Går tills det tar stopp

Årets mars har ju verkligen varit superfin! Sol i princip varje dag och riktigt varmt ibland på eftermiddagarna. Jaja, jag vet att snön fortfarande ligger kvar ända här nere i Östergötland, och att de flesta nog vill ha vår, men dåligt väder kan ju ingen säga att vi haft!

Många tillfällen till promenader alltså, som ju är min främsta utomhusträning just nu. Jag försöker komma ut och lapa friskluft varje dag, och nu har jag kommit till en punkt där jag i princip går tills det tar stopp. Det tar tyvärr inte så lång tid längre. Mina fogar har börjat protestera ganska ordentligt av att gå längre sträckor så mina rundor blir kortare och kortare. 

Har inte varit på gymmet på ett bra tag nu, men imorgon blir det nog av. Det bär liksom emot när solen varje dag lyser från klarblå himmel och man är ledig och kan vara ute istället. Öppettiderna på gymmet har varit begränsade så här i påsktider så det får bli efter-jobbet-besök i veckan istället. Hoppas då på att cykel och crosstrainer fortfarande går hyfsat bra för mitt knorrande bäcken. Vi får se!

Promenader är för den delen inte så dumt det heller. Lättillgängligt och filosoferarvänligt. Idag såg jag t ex en citronfjäril fladdra förbi i en glänta. Det är väl vårtecken om något?! Den hade jag förmodligen inte sett om jag sprungit förbi samma ställe. Vingliga racercyklister med stora skidåkargoggles känns också som ett vårtecken. Nu börjar Vätternrunda-träningen på riktigt hörni! Ja, för de som ska åka alltså. Vi andra kan ju finåka och stanna och fika i en solig dunge...

Långfredagsmorgonpromenaden gick upp på Torekällberget. Foto: M. Eklund