Det är över en månad sedan jag sprang sist. Då sprang jag å andra sidan längre än på flera år. Sedan kom som bekant den supersega influensan.
Nu kände jag mig redo att tuffa igång maskineriet igen. Se om ångloket överhuvudtaget startade. Eller om motorn rostat ihop.
 |
| Foto: M. Eklund |
Inte helt otippat så gick det trögt. Dock inte så trögt som jag hade befarat. Ge mig några rundor till så ska nog även det här gamla schabraket få upp farten. Kanske lagom till
Kolmårdsrundan. Eller tills blåbären mognat.
 |
| Blåbär. Foto: M. Eklund |
Hursomhelst var det härligt att rensa huvudet en stund i kvällssolen. Bara tuffa på i dagens takt och ta in hur världen har exploderat i grönska senaste veckan. Utomhus är verkligen bäst!
 |
| Babyträd. Foto: M. Eklund |
Etiketter: #glädjebalansenergi, Löpning
2 kommentarer:
Låter helt underbart! Det är galet trögt efter sjukdom, men sen mår man ju så vansinnigt bra! Vilka kickar man kan få!
Särskilt när det är så vackert som på dina bilder.
Skriver under på det! Lär dock inte bli lättare än på ett tag, för jag åkte dit på omgång två av sjukan... Tack för att du gillar bilderna :-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida