Om parfymer, kemikalier och annat läskigt

Idag är det Parfymfria dagen. Den anordnas för att uppmärksamma hur problematiskt det kan vara i vardagen om man är överkänslig mot parfymer, eller mögel och kemikalier. Även för oss som inte (ännu) är sjuka av kemikalierna så är det verkligen värt att tänka till vad vi får i oss i vardagen, ibland omedvetet.

Personligen tycker jag det är läskigt med alla kemikalier vi får i oss på alla möjliga vis. Redan för flera år sedan började jag försöka banta kemikaliemängden jag får i mig, vilket jag har skrivit om tidigare. Sedan jag fick barn är jag ännu mer noga med vad som kommer innanför våra dörrar. 

Här har det t ex inte förekommit parfymerat tvättmedel på jag vet inte hur länge. Parfym i sig använder jag inte alls längre (är superläskigt att de kan innehålla upp till 500 kemikalier, vissa till och med förbjudna; andra "bara" hormonstörande eller cancerframkallande). Inget jag vill utsätta mitt barn för.

Dofter förekommer på så himla många ställen där man inte tänker på det. Hannah råkade t ex köpa parfymerade bindor häromdagen. Hur sjukt är inte det? Att det ens finns, alltså! Läs hennes inlägg, det säger allt.

Jag har läst på en hel del om just det här med kemikalier på senare år. Är väldigt kräsen med vad jag kan tänka mig att använda. Har bidragit med kunskap på förskolan. Är glad att det dragits igång ett projekt som heter Giftfri förskola och även om jag inte tror att det går att få förskolan helt giftfri på kortare sikt så hoppas jag att projektet kan ge en bättre inom- och utomhusmiljö för våra små, utan de största hälso- och miljöbovarna. 

Eftersom det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, och som jag gärna gör vad jag kan för att bidra till förbättring inom, så tänkte jag starta en liten serie med tips om detta, när jag får igång nya bloggen på riktigt. Fortsättning följer alltså. Någon gång i framtiden.

Jordens dag

Idag är det jordens dag. Säkert något många redan vet, men jag tycker ändå det är en bra grej att uppmärksamma. För vi lever ju faktiskt över våra tillgångar, de allra flesta av oss. WWF har en tankeväckande kalkylator för ditt eget ekologiska fotavtryck. För mig blev det som förväntat - det är de miljövidriga bilresorna till och från jobbet som ställer till det. Annars ganska lågt avtryck. Trots bilresorna ändå lägre än genomsnittssvensken...

Vill man konkret ha tips om vad man själv kan göra för en mer hållbar framtid så är Naturskyddsföreningens app Grön Guide riktigt bra. För oss i träningssvängen så finns såklart också en hel del att göra så jag tänkte ge några tips:

• Undvik träningskläder med bakteriedödande eller luktbekämpande medel i tyget. Inte bra nånstans. Särskilt inte för barn. Vissa "bra" skor går knappt att hitta utan luktmedel - ställ då ut dem på vädring några veckor innan du använder dem (men det är såklart bara bra för hälsan, inte miljön)
• Köp ekologiskt så långt det går, eller fråga efter det om det inte finns.
• Tänk på vad du tvättar dig och kläderna med. Välj miljömärkta eller ekologiska produkter. Dosera mindre, så lite som går. Just vad vi har i badrumsskåpet tänkte jag skriva lite mer om framöver, för där har vi faktiskt kommit rätt långt hemma hos oss, även om det fortfarande finns nötter att knäcka.
• Tvätta inte så ofta - ullkläder klarar sig längre utan tvätt och vädring kan göra underverk. Därmed inte sagt att man behöver gå så långt att man går och luktar ingrodd svett...
• Köp inte mer grejer än du verkligen behöver, inte bara sådant du "vill ha". Jättesvårt bland alla superfina träningskläder. Men undvik särskilt dem som luktar kemiskt (se första punkten). Och välj hellre dem som har en tydlig miljöprofil och törs deklarera vad de preparerar kläder eller produkter med.
• Det självklara: Undvik att ta bilen till träningen
• Det nästan lika självklara: Välj bra energipåfyllning efteråt. Inte konstiga pulver med luriga tillsatser. Riktig mat räcker långt. Sådant vi vet vad det innehåller.

Mycket känns för mig som självklarheter, men för tio år sedan var jag inte så påläst och hade nog inte tänkt på alls många av punkterna. Så jag hoppas det finns någon som kan hitta lite inspiration till att vara rädd om vårt klot.

Nyårslöfte

Nu när jag varit föräldraledig och därmed har lite lägre inkomst än vanligtvis så har jag funderat (extra) mycket på det här med konsumtion. Ännu mer funderingar blir det ju såhär i konsumtionshetsen som omger en kring jul. Jag tycker faktiskt det är motbjudande ibland hur man konsumerar och konsumerar, ofta utan att tänka efter ett endaste dugg.

Förmodligen är jag inte ett dugg bättre än någon annan på den fronten, men jag har blivit mycket bättre än jag var för några år sedan, och det är det som räknas; hur man bättrat sig jämfört med sig själv. Jag tänker efter mer vad jag köper, om det är nödvändigt, och nöjesshoppar mycket mindre. Även om jag nog aldrig varit en sån där riktig storshoppare faktiskt.

Trots lägre inkomst så går det absolut ingen nöd på mig nu, och det mesta som shoppas är till en liten en. Jag klarar mig finfint på mindre än det vanliga. Det har också gjort att jag tänkt en hel del på det här med utgifter och konsumtion. Hur mycket man skulle kunna spara om man slopade det där onödiga som handlas in.

Häromveckan började jag dessutom Projekt garderobsrensning, vilket var ytterligare en bricka i spelet. Jag skrattade högt åt mig själv när jag insåg hur mycket kläder jag har, framför allt träningskläder, som inte används sådär jätteofta. Jag menar, man behöver faktiskt inte nitton träningströjor och tjugotre träningslinnen... Ett betydande antal av dem ska nu få bättre behövande ägare.

Så med allt det här i åtanke tänkte jag, till skillnad från förra året, faktiskt avge nyårslöfte i år. Jag döper det till medveten konsumtion. Det ska inte köpas massa onödiga prylar bara för att man kan, för att förnyelse är kul eller för att det är billigt eller nåt. Istället utmanar jag mig själv att klara mig fint på det jag har. Att inte köpa nya saker förrän något behöver bytas ut. Att tänka en gång till på om en pryl verkligen behövs eller bara är kul för stunden. Att fundera över varför jag vill/behöver köpa.

Min gissning är att detta kommer ge en hel del extra sparkronor. Rakt in på upplevelsekontot tänker jag mig. För upplevelser är något jag fortfarande tycker är väl värt att lägga pengar på. Något som skapar roliga minnen. Som ger glädje. Som stärker kropp och sinne.

Gott Nytt 2014!

Loppi Blogbag Gravid & Baby

För nån vecka sedan skrev jag upp mig för att testa lite produkter i en Loppi Blogbag, mest på kul. Så jag blev lite förvånad när den sedan dök upp i posten, trodde inte jag skulle bli utvald. Jag har funderat en del, och googlat på vad andra skrivit, innan jag skrivit mitt utlåtande, för jag är inte allt igenom positiv till produkterna, vilket många andra verkar vara. Men jag är som jag är och lusläser innehållsförteckningar och ogillar onödiga kemikalier. Vissa av produkterna kommer jag inte att använda, men då väljer jag att istället ge dem till öppna förskolan så att andra som vill kan använda dem. För så militant är jag inte att jag hindrar andra från att använda saker som jag själv väljer bort.

Produkterna har hur som helst baby-fokus och innehållet ser ut så här:

En nappflaska för barn från 0 månader och en drickmugg för barn från 12 månader, båda från Philips Avent. Drickmuggen har vi inte testat än eftersom Trollet bara är drygt sex månader, men den kan nog vara en bra träningssak på vägen att lära sig dricka ur vanligt glas. Jag undrar dock lite hur man håller den ren ordentligt då den ser ganska svårdiskad ut. Nappflaskan har Trollet fått vatten ur, som hon dricker till sina smakportioner. I övrigt använder hon ju inte nappflaska eftersom hon ammas, och hon är inte riktigt van vid det utan sätter lätt i halsen. Både med denna nappflaska och med den vi har sedan innan som är i glas. Fördelen med den här från Philips är att den är så liten och lätt att hon själv kan hålla i den och suga i/på den. Både muggen och flaskan från Philips är gjorda av polypropylen (tror jag, på drickmuggen framgår det inte) och för mig som försöker undvika plaster till lill-tjejen skulle det nog inte varit något förstahandsval om jag skulle köpt det själv. Polypropylen är dock en av de "bättre" plasterna, så länge det inte är nersmutsat med andra kemikalier som fäller ut vid användning.

Barnkittet från Folksam innehåller plåster, brännsårsplåster, brännskadegel, torkare och solskyddskräm. Praktiskt litet kit som säkert kommer att komma till användning men tack och lov inte har gjort det ännu.

Natusan first touch baby oil ska vara utvecklad för att skydda nyfödd hud. Tyvärr innehåller den mestadels paraffinum liquidum som är en mineralolja och något jag försöker undvika i hudprodukter eftersom den är miljöskadlig och inte tillför huden någon näring utan bara lägger sig som en hinna utanpå.

Natusan intensive care wash. Innehåller bl a cocoamidopropyl betaine som är en hudirriterande, allergen tensid (tvättämne), varför jag tyvärr inte vill använda den till ömtålig babyhud (eller min egen hud heller för den delen).

Natusan first touch lotion känns innehållsmässigt mer OK även om den innehåller både phenoxyethanol (kan vara allergent) och isopropyl palmitate (görs av bl a palmolja och kan vara hudirriterande). Den är dock såväl parfym- och parabenfri och fri från silikoner och mineraloljor. Denna lotion har också en betydligt bättre innehållsförteckning än den vi har blivit rekommenderade av BVC till dotterns torra fötter, så denna har hamnat i badrumsskåpet och används. Jag har också testat den till mina supertorra händer och tycker den lägger sig som en hinna mer än att gå in i huden, men när den väl absorberats verkar den absolut göra nytta.

Natusan first touch zinksalva är avsedd för att skydda blöjområdet vid röd och irriterad hud. Innehållet känns ganska OK och denna kommer vi nog använda om behovet uppstår, vilket det inte gjort hittills men kanske kommer göra nu när Trollet dels sitter upp mer och dels har mer kläder på sig, vilket gör att det lättare blir tätt och fuktigt.

Sist men inte minst en ganska skrikig och smårolig påse. Praktiskt till lite allt möjligt faktiskt!

Det innehåll som får tummen upp. Foto: M. Eklund

Dessa kommer inte att användas hemma hos oss. Foto: M. Eklund

Veggo-tips

Jag har hittat en ny superbra inspiration till vegetariska rätter. Goda, enkla, ofta snabblagade. Källan är SVT's Go'kväll, som jag ofta ser nuförtiden när busfröt ska äta för natten. Kocken Susanne Jonsson lagar gott och ofta vegetariskt, vilket ju inte är fel så här när det är extra i ropet att dra ner på köttkonsumtionen. Gillar också att det är rejäla rätter, så att "man inte ska sakna kött". Inte för att jag skulle göra det, men tänket att det liksom ska vara ordentligt med mat är liksom tilltalande.

Och så blir ju faktiskt vegetarisk mat mycket snyggare än en tråkig kötträtt. Jag har t ex testat den här färgsprakande kreationen (men gjorde om den lite, baserat på vad som fanns hemma och som fanns tid till). Idag, som ju är köttfri måndag, blir det lasagne. Verkar lovande den också!

Det där vegetariska

Målet för året har ju varit att äta vegetariskt åtminstone en gång i veckan, i Köttfri-måndag-anda. Även om jag inte skrivit så mycket om det senaste månaderna så finns ambitionen där fortfarande, och det är faktiskt de flesta veckor det oxå blivit av. Det var några veckor där i början av juni då jag var nöjd och glad bara nån stoppade näring i munnen på mig överhuvudtaget, men sen har fanan hållits högt.

Det har blivit falafel, ratatouille med pasta, grön pizza från det här gänget, diverse sallader, pastasåser och annat. Faktum är att jag gärna skulle äta ännu mer vegetariskt, men jag har inte helt lyckats sälja in konceptet så då får det bli kompromisser. 

Rena kötträtter står det däremot ganska sällan på bordet här. Av flera orsaker. Jag har dålig fantasi när det gäller kött. Tycker mest det hör till sommarens grillkvällar. Men framförallt så har jag blivit så himla besviken på kvaliteten på köttet de senaste gångerna vi köpt kött i butik. Därför blir det nog kött direkt från gård framöver. I hopp om bättre kvalitet på det lilla kött jag äter.

Matsvinn helt i onödan

I helgen som var hade vi dop för lill-Trollet. En familjetillställning med tio vuxna och fyra barn. Vi ville bjuda på mat men inte laga själva. Så vi anlitade en närliggande restaurang för catering. God mat var det. Men när kocken ringde häromdagen och frågade om vi var nöjda med allt så kände jag att jag inte svarade helt sanningsenligt när jag sa ja. För detta var vad vi fick (foto: kära syster):

På allvar. För tio vuxna och fyra små barn! Inte ens om man bara tagit en av varje grej får det ju plats på en tallrik! Såna mängder så det är rent löjligt!

Trots att vi åt så vi storknade hela helgen, bjöd bort matlådor och frös in det som gick fick vi ändå slänga kilovis med mat. Jag övervägde om det fanns nåt typ soppkök att lämna in det på, men på måndagen började ju grönsaker och sånt redan bli dåligt.

Det är ju såklart bra att det fanns tillräckligt åt alla men sådana här enorma mängder känns bara så onödigt. Är valuta för pengarna alltid lika med mängd i cateringvärlden?

Vad hände med lagom liksom? 

Kiva

Det är ganska sällan jag donerar pengar till välgörenhet så där i största allmänhet. Det känns på något vis som att man inte riktigt vet var det hamnar. Däremot om det är särskilda projekt, eller tydligt identifierade mottagare, så är jag mer benägen att punga ut med en slant.

Något som jag "donerat" till i några år är Kiva. Egentligen är det ju inte donationer heller, eftersom det faktiskt är lån man gör. Man väljer låntagare som finns registrerade på deras sida, där det också står vad pengarna ska användas till. Ofta småföretagare i fattigare länder som behöver lite hjälp på traven för att få sin verksamhet att gå runt eller blomstra. Den tanken gillar jag. Hjälpa människor att hjälpa sig själva liksom. Hittills har inte ett enda av de lån jag bidragit till förblivit obetalt utan pengarna har så sakteliga återbetalats, och därefter har jag lånat ut igen. Det är för mig liksom en konstant summa som ligger där och lånas ut. Ganska fiffigt.

Nu vet jag i och för sig inte om pengarna verkligen går till de låntagare jag valt, det har jag faktiskt inte kontrollerat ner till den individuella låntagaren. Men som sagt, jag gillar konceptet att inte bara skänka pengar i ett svart hål utan mer för att hjälpa till självhjälp. Om du också vill börja, så gå in här och registrera dig vetja.

Veggo-inspiration

När jag nämnde att vi skulle ha lasagne till middag fick jag en lång blick med tveksamhet i. Lasagne tar ju jättelång tid! Och det kan den göra. Men inte den här.

Världens snabbaste lasagne. Foto: M. Eklund

Den går verkligen superfort! Gick verkligen hem också, trots att den inte innehåller kött. Kommer förmodligen bli en favorit bland den "italienska snabbmaten" hemma hos oss. Receptet hittas här, och faktiskt gjorde jag inga större modifieringar eftersom det var så lätt att jag i princip memorerat det efter en första kik (ja, glömskegravidhormonerna till trots!). Pinjenötter var det enda som inte fick vara med, eftersom affären vi handlade i kanske inte riktigt var den mest välsorterade på just "udda" saker som t ex pinjenötter... Men det gick finfint ändå!

Veckans veggo: Quinoa med frästa grönsaker

Något lättlagat fick det bli även den här veckan i veggo-valet. Lättlagat har varit den röda tråden hela veckan, så inte så konstigt att det blev det även här. Det här är en gammal klassiker från när jag var vegetarian, med i princip enda skillnaden att jag då oftast gjorde den med couscous istället för quinoa.

