Förkylt
Peppar, peppar, har jag tänkt hela vintern. Det verkar som jag otroligt nog klarar mig! Trots ihärdigt hostande, snörvlande och skryt om jobb med feber hit och dit i kontorslandskapet så har jag hållit mig frisk. Trots nedsatt immunförsvar på grund av graviditeten har bacillerna inte fått fäste.
Har tänkt att det nog ändå måste bero på kosten med relativt mycket av frukt och grönt som fyller på med vitaminer och antioxidanter, och relativt lite av sötsaker och processad mat som tynger ner systemet. Kanske också friskluften som jag försöker få åtminstone lite av varje dag. Ordentligt med sömn har nog också gjort sitt till.
Men nu gick det inte längre. Det började klia i halsen. Jag kontrade med honungsvatten med citron. Dagen efter kom hostan. Kontring: Mycket vatten, extra apelsiner, ingefära. Sedan antydan till halsont. Mitt drag: Jobbar hemma och kan ta micropauser på soffan när man vill. Lapa solljus och friskluft i omgångar i maklig promenadtakt. Sova mer än vanligt.
Men förkylningen vann till slut. Både jag och sambon snörvlar. Jag mer än honom, och dessutom med en sårig hals. Men än så länge tack och lov ingen feber eller sådär allmänt obehaglig sjukdomskänsla. Förhoppningsvis vinner jag där. För kampen pågår fortfarande. Jag tar till mina standardvapen och hoppas på det bästa:
Förhoppningsvis vinner jag snart, så att det fortfarande fantastiska vårvintervädret inte går helt outnyttjat förbi, och så att jag kan besöka infektionskänsligare familjemedlemmar i påsk utan risk.
Är ändå lite fascinerad över att jag ändå klarade mig så länge. Tackar kroppen för det. För jag kan faktiskt inte komma ihåg riktigt när jag var förkyld sist. Det är i alla fall mer än ett år sedan, så mycket vet jag! Kanske till och med närmare två.
Har tänkt att det nog ändå måste bero på kosten med relativt mycket av frukt och grönt som fyller på med vitaminer och antioxidanter, och relativt lite av sötsaker och processad mat som tynger ner systemet. Kanske också friskluften som jag försöker få åtminstone lite av varje dag. Ordentligt med sömn har nog också gjort sitt till.
Men nu gick det inte längre. Det började klia i halsen. Jag kontrade med honungsvatten med citron. Dagen efter kom hostan. Kontring: Mycket vatten, extra apelsiner, ingefära. Sedan antydan till halsont. Mitt drag: Jobbar hemma och kan ta micropauser på soffan när man vill. Lapa solljus och friskluft i omgångar i maklig promenadtakt. Sova mer än vanligt.
Men förkylningen vann till slut. Både jag och sambon snörvlar. Jag mer än honom, och dessutom med en sårig hals. Men än så länge tack och lov ingen feber eller sådär allmänt obehaglig sjukdomskänsla. Förhoppningsvis vinner jag där. För kampen pågår fortfarande. Jag tar till mina standardvapen och hoppas på det bästa:
- Dricker mycket vatten för att skölja ur kroppen
- Extra mycket frukt och grönt, gärna c-vitamin och antioxidantrikt
- Vilar! Utnyttjar tillfället att läsa ikapp yoga-magasin, Runner's world, Utemagasinet och böcker jag inte tar mig tid till att läsa så ofta annars
- Tar lugna promenader för att blåsa friskluft i lungorna
- Ingefära i smoothies (gott!
- Sover mer än vanligt
Förhoppningsvis vinner jag snart, så att det fortfarande fantastiska vårvintervädret inte går helt outnyttjat förbi, och så att jag kan besöka infektionskänsligare familjemedlemmar i påsk utan risk.
Är ändå lite fascinerad över att jag ändå klarade mig så länge. Tackar kroppen för det. För jag kan faktiskt inte komma ihåg riktigt när jag var förkyld sist. Det är i alla fall mer än ett år sedan, så mycket vet jag! Kanske till och med närmare två.
Etiketter: Vardagsbetraktelser
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida