Energirik

Det här inlägget kan säkert få vissa att ta illa upp. Men jag vill skriva det ändå. För att visa att det faktiskt finns sådana som mig också. Även om man litegrann kastar sten i glashus bara genom att finnas till.

Ni som läst här ett tag vet ju att jag haft problem med vikten sedan jag fick barn. Fast åt fel håll. Inget stannar kvar, typ. Fast egentligen är det inte vikten, utan energinivån, som varit problemet för mig. Att jag inte orkat så mycket som jag velat. Känt mig matt, trött, tjurig. Typ för jämnan... Vikten är liksom bara ett mer mätbart uttryck för den bristande energin.

Egentligen har jag nog haft det här problemet så länge jag kan minnas, men det blev liksom mer akut när jag skulle ge näring även till ett barn. Absolut inget kvar till mig! 

Det här är som sagt inget man pratar högt om till vardags eftersom det är som att svära i kyrkan och de flesta bara tittar snett och tycker man ska vara glad att inget fastnar. De jag har pratat med, eller försiktigt frågat om råd har svarat samma sak allihop: det löser sig när du slutar amma!

Well, det gjorde det inte, och kring nyår började jag bli rejält trött på att vara trött jämt. Bestämde mig för att ta hjälp av ett proffs.Och herregud, vad det har hjälpt!

Hade jag haft en aning innan så hade jag såklart gjort det långt tidigare. Men jag trodde ju det skulle lösa sig. Hur svårt kan det vara att äta upp sig?? Om man inte bara är ute efter tomma kilon alltså... Tydligen svårare än man tror, om man är som jag...

Första månaden på förutbestämd kost låg jag på ca 2800kcal per dag. Då stod jag still i vikt, eller gick ner vissa veckor. Men redan då började energin återvända. Bättre innehåll och fördelning på vad jag stoppade i mig alltså. Men fortfarande ofta hungrig.

Till andra månaden fick jag lite tillägg men det hände inte särskilt mycket då heller. Jag hade också några veckor där jag dels var på kurs, dels tokvabbade och inte följde planen helt, vilket ju såklart kan ha påverkat en hel del.

Så nu senaste månaden blev det ordentlig ökning och jag har legat på drygt 3300kcal om dagen de dagar jag tränar. Hur mycket mat det är? Typ såhär:

Frukt , bär och grönt: 950g

Kött, fisk, fågel:ca 3- 400g

Ris, potatis, quinoa etc: ca 300g

Mjölkprodukter: 6-7dl

Bröd, gryn: 200-350g

Juice: 2-3dl

Nötter, frön, mandlar: 50-80g

Ägg: 1-3st

Nu har jag också i princip fått tillbaka vikten jag hade innan graviditeten, och orkar träna igen! På riktigt alltså.

När brottarsmoothien inte får plats i ett glas får man ta till monster-tekoppen. Foto: M. Eklund

Efter de här månaderna måste jag också säga att jag har mycket mer förståelse för de som orkar följa dieter under en längre tid. Det kräver ju riktigt psyke! Och god support från omgivningen. Och målfokusering - varför gör jag det?

För min del har fokus hela tiden varit på orken, och att skapa långsiktiga vanor. Jag har egentligen inte ätit så dåligt innan, utan visste inte riktigt vad mer jag skulle göra, förutom att typ dryga ut med sötsaker. Hade inte kunnat föreställa mig att jag behövde kvällsmål med typ ett kvarts kilo kvarg med frukt och nötter! Jag trodde snarare att nu när jag inte är näring åt någon annan skulle jag knappt behöva kvällsmål alls...

Hursomhelst så är jag så tacksam att jag var så ego att jag tog hjälp med min energibrist så att jag nu faktiskt kan orka en hel dag utan att bli jättesömnig och hängig. Att jag hittade någon som var kunnig nog att faktiskt kunna hjälpa mig, och peppat mig när jag svajat. Så att jag orkar träna igen. Och vet vad jag ska fylla på med när orken tryter. Och har energi att göra det jag vill och som ger mig glädje, och orka prioritera och balansera. #glädjebalansenergi, ni vet... Det här har varit en viktig del för att uppnå och upprätthålla det.

