Musiken i mitt liv

Jag har en gammal t-shirt som verkligen är jag. Den är så gammal att texttrycket som var guldfärgat när jag köpte den nu endast är gråaktigt och knappt syns. Men den är ändå fortfarande en favorit och beskriver ganska bra vad musik betyder för mig - Music is my way of thinking.

Foto: M. Eklund

Jag går nästan jämt med någon låt på hjärnan och har en text väl satt sig så är det sällan jag glömmer den. Bra talang vid frågesporter, musikquizar och sånt! Jag har väldigt starka associationer till musik, all möjlig typ av musik och kan bara med några inledande toner av en låt kastas årtionden tillbaka i tiden, eller ändra sinnesstämning på ett kick.

Den här låten ger mig t ex gåshud, medan den här direkt placerar mig i en automatväxlad hyrbil på väg från El Centro till San Diego med solen i ögonen och bergen i backspegeln. När jag hör den här kastas jag tillbaka till en gympasal i Ölstykke i Danmark i början på 90-talet, som just den helgen fungerade som matsal på ett vänortsdansutbyte. Mina "snälla" kompisar "skämde ut" en stackars blyg tonårstjej genom att sjunga den för mig...

Även träningen är i många avseenden förknippad med musik. Kanske för att jag så länge jag kan minnas hållit på med dans, vilket kräver musik... Den här dängan är en av slutlåtarna på intensivlunchgympapasset jag brukar gå på ibland på jobbet (och passar också väldigt bra att springa till!), medan den här får mig att både få rysningar (av lycka) och ibland fälla en tår (av vemod och litegrann av lycka). Jag hamnar, utmattad, på den tillfälliga bron över vägen, precis innan klockstapeln i Mora, med förfrusna händer, under Öppet spår 2009, när jag plötsligt inser att jag faktiskt kommer att klara det, för första gången!

Fjällgeten i mig hamnar i Geiranger i Norge (där jag jobbat som guide i flera säsonger) när jag hör den här visan, som vissa av oss guider brukade sjunga för stackars turister. Den här sjöng vi snarare när vi "koste oss i stuen" på kvällarna.

Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst, men tänkte avsluta med den här, som också får mig att rysa och bli alldeles vemodig. Jag borde verkligen leva mer efter detta och ibland lyssnar jag på den för att den hjälper mig att ta mig samman när jag behöver det och påminner mig om att jag inte alltid behöver bry mig så mycket om vad andra tycker om vad jag gör eller inte gör. Det är mitt liv! Och musiken ÄR mitt liv!