Allt för bålen

Jag började fundera på en sak sist jag lufsade en runda. Har tänkt lite mer på det sedan dess, och känt efter vid andra träningstillfällen, även sådana som inte varit löpning.

Det är inte särskilt ofta jag får någon som helst antydan till träningsvärk när jag springer. I benen. Eller egentligen nån annanstans heller. Men de muskler som mest känner av löpningen är magmusklerna! Inte så att jag får nån riktig träningsvärk att tala om. Mer en slags trötthetskänsla. 

Det kan egentligen betyda två saker: jag är fortfarande väldigt klen i magen/bålen, eller så använder jag de musklerna mer korrekt nuförtiden (eftersom jag fokuserat på att lära mig aktivera dem ordentligt).

Efter fredagens benpass blev bålfenomenet också tydligt. Visst, benen var möra och stela. Men även magen kändes välanvänd, typ. Inte så konstigt egentligen, eftersom jag var noga med magstödet. Frågan är ju bara om stödet fortfarande är för klent...

Armhävningar tydliggör också var landet ligger med magen och bålen. Jag gör numera alltid armhävningarna utan tröja för att visuellt hålla koll på magstödet (och inte bara gå på känsla). Oftast är det magen som avgör när sista armhävningen är gjord för dagen. Nuförtiden.

För målet är ju som bekant #stabilochstolt. Inte nödvändigtvis så mycket som möjligt av övningar. Utan så rätt och riskfritt som möjligt. Numera kan jag göra massor av utfall utan att få veckovisa knäproblem. För att jag lärt mig att bålen är viktig. 

Huruvida armhävningar tidigare gjordes med magstöd eller om löpning gjordes med stabil bål vet jag inte, för jag kollade aldrig, eller tänkte inte på det. Men jag tvivlar. Minns bananarmhävningar. Och ett släpande löpsteg, som ju numera enligt sambon är betydligt snärtigare.

Så, frågan är om magtröttheten beror på svaghet eller välaktivering? Spelar egentligen inte så stor roll. Musklerna jobbar ju bevisligen. Borde därmed bli starkare. Allt för bålen!