Senaste grötnytt

Gröttrenden håller ju som bekant i sig. Själv har jag glufsat gröt i stort sett dagligen sedan långt innan det blev trend. Vanlig hederlig havregrynsgröt.

Så förhoppningsvis kommer jag leva länge. Nya rön säger nämligen det, att grötätare lever längre. Åtminstone kan man tolka det så. Och det väljer jag ju såklart att göra!

Grötkaka

I påskhelgen fick jag chansen att baka lite. Det var sannerligen på tiden. En riktigt smarrig kaka för sådana som mig, som älskar gröt. Originalreceptet hittade jag i senaste numret av Buffé, finns även på nätet. Där heter det müslikaka och beskrivs som en frukosträtt, men för mig känns det mer som en till-twistad och fika-anpassad version av morgongröten, så att man ska kunna njuta gröt även till kaffet en solig eftermiddag. Det kräver ganska många skålar, men är annars en rätt snabb kaka att baka, dessutom glutenfri om man nu gillar eller behöver det.

Skål!

Du behöver:

5 dl havregryn

0,5 tsk kanel

0,5 tsk kardemumma

0,5 tsk vaniljpulver

1 dl hackade torkade aprikoser, eller russin

2 ägg

5 dl mjölk

0,5 dl honung

0,75 dl pumpafrön

0,25 dl sesamfrön

0,25 dl hackade hasselnötter

0,5 dl honung

2 msk raps- eller kokosolja

2 dl frysta hallon och blåbär

Olja till formen

Turkisk yoghurt till servering

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda de torra ingredienserna i en skål. Vispa ihop mjölk, ägg och honung i en annan skål. Blanda frön, honung och olja i en tredje. Lägg de torra ingredienserna i en smord form. Häll på mjölkblandningen. Strö sist över frötoppingen och frysta bär. Grädda i 30 min, höj därefter värmen till 225 grader och grädda fem min till. Låt svalna så att den är ljummen och servera med en ordentlig klick turkisk yoghurt och nybryggt kaffe.

Tips från coachen: Använd INTE en form med löstagbar kant. Då rinner en del av mjölken igenom innan kakan börjar stelna och man får sig en extra ugnsstädning på köpet.

Fatrensar-smoothie

När frukt börjar bli lite väl mogen hemma hos oss, svängs det ofta ihop en smoothie eller två. Ofta sammanfaller det också med att jag känner att jag behöver lite extra vitaminer och därför tycker det är smidigt att klumpa ihop massa frukt (och ibland grönt) i ett glas och klunka i mig. Min senaste variant blev riktigt god om jag får säga det själv!

Foto: M. Eklund

Innehåll:

Ett päron

En halv cantaloupemelon

En passionsfrukt

En banan

En stor klick kokosolja

Saft från en blodgrape

Slurpislurp!

När man har tid

Jag tror jag skrivit det förut: av någon anledning tycks det ställas mycket högre krav på vegetarisk mat för att den ska gå hem och kunna ätas fler gånger. Konstigt egentligen; falukorv och makaroner är ju inte direkt något kulinariskt underverk men det är liksom okej att äta titt som tätt ändå, det verkar liksom vara det normala överallt.

Eftersom jag lobbar för mer vegetariskt försöker jag göra mig till ibland och göra något extra av det köttfria. Har jag tid letar jag gärna upp något i min bok Green Kitchen Stories. Det mesta där (som jag testat) är gott och mättande, men tar lång tid. Dagens gör-mig-till-kok kom däremot från bloggen med samma namn (och samma författare) efter tacksamt emottaget insidertips. Involtini de Melanzane. Bara namnet imponerar ju!

Slutresultat efter att nästan helt ha följt receptet. Händer inte ofta här. Foto: M. Eklund

Gott blev det! Mätta blev vi oxå. Men det är inget man ställer sig och lagar en stressig tisdagkväll.

Bebismat

Jag lagar nästan all mat själv till Trollet här hemma. Främsta anledningen är faktiskt att det är så lågt näringsinnehåll i färdig barnmat. Sedan är det ju lite kul att koka och mixa och så också. Tack och lov gillar hon det mesta som ställs framför henne i matväg, vilket ju gör det lättare att experimentera. Men egentligen är det faktiskt inte så svårt, tidskrävande eller omständigt, även om bebis skulle vara kinkig med maten. Jag brukar se till att ha kyckling, fisk och kött kokt och fryst i iskubsstorlek (1 msk), kryddat med det som kan tänkas vara populärt.

Ska det sedan gå snabbt (oftast bra, eftersom Bebis ofta blir JÄTTEhungrig JÄTTEfort) så går det på typ tio minuter att skala, tärna och koka en eller två potatisar, slänga i lite ärtor eller broccoli mot slutet av koktiden och sedan mosa med gaffel och slänga i några kuber kött/fisk/kyckling och spetsa med olja eller smör.

Vill man lyxa till det och variera (och det vill man ju) så kan man t ex laga färdiga grytor med lite fler ingredienser. För sådana utsvävningar så finns det en toppenblogg att hämta inspiration från. Lilla matdériven har skojiga recept med jättefina bilder. Jag har lagat en hel del därifrån. Sötpotatis- och linsgrytan är populär både hos bebis (för smaken) och mamman (för att den är näringsrik och veggo), och de näringstäta mellanmålen är toppen för vår lilla storförbrukare. Annars utgår jag också ofta från recepten i Andra mosboken och twistar till dem lite med andra kryddor eller proportioner.

Vad annat kan man egentligen göra när en burk barnmat bara innehåller typ 65 kcal per portion. Vem blir mätt och växer på det liksom??

Skåprensar-veggo: Quinoasallad

Det är inte alltid matlagningen går som man tänkt sig. Idag var det som vanligt dags för Köttfri måndag och det skulle bjussas på quinoasallad. Med ruccola och granatäpplen bland annat. Men granatäppelkärnorna hade för länge sedan sett sina bästa dagar och ruccolan hade jag glömt att handla...

Så det fick helt enkelt bli lite skåprensning på vad som fanns hemma och det blev rätt gott det oxå.

Till fyra rejäla portioner:

3 dl quinoa

2 vitlöksklyftor

Grönsaksbuljong

250g svamp

1 zucchini

1 rödlök

ca 3/4 ask körsbärstomater

1 paket fetaost

1 burk kidneybönor

Rostade hasselnötter

Olivolja

Balsamvinäger

Skiva vitlöksklyftorna. Skölj quinoan och fräs den och vitlöken i olja eller smör och lite ingefära (helst färsk, men det hade jag heller ingen...). Häll över ca 6dl buljong och låt koka 15 min. Skär zucchini i stavar och svampen i lagom bitar, skiva rödlöken. Fräs zucchini och svamp tills vätskan försvunnit, släng i rödlöken mot slutet. Tärna fetaosten och halvera tomaterna. När allt är klart: Varva quinoa, zucchini, bönor, feta, tomater och nötter i en skål. Dressa med olivolja och balsamvinäger emellan. Krydda mer om du vill. 

Veggo-tips

Jag har hittat en ny superbra inspiration till vegetariska rätter. Goda, enkla, ofta snabblagade. Källan är SVT's Go'kväll, som jag ofta ser nuförtiden när busfröt ska äta för natten. Kocken Susanne Jonsson lagar gott och ofta vegetariskt, vilket ju inte är fel så här när det är extra i ropet att dra ner på köttkonsumtionen. Gillar också att det är rejäla rätter, så att "man inte ska sakna kött". Inte för att jag skulle göra det, men tänket att det liksom ska vara ordentligt med mat är liksom tilltalande.