Ingredienser... Foto: M. Eklund

Till 3-4 portioner:

2dl quinoa

vatten att koka i enligt förpackningens anvisning

buljongpulver

ca 200-300g champinjoner

1 grön paprika

ca 3/4 squash

ca 1/2 ask körsbärstomater

1 avokado

1 citron

olivolja att steka i

turkisk yoghurt

sweet chili-sås

Koka quinoan i buljong enligt förpackningens anvisning (kan skilja sig från olika märken).

Under tiden sköljer du och delar champinjonerna i mindre bitar. Skölj och strimla paprika och squash ganska grovt.

Hetta upp olivolja i en stekpanna. Fräs paprikan ca en halvminut och häll sedan i champinjonerna och låt dem fräsa med tills de är mjuka. Lägg i squashen och låt den få lite färg. Pressa över halva citronen och krydda ev med pressad vitlök. 

Halvera tomaterna och dela avokadon i lagoma bitar.

När quinoan är klar: Blanda ner den i grönsaksfräset och pressa över den andra citronhalvan och låt fräsa ytterligare en knapp minut.

Blanda ner tomater och avokado och tag av från värmen.

Servera med turkisk yoghurt och sweet chili-sås.

Veggo-afro

Det här med minst en dag i veckan med veggo funkar faktiskt rätt fint. Fjortonde veckan avklarad nu och det enda som hänt är att jag blir mer och mer sugen på att äta mer veggo igen. Mer än bara någon gång i veckan. Vilket jag väl i och för sig också gör, för jag passar på att välja veggo när jag är ensam också, eller när jag äter ute.

Veckans variant blev en kryddig afro-historia. Kikärtsgryta Marrakech från boken Kärlek, Oliver och Timjan. Med lite modifikation såklart. Serverad med ris, massa koriander och citron. Dock ingen medelhavsyoghurt eftersom den var slut i affären.

Just den boken jag nämnde ovan gillar jag verkligen. Recepten känns fräscha och är enkla att laga. Går ofta rätt snabbt att fixa till och även om bokens layout känns lite som en "finlagarkokbok" så är den väldigt bra till att leta nya vardagsfavoriter i. Jag måste bara komma ihåg det lite oftare!

Del av dagens ingredienser. Foto: M. Eklund

Tjejmarathon-utmaning

Jag har skrivit om Tjejmarathon tidigare, men gör det gärna igen, eftersom jag tycker konceptet är så bra. Jag hade gärna deltagit i år, och nån gång ska jag delta i det här loppet, om det finns kvar i flera år vill säga. I år blir det inget, och dessutom tror jag att det nästan är fulltecknat nu! Kanoners! Tänk vad skoj de ska ha, de som får springa långt i vackra omgivningar i slutet av juni.

Men vi andra kan delta på vårt eget vis också. Förra året gick insamlingen till Panzi-sjukhuset i Kongo och med hjälp av mina "supporters" (jag skulle ju som bekant springa loppet då) och mig själv lyckades vi bidra med 2 750 kr till insamlingen, som till slut genererade över 100 000kr totalt. Det gör skillnad!

I år går insamlingen till Hungerprojektet och man kan bidra direkt genom att sätta in en slant här. För att stödja Tjejmarathon-andan och Hungerprojektet, och för min egen hälsas skull, så har jag tänkt ut en liten utmaning.

Frisk luft behöver man ju varje dag, motion likaså. Eftersom löpning just nu inte är en del av min vardag har jag därför tänkt att för varje kilometer jag transporterar mig till fots utomhus, från och med idag till och med 25 juni, så skänker jag en krona till insamlingen. Beroende på hur mina fogar beter sig framöver, och hur jag mår i juni, och när min envisa förkylning äntligen släpper, så finns det en risk att det inte blir så många slantar, men lite är bättre än inget! Mår jag bra kan det faktiskt bli en hel del.

Så, även om du inte ska delta i loppet kan du också hitta din egen hälsoutmaning med anknytning till detta, som i sin tur kan generera några till insamlingen. Go for it!

Earth hour-utmaning

På lördag är det Earth Hour igen. Jag har hängt med varje år sedan 2009 tror jag. Tycker det är ett bra koncept för att uppmärksamma att vi behöver värna om vår miljö och göra vad vi kan för att lämna över en så bra värld som möjligt till våra barn.

I år har man även lagt till ett koncept med utmaningar - I will if you will. Jag gör saker för miljön om du och andra gör något annat för miljön. Bra va? Min utmaning hittar du här - anta den gärna! Eller skapa din egen utmaning vetja!

Torrt!

Den här vintern har verkligen allt varit liksom fnöske-torrt. Det knastrar och sprakar i varenda klädesplagg man sätter på sig. Håret står som en sky av elektricitet runt huvudet och klistrar sig längs halsen. Och vi ska inte prata om min stackars hud, som i vissa stunder nästan sett halvdöd ut, och nästan flagat på något vis. Trots massor med fukttillskott.

Vet inte om det bara är jag eller om det är första gången jag ser resultatet av en riktig vinter i ett eluppvärmt hus... För att motverka torkan försöker jag för det första dricka mycket vatten så att kroppen liksom återfuktas inifrån åtminstone till viss del. Men sedan hjälper jag huden utifrån med olika fuktgivare. När det gäller hudvård försöker jag välja "bra" produkter, helst utan silikoner, mineraloljor, färgämnen och parabener.

Bästa tipset för en helkroppssmörjning är att hälla en skvätt (typ en dryg matsked) olivolja i badkaret när du tar ett varmt bad. Gör underverk för torr vinterhud faktiskt, och innehåller ju faktiskt minimalt med tillsatser. Ska inte sköljas av alltför mycket när du kliver ur badet, och behöver ingen extra insmörjning efteråt.

Annars är jag, så här vintertid, ganska fast i Dream Cream från Lush. Enda krämen jag testat som råder bot på eksemen jag tidigare hade på benen vintertid. Tyvärr innehåller den parabener så den riskerar att bli utbytt när/om jag hittar någon som funkar lika bra. (Lite off topic, så är den den enda krämen i mitt badrumsskåp som innehåller parabener - oavsett vad en av de mer otrevliga försäljarna på hälsomässan för några veckor sedan bestämt hävdade...) Funderar på att testa något från Burt's Bee t ex, som är ett märke som jag upptäckte i USA 2009, och som numera finns att köpa i Sverige.

Jag är på inga sätt en krämjunkie som har badrumsskåpet fyllt med tuber, tvärtom! Så en kroppskräm är nog. Men så finns där mandelolja också, ekologisk kallpressad. Gör huden härligt elastisk och mjuk, men tar lite tid på sig att sjunka in så funkar bäst att smörja med t ex innan man ska lägga sig.

En ansiktskräm har jag också. Åt gången. Där är jag lite mer kluven. Min tidigare absoluta favorit var A-creme. Håller alla eventuella prickar och torra fläckar borta. Inte kladdig eller kletig. Håller min något kinkiga hud i skick. Men. Innehåller också parabener, och polyethylene glycol. Så jag har t ex för ett tag sedan testat Deep Moisture Cream från Mádara. Bra, luktar gott, men rätt dyr så jag har än så länge inte köpt den igen. Finns dock bl a som provförpackning hos Ecoliving.

Gillar också Radiance Day Cream från ovan nämnda Burt's Bees skarpt. Men förpackningen är lite för stor i förhållande till hur länge krämen håller sig fräsch. Skulle vilja ha den i tub så man slipper kladda med fingrarna i den. Eller en mindre burk. Så för tillfället har jag köpt en ytterligare variant, från Salviderm NaturligtVis, som jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om.

Om du vill läsa mer om kroppsvårdsdjungeln och vilka ingredienser i produkter som är bra att undvika av olika anledningar, så finns en lista t ex här.

Tjejmarathon

Om det inte vore så att det bor en liten sprattlande krabat i min mage, så skulle det nog faktiskt bara vara ett lopp den här säsongen som jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja springa. Tjejmarathon.

Förra året deltog jag nästan, om man nu får säga så. Gick från knäskadad till långlöpare igen på några månader och slog längdrekord för mig i maj. På ett träningspass, tidigare har jag bara varit i närheten av sådana distanser på tävling. Följde samma träningsprogram som de övriga tjejerna som skulle delta (i år är det även öppet för killar, så passa på!), och träffade till och med de flesta av dem dagen innan loppet i Stockholm. Men för mig blev det inget av, och jag skulle gärna, gärna delta en annan gång. Kanske 2014?!? Bara det att man fick en sån här härlig nummerlapp!

