När knoppar brister

Nu går jag verkligen mest hemma och väntar. Och väntar. Och hoppas. På att krabaten ska titta ut välbehållen och frisk. Det gör liksom att jag har tid att observera omvärlden på ett sätt som jag inte brukar. Kan konstatera att knoppar brister precis överallt. Till och med mina inneblommor som inte blommat sedan vi flyttade till huset har nu bestämt sig för att blomma alla samtidigt (förutom novemberkaktusen då...). Kan nog inte ta åt mig äran direkt, eftersom jag försökt få dem att blomma hur länge som helst. Men fint är det ju!

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Uteblomstren däremot, de formligen exploderar, så de får man nästan bevaka dagligen för att inte missa den vackraste perioden. Även om vår lilla grop tycks vara en egen klimatzon och ligga någon dag efter resten av området! Snabbast just nu är nog pionerna, som växer typ en decimeter om dagen!

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Fjolårets violer överlevde inte i sina krukor... Foto: M. Eklund

... men tycks ha spridit sig till alla andra möjliga och omöjliga ställen. Foto: M. Eklund

Så nu är det nog dags att ta dagens promenix. För att beskåda naturens framsteg, och hinna få lite sol på näsan innan dagens förmodade regnskurar.

Vecko- och månadssummering

Det har redan blivit den 25:e igen, så det är dags att summera mina transportkilometrar. Två månader av tre gjorda nu och det har som väntat inte blivit jättemånga kilometrar till fots. Det tar liksom emot att gå till fots nu. Är en hel del extrakilon att bära på och det stramar på alla möjliga ställen. Men förhoppningsvis tittar krabaten ut snart och gör det utan några men för sig själv och sin mamma, så kan det bli lite fler kilometrar för mamman den sista månaden.

Den senaste månaden samlade jag i alla fall ihop dryga 41 km så antalet kilometrar har inte sjunkit så vansinnigt mycket som jag trodde jämfört med första månaden. Även om jag ska erkänna att det är betydligt enklare att ta cykeln för att motionera eller transportera sig just nu...

Kan också summera första veckan utan jobb som styr träningstillvaron och som jag misstänkte så är det ju mycket lättare att få till lite motion/aktivitet/träning när man inte behöver lägga det vissa tider utan kan ta det direkt efter den sköna tuppluren när man är lite pigg! Inte helt fel faktiskt, och jag inser verkligen fördelen för de som kanske har ett jobb där man också kan styra sina tider själv och göra samma sak lite oftare. Ja, med träningen alltså, inte tupplurarna kanske så mycket...

Summerar träningen den här första hemmaveckan med:

• Ett timmeslångt yogapass
• Ett styrkepass (och kanske ett till imorgon)
• Tre gravidpromenader
• En ordentlig cykeltur och några kortare

Snitt på minst 30min aktivitet per dag är redan uppnått den här veckan och även om jag känner mig kolossalt tung nu så märks det att kroppen ändå mår bra av att röra sig. Kroppsfunktionerna fungerar liksom bättre och jag inbillar mig att den något bristfälliga sömnen ändå blir lite bättre av fysisk aktivitet och frisk luft.

Cykeltur på landet. Foto: M. Eklund

Motlut upp mot Ljungs kyrka. Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Dagens promenad gick till Olstorp och målgången av första upplagan av Vretabiken. Foto: M. Eklund

Utsikt från en bänk i Olstorp. Foto: M. Eklund

Hemmafru

För första gången på jag vet inte när. Nog första gången nånsin. Så går jag hemma och dräller. Väntar. "Tar det lugnt" som det så fint heter. Prövar på ett liv som nån slags hemmafru.

Bild från the internet

Fast kanske inte en sån hemmafru. Jag menar, jag kommer ju inte ens i en sån klänning för tillfället. Äger varken pärlhalsband eller diskhandskar. Har under mitt fyra dagar långa hemmafru-liv hittills ägnat mig åt till exempel:

• Promenera
• Göra halsband
• Cykla på min tantcykel i ca 8km och faktiskt bli ganska trött
• Läsa en halv bok jag haft liggande länge och inte tagit mig tid att läsa
• Spana på vad som händer på gatan en (eller ja, flera) vardag(ar)
• Steka köttbullar att ha i frysen
• Tvätta
• Ha maten klar tills sambon kommit hem
• Läsa frilufts-, löpar- och cykeltidningar som samlats på hög
• Ta en timmes tupplur mitt på förmiddagen
• Somna på soffan innan lunch
• Lyssna på radio
• Öva på att göra fiskbensfläta på mig själv

Inte så hemmafruaktigt egentligen när jag tänker efter. Dessutom är jag ju faktiskt inte ens en fru, så jag borde ju kanske överhuvudtaget inte kalla det hemmafru-liv. Konstaterar att det är tur att det förväntas komma en liten krabat och sysselsätta mig snart, för det här drällandet är nog inte så inspirerande i längden. Även om det nog skulle bli mindre drällande och mer fix, pyssel och vardagsbestyr om jag verkligen skulle vara hemmafru på heltid.

Kan också konstatera att jag är lyckligt lottad som vanligtvis kan gå till jobbet på dagarna och inte är exempelvis långtidssjuk och tvingas gå omkring och drälla så här för jämnan och inte kunna aktivera sig så där särdeles mycket. Måste vara otroligt tärande i längden.

Fartlek?

Det skrivs rätt mycket i vanliga dagstidningar om träning, och kanske framförallt löpning, för tillfället. Ibland (ganska ofta när det gäller lokaltidningarna häromkring) blir det lite tokroligt på något vis. Hittade följande notis i Extra Östergötland igår.

Fartlek? Foto: M. Eklund

Som "avancerad löpare" räknas man alltså om man håller en fart som motsvarar 2.30min/km på sin fartlek, och motsvarande 3.20min/km i återhämtningen däremellan. Använder man sig av t ex McMillans Running Calculator inser man att den farten på 200m-intervaller (fartlek??) är lagom för någon som i dagsläget springer milen på ca 30 min men siktar på tider nedåt 25 min, dvs någon som siktar på en tid klart under världsrekordet för herrar...

Men vi vanliga dödliga kan ju som sagt nöja oss med "vanlig" fartlek och jogga eller gå i återhämtningen. Undrar just vilken fart fartleken bör gå i?? 

Isbjörn

Alltså den här fuktiga värmen. Visst är det skönt på sätt och vis att vintern släppt sitt ovanligt långa och hårda grepp. Visst är det fint med all grönska, backarna fulla av vitsippor och gullvivor. Lite sol på näsan skadar nog inte heller. Men klibbvärmen?? Räcker det inte med sol och hög, klar vårluft?

Känner mig snudd på kokt varje morgon när jag vaknar (nåja, idag var det bättre) trots ihärdiga vädrings- och nerkylningsförsök innan läggdags. Flämtar så fort jag rör på mig (jaja, jag vet att jag kanske gör det ändå just nu, men hade gjort det även annars) och svetten kryper fram nästan bara av att sitta still.

Många bekanta sprang Göteborgsvarvet i lördags. I stort sett alla på betydligt sämre tid än vad som är normalt för dem. På grund av den klibbiga värmen. Kan bara föreställa mig hur jag skulle ha tacklat det. Eller, jag vet ju att min kropp inte klarar det särskilt bra. Undrar ibland om jag är ovanligt vätskekänslig och därför blir till en flämtande klump i värme och fukt. Eller om jag har ovanligt lätt för att svettas och därför blir lättare uttorkad och därmed hängig. Eller om jag helt enkelt egentligen är en isbjörn i en människokropp och borde flytta till kallare breddgrader där jag också kan hitta lite snö året om (jaja, jag vet att det kanske inte är helt enligt normen att tänka på skidåkning när vintern precis försvunnit...).

Mitt bästa efterrättsrecept - Smulpaj

Efterrätter kan ju vara både supergott och alldeles alldeles för sliskigt. Jag gillar mest fräscha efterrätter. Gärna söta, men inte sådär übersöta så det killar bakom öronen och man hamnar i koma en lång stund efteråt, eller får hjärtklappning av allt socker.

Därför gillar jag Sofias initiativ om en blogginsamling av efterrättsrecept som inte är sådär supersockriga utan kanske lite mer naturliga (även om jag egentligen tycker att sött ska få vara sött, dock inte nödvändigtvis slibbigt).

Mitt bidrag i det hela blir en smulpaj som bakas rätt ofta här hemma. De gånger det ska bjudas på efterrätt vill säga. Den går att variera med olika frukter eller bär som innehåll, just nu är favoriten blåbär, men ursprungsreceptet, som jag inte riktigt minns var det kommer ifrån, säger äpple.

Lite för trött har jag varit i veckan för att faktiskt laga en paj och knipsa nån snygg bild, så fantasin får måla bilden av denna härliga, lättlagade paj...

Smulpaj
2,5-4 äpplen (även testat med blåbär och rabarber med gott resultat. Gissar att också hallon, eller t o m jordgubb funkar utmärkt)
1/4 dl neutral olja
1/2 dl kokos
1/2 dl malda cashewnötter
1/2 dl malda hasselnötter
1/4 dl honung
kanel, kardemumma eller andra kryddor efter smak

Gör så här:
Skala äpplena och skär i skivor
Blanda olja, kokos, nötter och honung till en bra smuldeg. Jag tycker receptet egentligen är lite torftigt så jag brukar ofta ta lite större mängder än vad som anges.
Varva äpplen, kryddor och deg i en pajform
Grädda i ugn i 220 grader i ca 20 min.
Njut med vaniljsås (hemmagjord är såklart godast!) eller bara som den är.

Spurtar

Det är sista veckan på jobbet nu. Liksom slutspurt på något vis. Jag blir påmind om det hela tiden. Många kroppsliga kommentarer. Många förlossningshistorier och berättelser om vätskesamlande fruar. Många "nu är det väl ändå dags snart". Och jo, visst är det ju det. Även om jag gärna skulle fortsätta vara kollegan Malin även de sista dagarna.

Så ganska trött i huvudet är jag allt när jag kommer hem. Då är det riktigt skönt att ha den där utmaningen om 30 min aktivitet och liksom hålla i spurten där också. Igår välbehövlig yoga för att rensa sinnet och mjuka upp kroppen. Idag en skön promenad i nyrensad vårluft och kvällssol. En gök som stilla ko-ko-ade i bakgrunden. Jättesnäckor som krupit fram i det regnvåta gräset. Doften av nyklippt gräs. Kallt men ändå försommarlikt på något vis. Känna lederna falla på plats efter en dag i kontorsskolan. Och så ta plats i soffan med fötterna i högläge efteråt. Gött!

Veckans träning

Det känns som att jag i princip inte tränar alls för tillfället. Som att jag mest slänger mig på soffan så fort jag får tillfälle eller sätter mig med fötterna högt. För jag är trött nu. Tror sömn-i-sträck-rekordet de senaste veckorna är 4 timmar. Därefter vaknar jag antingen för att jag är kissnödig, eller för att bebben tycker det är skoj med nattaktivitet en stund, eller för att jag är täpp i näsan. Eller av ingen anledning alls. Ofta kan jag inte somna ordentligt igen efter sisådär halv fem på morgonen, oavsett hur bra eller dåligt jag sovit. Knasigt. Men bara att acceptera.

Det börjar ju bli lite små-otympligt att röra sig också kan man säga... Soffhänget är liksom mer okomplicerat och lättillgängligt. Men gör mig inte direkt piggare. För hur det än är, så går det ju att mota en del av tröttheten i grind genom att röra på sig. Och äta vettigt förstås. Och när jag räknar efter så är träningsmängden faktiskt inte så låg som det känns, kanske är därför jag ändå inte är tröttare. Det är nog bara det att den är på en helt annan nivå än jag är van vid och därför har hjärnan inte riktigt fattat att jag nog ändå har tränat, efter bästa förmåga just nu. Senaste veckan har det blivit följande pass:

• En ordentlig 50min powerwalk i skogen (backigt!)
• En rejäl timmes cykeltur
• En knapp halvtimme styrketräning (hemma med gummiband och kroppen som vikt)
• En knapp timme halvhjärtad yoga (blev avbruten flera gånger så tappade liksom fokus)
• Rörlighetsträning för rygg och höfter

Därutöver så fotstyrketränar jag i princip varje dag (för att fötterna inte ska fara alltför illa av min ökade kroppsvikt) och bäckenbottentränar flera gånger dagligen, också i förebyggande syfte. Lunchpromenaderna har också hängt med fortfarande, och kortare transportcykelturer. 