Och så blir ju faktiskt vegetarisk mat mycket snyggare än en tråkig kötträtt. Jag har t ex testat den här färgsprakande kreationen (men gjorde om den lite, baserat på vad som fanns hemma och som fanns tid till). Idag, som ju är köttfri måndag, blir det lasagne. Verkar lovande den också!

Det där vegetariska

Målet för året har ju varit att äta vegetariskt åtminstone en gång i veckan, i Köttfri-måndag-anda. Även om jag inte skrivit så mycket om det senaste månaderna så finns ambitionen där fortfarande, och det är faktiskt de flesta veckor det oxå blivit av. Det var några veckor där i början av juni då jag var nöjd och glad bara nån stoppade näring i munnen på mig överhuvudtaget, men sen har fanan hållits högt.

Det har blivit falafel, ratatouille med pasta, grön pizza från det här gänget, diverse sallader, pastasåser och annat. Faktum är att jag gärna skulle äta ännu mer vegetariskt, men jag har inte helt lyckats sälja in konceptet så då får det bli kompromisser. 

Rena kötträtter står det däremot ganska sällan på bordet här. Av flera orsaker. Jag har dålig fantasi när det gäller kött. Tycker mest det hör till sommarens grillkvällar. Men framförallt så har jag blivit så himla besviken på kvaliteten på köttet de senaste gångerna vi köpt kött i butik. Därför blir det nog kött direkt från gård framöver. I hopp om bättre kvalitet på det lilla kött jag äter.

Matsvinn helt i onödan

I helgen som var hade vi dop för lill-Trollet. En familjetillställning med tio vuxna och fyra barn. Vi ville bjuda på mat men inte laga själva. Så vi anlitade en närliggande restaurang för catering. God mat var det. Men när kocken ringde häromdagen och frågade om vi var nöjda med allt så kände jag att jag inte svarade helt sanningsenligt när jag sa ja. För detta var vad vi fick (foto: kära syster):

På allvar. För tio vuxna och fyra små barn! Inte ens om man bara tagit en av varje grej får det ju plats på en tallrik! Såna mängder så det är rent löjligt!

Trots att vi åt så vi storknade hela helgen, bjöd bort matlådor och frös in det som gick fick vi ändå slänga kilovis med mat. Jag övervägde om det fanns nåt typ soppkök att lämna in det på, men på måndagen började ju grönsaker och sånt redan bli dåligt.

Det är ju såklart bra att det fanns tillräckligt åt alla men sådana här enorma mängder känns bara så onödigt. Är valuta för pengarna alltid lika med mängd i cateringvärlden?

Vad hände med lagom liksom? 

Surdegscomeback

Det är inte bara jag som ska bli återställd upptäckte jag häromdagen. Min stackars surdeg har varit helt försummad och såg bedrövlig ut i en vrå i kylen. Men jag var tvungen att försöka friska upp den, bara för att se om det gick. Och det gjorde det. På två matningar var den frisk och bubblig igen. Som Emmanuel som höll i surdegskursen sa: Det ska mycket till innan man lyckas döda en surdeg!

Nu ska jag bara ta mig för att använda den också...

Pestopasta med grönsaksfräs

Enkelt, snabbt och lätt måste det vara för att det vegetariska ska bli av hemma hos oss just nu. Det här receptet uppfyller alla dessa kriterier. Dessutom gott, och lätt att variera.

Till fyra portioner:

Spaghetti eller annan pasta

Pesto:

En kruka basilika

Ca 30g pinjenötter

Vitlök (kan uteslutas om man är känslig)

Parmesanost, en näve riven typ

Olivolja, ca 0,5dl

Svamp, paprika, squash (det var vad som fanns hemma här)

Koka pastan. Rosta pinjenötterna och mixa ingredienserna till peston. Skölj och skär grönsakerna i lagom bitar. Fräs i olivolja och krydda med örtsalt. Blanda peston med färdigkokt pasta och servera med grönsakerna och lite riven parmesan. Gärna också avokado och tomat vid sidan av.

Mitt bästa efterrättsrecept - Smulpaj

Efterrätter kan ju vara både supergott och alldeles alldeles för sliskigt. Jag gillar mest fräscha efterrätter. Gärna söta, men inte sådär übersöta så det killar bakom öronen och man hamnar i koma en lång stund efteråt, eller får hjärtklappning av allt socker.

Därför gillar jag Sofias initiativ om en blogginsamling av efterrättsrecept som inte är sådär supersockriga utan kanske lite mer naturliga (även om jag egentligen tycker att sött ska få vara sött, dock inte nödvändigtvis slibbigt).

Mitt bidrag i det hela blir en smulpaj som bakas rätt ofta här hemma. De gånger det ska bjudas på efterrätt vill säga. Den går att variera med olika frukter eller bär som innehåll, just nu är favoriten blåbär, men ursprungsreceptet, som jag inte riktigt minns var det kommer ifrån, säger äpple.

Lite för trött har jag varit i veckan för att faktiskt laga en paj och knipsa nån snygg bild, så fantasin får måla bilden av denna härliga, lättlagade paj...

Smulpaj
2,5-4 äpplen (även testat med blåbär och rabarber med gott resultat. Gissar att också hallon, eller t o m jordgubb funkar utmärkt)
1/4 dl neutral olja
1/2 dl kokos
1/2 dl malda cashewnötter
1/2 dl malda hasselnötter
1/4 dl honung
kanel, kardemumma eller andra kryddor efter smak

Gör så här:
Skala äpplena och skär i skivor
Blanda olja, kokos, nötter och honung till en bra smuldeg. Jag tycker receptet egentligen är lite torftigt så jag brukar ofta ta lite större mängder än vad som anges.
Varva äpplen, kryddor och deg i en pajform
Grädda i ugn i 220 grader i ca 20 min.
Njut med vaniljsås (hemmagjord är såklart godast!) eller bara som den är.

En surdegshelg

Den senaste helgen spenderade jag som sagt i ett slottsbageri, för att lära mig baka surdegsbröd. En julklapp som nu kunde utnyttjas. Händerna i en deg, fingrarna mjöliga, kinderna rosiga av ugnarnas värme. Härligt!

Det är ju inte första gången jag bakat surdegsbröd, så det var med ganska stor förväntan jag försökte klura ut vad jag skulle lära mig under helgen, utöver det jag redan kunde. Det visade sig bli ganska mycket, mer än jag trodde, och därför tycker jag det är skoj att summera några av lärdomarna, för de är ganska varierande. Att få det på pränt gör ju också att man lättare kommer ihåg det

Vad man kan lära sig på en surdegsbagarkurs:

• Att schamponera ihop en deg med händerna
• Att kirskål är mer än bara ett otyg till ogräs - kan t ex användas i matlagning
• Att spänna deg på magen - funkar extra bra med en rejäl babybula!
• Att man inte behöver en enda maskin (ja, förutom ugnen då...) för att få till härliga bröd - och att det ändå inte behöver vara särskilt jobbigt att röra, knåda och spänna ihop den

Degar efter nattvila i svalen. Foto: M. Eklund

• Att färsk hemgjord pasta faktiskt inte är så svårt eller komplicerat att göra, men otroligt gott!
• Att surdegspizza är supersmarrigt och väldigt enkelt att få till med väldigt få ingredienser
• Att en köksklocka kan stanna och att det faktiskt fortfarande i dagens digitaliserade värld finns de som baserar sin tidsuppfattning på den
• Att mjöl ofta inte bara är mjöl - läs på innehållsförteckningen nästa gång i affären!