Foto: M. Eklund

Men framförallt, Tjejmarathon vill jag delta i för att göra skillnad. För att kombinera ett stort löparintresse med att hjälpa andra och faktiskt kunna förändra tillvaron radikalt för behövande. Här kan du läsa vad pengarna, över 100 000 kr, gick till förra året. I år är det Hungerprojektet i Bangladesh som kommer att få de insamlade pengarna, och om du vill bidra hittar du info här.

Så, ta chansen att delta innan det blir fullt vettja! Så får du vara med om något fantastiskt och stort!

Veckans köttfria

Igår var det ju köttfri måndag (tack för tipset, Ingmarie!) igen, och den här veckans påhitt var förvisso köttfritt, men jag vet inte riktigt om jag har mage att benämna det vegetariskt.

Menmen, det blev som sagt i allafall utan kött: Grahamspannkakor (byt ut ca 1/4 av mjölet mot grahamsmjöl) med fruktsalsa och cremefraichegrädde till. Gott, gott, och tack vare frukten ganska vitaminrikt i allafall. En kompromisslösning i tidsbristens tecken. Har fler betydligt godare, fräschare recept i rockärmen, tror jag får prioritera dem framöver...

Jag var dessutom så hungrig både när vi åt middag igår och när jag åt resterna till lunch idag, att jag helt glömde bort att fota! Bjuder istället på en snörik bild från dagens lunchpromenad. Underbara vinter!

Det snöar! Foto: M. Eklund

Vegomiddag i all sin enkelhet

Är ensam hemma ikväll. Det betyder fritt val av middag och då brukar det alltsomoftast bli något vegetariskt. Så också idag, även om jag var alldeles för trött för att laga till något "ordentligt" som vegetariska biffar eller liknande. Nöjde mig med det här:

Foto: M. Eklund

Risoni (nästan min favoritpasta) med snabbfrästa grönsaker (squash, rödlök och paprika), körsbärstomater och lite fetaost. Till det avokado och en rejäl klick hemgjord hoummus. Dög fint åt mig en trött-torsdag!

Jovars...

Det var lerigt så det stod härliga till på Gärdet idag. Karin hade faktiskt lera ända upp i ansiktet. Redan innan starten. Jag klarade mig nog med typ upp till knävecken eller så...

I mål. Lerig. Foto: privat

Går ifrån dagen med en rätt nöjd känsla i kroppen. Persade med 1 minut och 11 sek. Höjde armen för Plan och har även sms-donerat till deras kampanj.

Foto: M. Eklund

Längre rapport kommer imorgon, nu ska här slappas på soffan!

Två månader kvar!

Om två månader står jag på startlinjen nånstans på Roslagsleden för att tillsammans med andra tjejer springa 50 kilometer. Det är LÅNGT! Det kommer nog att göra ont. Men det är ingenting mot vad utsatta, våldtagna, misshandlade, skadade kvinnor i Kongo fått utstå. Det är för dem vi springer! Alla pengar som samlas in går oavkortat till Panzisjukhuset som hjälper dessa kvinnor och ger dem en chans att komma tillbaka till ett värdigt liv. Läs mer här om vad insamlingen kan hjälpa till med.

Mitt tidigare distansrekord när det gäller löpning är 30,2km (Lidingöloppet) och jag hade nog egentligen inte tänkt mig att jag nånsin skulle springa längre än så, kanske möjligtvis ett marathon nån gång, eller något mer Lidingölopp. Men i den här tappningen, och framförallt, med det här syftet, så kunde jag inte motstå! Jag vill testa mina gränser för ett gott syfte. Jag vill hjälpa till att samla in pengar till Panzisjukhuset.

Tanken är att varje kilometer av loppet som jag avverkar (springer/joggar/går) är värd en summa, t ex 100 kronor. Du kan därför sponsra någon av mina kilometrar, eller delar av kilometrar, och samtidigt sponsra de behövande på sjukhuset i Kongo. Läs mer här hur du gör för att bidra. Skriv gärna en kommentar ifall du sponsrar en del av mitt lopp och hur lång sträcka du bidragit till.

Stort tack!