Så egentligen har jag ju faktiskt rört en del på mig. Och därför säger jag även den här veckan tack till kroppen som ändå är hyfsat medgörlig trots graviditetsvecka 38.

Stooor myrstack i skogen på powerwalk häromdagen. Foto: M. Eklund

Cykeltur till slussarna, som än så länge är ganska folk- och båttomma. Foto: M. Eklund

Men de sista veckorna framöver nu kommer nog bli rätt tunga. Riktar nog in mig på Elminas utmaning om minst 30min fysiskt aktivitet per dag för att liksom påminna mig själv och kroppen om att även såhär på sluttampen hålla igång lite. Om inte annat så för att hålla blodcirkulationen igång såpass att vätskeansamlingar och benkramper håller sig borta, eller i allafall håller sig lindringare än de kanske skulle varit annars...

Lekparksgympa?

Ikväll upptäckte sambon helt plötsligt att det var ett gäng som gympade ute vid lekparken. Var tvungen att sätta mig och smygtitta lite från uteplatsen. Nära grupp- och uteträningsmöjligheter kan ju inte bara få gå förbi en sådär helt obemärkt!

Verkade på något vis både organiserat och oorganiserat samtidigt. En av tjejerna (för det var ju såklart bara tjejer...) ledde passet, men de hade ingen musik, och verkade inte särskilt fokuserade på rätt teknik i styrkeövningar. Kanske bara ett kompisgäng som samlas. Men de hade likadana mattor allihop. Kanske gruppköp?

Varken jag eller google kommer fram till vilka de var. Så jag får helt enkelt hålla spaning fler kvällar framöver och se om de återkommer. Och så kanske helt enkelt smyga mig på dem när jag är i gruppträningsbart format igen...

Insnöad, nördig - eller både och?

När vi hållit på och fixat lite här hemma på sistone (och jag tagit en raid i bokhyllorna) slog det mig hur många träningsböcker jag faktiskt har. Den som kommer hit och gluttar i bokhyllan skulle ju kunna tro att jag är en superträningsnörd. Eller helt insnöad. Och det kanske jag är också! Eller så är jag bara vetgirig och gillar att få lite fakta-kött på benen bakom sådan jag håller på med.

Hursomhelst, vad sägs om den här samlingen?

Träningsböcker. Foto: M. Eklund

Lägger jag dessutom till samlingen med "indirekta träningsböcker" (som kanske snarare klassas som "hälsoböcker" eller så...

Foto: M. Eklund

... så blir ju högen ganska ansenlig faktiskt!

Foto: M. Eklund

Så det var väl tur att jag i samlingshögen ovan glömde att lägga till gravidträningsböckerna och yoga-dvd-erna...

Foto: M. Eklund

... för annars hade jag ju kunnat verka riktigt insnöad.

En rejäl blandning i allafall. Somliga inköpta i särskilt insnöade perioder, andra presenter (Atlantroddarens friskvårdsbok var t ex julklapp från jobbet för några år sedan) eller tävlingsvinster. Alla mer eller mindre lästa och/eller använda. Det är nog faktiskt bara en av dem som jag inte ens öppnat...

Undrar vad mer jag snöat in mig på om jag granskar bokhyllan lite närmare? Kok- och bakböcker är givet. Men därutöver? Måste undersökas!

Hålligång

Det är inte mycket av den fysiska aktivitet jag för tillfället ägnar mig åt som jag i vanliga fall skulle ha klassificerat som "träning" och skulle ha registrerat i träningsdagboken (för ja, det måste man ju...!). Det är liksom mer någon slags hålligång. För muskler, leder och i mindre utsträckning för hjärta och lungor. Egentligen nästan mest för huvudet och välbefinnandet, för jag blir liksom mindre trevlig om jag bara ligger på soffan, även om det också är rätt lockande av och till. Vet ju också att jag blir piggare om jag framförallt får lite friskluft

Men det är ändå skönt att kunna röra på sig överhuvudtaget. Jag påminner mig ganska ofta om att det inte är någon självklarhet så här med mindre än fyra veckor kvar till beräknad ankomst. Känns skönt på sätt och vis, även om jag nu mest går och längtar. Efter att springa, att svettas ordentligt, att få massor med mjölksyra, att susa fram längs en tom landsväg, att hoppa högt, göra massor med plankor. Typ ALLT som jag normalt kallar träning.

Igår knatade jag runt på stan i några timmar och fixade en hel del ärenden (puh, skönt att ha gjort) och var en sväng förbi barnmorskan också, som godkände oss den här gången också. På kvällen blev det en till promenad, i skogen. Riktigt härligt, men gjorde också att det ryckte extra mycket i springnerven (och att totaldagsdosen promenad nog blev lite i överkant för mina ömma fogar...). Frisk vårkvällsluft, sol, tomma frasande stigar. Mmm...

Med sån här mage är det bäst att hålla sig ifrån hopp och skutt... Foto: privat

Idag bestämde jag mig för att rasta min gamla tantcykel en sväng, för att liksom få transportera mig för egen maskin lite längre än bara någon kilometer. Hastigheten var ganska tantig för att vara cykling, ungefär i nivå med sambons normala springhastighet, men vad gör väl det? Klockor, tider, statistik - allt det där får liksom ligga på hyllan nu ett tag. Friskluft, några svettpärlor och lite cirkulation och benträning fick jag ju ändå. En tur längs en tom Göta Kanal (sånär som på några trätande kanotister som vinglade in i varandra stup i kvarten) lär vara den sista för försäsongen, för på måndag öppnas det för båttrafik. Så lugnet passade jag också på att njuta av, och den fasliga motvinden åt ena hållet och den välsignade medvinden åt andra. Ganska nöjd faktiskt!

Tantcykel på äventyr. Foto: M. Eklund

Folktomt längs kanalen. Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

En surdegshelg

Den senaste helgen spenderade jag som sagt i ett slottsbageri, för att lära mig baka surdegsbröd. En julklapp som nu kunde utnyttjas. Händerna i en deg, fingrarna mjöliga, kinderna rosiga av ugnarnas värme. Härligt!

Det är ju inte första gången jag bakat surdegsbröd, så det var med ganska stor förväntan jag försökte klura ut vad jag skulle lära mig under helgen, utöver det jag redan kunde. Det visade sig bli ganska mycket, mer än jag trodde, och därför tycker jag det är skoj att summera några av lärdomarna, för de är ganska varierande. Att få det på pränt gör ju också att man lättare kommer ihåg det

Vad man kan lära sig på en surdegsbagarkurs:

• Att schamponera ihop en deg med händerna
• Att kirskål är mer än bara ett otyg till ogräs - kan t ex användas i matlagning
• Att spänna deg på magen - funkar extra bra med en rejäl babybula!
• Att man inte behöver en enda maskin (ja, förutom ugnen då...) för att få till härliga bröd - och att det ändå inte behöver vara särskilt jobbigt att röra, knåda och spänna ihop den

Degar efter nattvila i svalen. Foto: M. Eklund

• Att färsk hemgjord pasta faktiskt inte är så svårt eller komplicerat att göra, men otroligt gott!
• Att surdegspizza är supersmarrigt och väldigt enkelt att få till med väldigt få ingredienser
• Att en köksklocka kan stanna och att det faktiskt fortfarande i dagens digitaliserade värld finns de som baserar sin tidsuppfattning på den
• Att mjöl ofta inte bara är mjöl - läs på innehållsförteckningen nästa gång i affären!

Fröfrallor - fick högt betyg av bagarmästaren. Foto: M. Eklund

• Att det finns lika många surdegsfilosofier och -metoder som det finns bagare
• Att hantera en deg med hjälp av att känna, titta och lyssna snarare än genom att använda termometer, klocka och recept
• Att räkna ut hur min deg ska blandas med utgångspunkt i hur mycket färdigt bröd jag vill ha - det finns en finurlig formel!
• Att en surdeg får plats i en mandelsmörsburk - större behövs inte

Många bröd blev det. Foto: M. Eklund

• Att en surdeg är en surdeg, och behöver inte delas upp i renodlade vete-, råg- eller grahamssurdegar - det går bra att blanda friskt
• Att en spackelspade är bra att ha i sitt bakande
• Att salt är lätt att glömma...
• Att vila och jäsning inte är samma sak

Min säck med bröd! Foto: M. Eklund

• Att det är uppfriskande med väldigt udda människor, så länge man kan retirera till hemmamarkerna på kvällen och efter att man gått klart sin kurs
• Att jag nog faktiskt har en talang för brödbak!