Fröfrallor - fick högt betyg av bagarmästaren. Foto: M. Eklund

• Att det finns lika många surdegsfilosofier och -metoder som det finns bagare
• Att hantera en deg med hjälp av att känna, titta och lyssna snarare än genom att använda termometer, klocka och recept
• Att räkna ut hur min deg ska blandas med utgångspunkt i hur mycket färdigt bröd jag vill ha - det finns en finurlig formel!
• Att en surdeg får plats i en mandelsmörsburk - större behövs inte

Många bröd blev det. Foto: M. Eklund

• Att en surdeg är en surdeg, och behöver inte delas upp i renodlade vete-, råg- eller grahamssurdegar - det går bra att blanda friskt
• Att en spackelspade är bra att ha i sitt bakande
• Att salt är lätt att glömma...
• Att vila och jäsning inte är samma sak

Min säck med bröd! Foto: M. Eklund

• Att det är uppfriskande med väldigt udda människor, så länge man kan retirera till hemmamarkerna på kvällen och efter att man gått klart sin kurs
• Att jag nog faktiskt har en talang för brödbak!

En intensiv helg

Den här helgen har verkligen varit intensiv. Kanske egentligen lite för intensiv för mitt eget bästa just nu. Men så är det ibland.

Jobbet har firat 100år med en hejdundrande fest på Stadium Arena i Norrköping med över 4000 besökare. Jag skulle ha kunnat varit där. Men det var jag inte. 

Jag har istället spenderat helgen på ett slott. I Bjärka-Säby. Och lärt mig baka surdegsbröd från grunden. Endast med hjälp av några få råvaror, mina egna händer, en kunnig kursledare och såklart en ugn. Två långa dagar på mestadels stående fot har satt sina spår. Så nu känner jag mig lite som en urvriden trasa. Glad, mätt, fullproppad med lärdomar. Men likväl urlakad. Så mer om det hela får jag nog berätta en annan dag.

Snibb, förkläde och mjölfläckar hör såklart till. Foto: M. Eklund

Kaffekaka

Den här kakan är legendarisk på jobbet, där den kallas Veronicas kaffekaka, efter kollegan som introducerade den (vet inte var receptet ursprungligen kommer från). Den är supermegamumsig och väldigt lättgjord. Men inte alls någon sån där nyttighetskaka. Mer än möjligtvis för smaklökarna då. Det är inte så många tillfällen jag gjort den själv, men i helgen besökte vi några vänner som nyligen fått barn och då passade jag på, eftersom jag gått och i tanken dreglat efter den ett tag nu. Här kommer min variant av denna kaffekaka:

Kaka! Foto: M. Eklund

Botten:

3 ägg

1,5 dl socker

50g mandelmjöl

50g mald mandel

1/2 krm bakpulver

Kräm:

100g smör

100g florsocker

2 äggulor

1 tsk vaniljpulver

2 tsk bryggkaffepulver

2dl grädde

Sätt ugnen på 190 grader. Spänn fast ett bakplåtspapper på bottnen av en form med löstagbar kant. Smörj kanterna på formen. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda i mandelmjöl, mandel och bakpulver. Häll smeten i formen och grädda ca 20 min, sänk ev värmen till 180 grader på slutet. Låt kakan svalna något innan du vänder upp den på en tallrik och drar bort pappret.

Rör samman ingredienserna till krämen. Bred den över kakan när den kallnat ordentligt. Vispa grädden och bred den över krämen. Garnera eventuellt med flagad mandel.

Veggo-inspiration

När jag nämnde att vi skulle ha lasagne till middag fick jag en lång blick med tveksamhet i. Lasagne tar ju jättelång tid! Och det kan den göra. Men inte den här.

Världens snabbaste lasagne. Foto: M. Eklund

Den går verkligen superfort! Gick verkligen hem också, trots att den inte innehåller kött. Kommer förmodligen bli en favorit bland den "italienska snabbmaten" hemma hos oss. Receptet hittas här, och faktiskt gjorde jag inga större modifieringar eftersom det var så lätt att jag i princip memorerat det efter en första kik (ja, glömskegravidhormonerna till trots!). Pinjenötter var det enda som inte fick vara med, eftersom affären vi handlade i kanske inte riktigt var den mest välsorterade på just "udda" saker som t ex pinjenötter... Men det gick finfint ändå!

