Asfaltsfjäll
Om man ska tro de bilder som flödar förbi i sociala medier så verkar de flesta bebisar och små barn älska att sitta still i en bärstol (eller t o m somna i den) när deras föräldrar går härliga turer på fjället.
Så ser inte vår verklighet ut. Den består mest av att kasta stenar i närmsta bäck, eller flytta kottar från ett ställe till ett annat. Eller knata, knata, knata. Absolut inte vara still i en stol i någon form. Om inte matklockan ringer, då kan det gå an. En stund.
Vår verklighet är också väldigt mysig, men ger inte så mycket fjällkänsla.
Därför passade jag på att ge mig ut på södra Kungsleden en kort tur när sovklockan ringde i förmiddags. Det blir nog det närmsta jag kommer ett fjäll på den här semestern.
Mysig morgonfrisk fjälluft mötte mig. Men så mycket känsla vet jag inte riktigt om det blev. Leden är nämligen asfaltsbelagd!
Bra för framkomligheten såklart. Men inte direkt för känslan. Som tur var fanns en "riktig" stig alldeles bredvid, så om man blundade med höger öga gick det nästan att tro att man var i ödemarken.
Men bara nästan.
Etiketter: Friluftsliv
upplagd av Malin - Lite längre | 18:13
4 kommentarer:
Jösses! Trodde nästan det var förbjudet. ,-) Men bra för rullskidåkarna antar jag. Och babyjogger-löpare. :-)
Vår satt gärna och slumrade i bärstolen en stund då och då. Däremellan blev det en hel del kottar. :-)
Är du i Sälen? Tycker jag känner igen den där asfalterade leden nämligen, och har svårt att tro att det finns särskilt många av dem i fjällvärlden. Inte så mycket fjällkänsla, men ger ju möjlighet för mindre rörliga personer att kunna komma upp på fjället.
Precis, jag tänkte på dem med rullstol också, som får en chans att se fjället.
Här slumras inte frivilligt :-) Sälen var det, och som du skriver så gissar jag att det inte finns på så många fler ställen.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida