortsätta uppåt igen. Eller snarare tillbaka till normal. Ett Hb på 139 i fredags är all-time-high för min del så bara det bådar ju gott. Planerar vandringssemester i Jämtland med före- och efterbesök hos föräldrarna i Härjedalen. Därefter långhelg med sambons familj i Säfsen som förhoppningsvis kan bjuda på en del cykling. Har jag tur hinner vi med lite paddling här i trakterna också, annars har det ju liksom inte varit sommar på riktigt :-)

Etiketter: ,