Med en touch av Asien

Jag har observerat det hos mig själv, och fenomenet tycks gå igen på andra bloggar också. Det blir ett mycket större matfokus hos dem där magen har börjat växa för en period... Kanske ganska naturligt, eftersom i alla fall jag är i princip konstant hungrig. Även om jag inte haft några sådär riktigt markanta sug efter särskilda saker, förutom citrus ett tag.

Någon som skriver (och fotar!) väldigt inspirerande om mat är ett bättre du. Därifrån har jag tagit utgångspunkt i en hel del matlagning på sistone. Idag blev det jordnötssås. Superenkel sås och mycket godare än köpt sås på burk. Den här gången (ja, jag har testat den förr!) med tillägg av grovhackade jordnötter, eftersom både jag och sambon ville ha den lite mer crunchy än den blir med "bara" crunchy jordnötssmör.

Lägg till nudlar och stekt storstrimlad kycklingfile (med citruskryddning såklart!), och som vanligt en rejäl sallad, så var dagens middag kirrad. Lätt, snabbt och gott. Faktiskt så snabbt att det slank ner i magen utan en endaste bild. Händer ganska ofta nuförtiden...

Veckans veggo: Quinoa med frästa grönsaker

Något lättlagat fick det bli även den här veckan i veggo-valet. Lättlagat har varit den röda tråden hela veckan, så inte så konstigt att det blev det även här. Det här är en gammal klassiker från när jag var vegetarian, med i princip enda skillnaden att jag då oftast gjorde den med couscous istället för quinoa.

Ingredienser... Foto: M. Eklund

Till 3-4 portioner:

2dl quinoa

vatten att koka i enligt förpackningens anvisning

buljongpulver

ca 200-300g champinjoner

1 grön paprika

ca 3/4 squash

ca 1/2 ask körsbärstomater

1 avokado

1 citron

olivolja att steka i

turkisk yoghurt

sweet chili-sås

Koka quinoan i buljong enligt förpackningens anvisning (kan skilja sig från olika märken).

Under tiden sköljer du och delar champinjonerna i mindre bitar. Skölj och strimla paprika och squash ganska grovt.

Hetta upp olivolja i en stekpanna. Fräs paprikan ca en halvminut och häll sedan i champinjonerna och låt dem fräsa med tills de är mjuka. Lägg i squashen och låt den få lite färg. Pressa över halva citronen och krydda ev med pressad vitlök. 

Halvera tomaterna och dela avokadon i lagoma bitar.

När quinoan är klar: Blanda ner den i grönsaksfräset och pressa över den andra citronhalvan och låt fräsa ytterligare en knapp minut.

Blanda ner tomater och avokado och tag av från värmen.

Servera med turkisk yoghurt och sweet chili-sås.

Veggo-afro

Det här med minst en dag i veckan med veggo funkar faktiskt rätt fint. Fjortonde veckan avklarad nu och det enda som hänt är att jag blir mer och mer sugen på att äta mer veggo igen. Mer än bara någon gång i veckan. Vilket jag väl i och för sig också gör, för jag passar på att välja veggo när jag är ensam också, eller när jag äter ute.

Veckans variant blev en kryddig afro-historia. Kikärtsgryta Marrakech från boken Kärlek, Oliver och Timjan. Med lite modifikation såklart. Serverad med ris, massa koriander och citron. Dock ingen medelhavsyoghurt eftersom den var slut i affären.

Just den boken jag nämnde ovan gillar jag verkligen. Recepten känns fräscha och är enkla att laga. Går ofta rätt snabbt att fixa till och även om bokens layout känns lite som en "finlagarkokbok" så är den väldigt bra till att leta nya vardagsfavoriter i. Jag måste bara komma ihåg det lite oftare!

Del av dagens ingredienser. Foto: M. Eklund