Jag säger ofta att jag är vintermänniska. För det
är jag. Kan inte tänka mig något bättre än en riktigt fin vinterdag.
Men de senaste morgnarna när jag åkt till jobbet (kring 5.30-tiden) har jag blivit smått lyrisk. Så vacker världen är en tidig majmorgon! Solen har precis gått upp. Daggdropparna glittrar och morgondimman håller precis på att lätta i slöjliknande stråk. För att inte tala om ljuset! Sådär magiskt att man liksom vill stanna och fota i varje kurva. Men då skulle ju hela grejen med att åka tidigt till jobbet försvinna...
|
Dagglitter knappt synligt. Foto: M. Eklund |
|
Sjöutsikt. Foto: M. Eklund |
Vårkvällarna är precis lika magiska när vädret är fint. Ljumma, ljusa (och förvisso fyllda av pollen). Vi brukar gå en sväng med vagnen hela familjen när vi hinner. För att varva ner lite och få luft. Populärast just nu är "lammorna" och "gläsklipplalen". Bäää, bäää, vita lamm...
|
Lammorna syns långt borta. Foto: M. Eklund |
Så kanske kan det vara så att jag är lite vårmänniska också. I allafall den här veckan.
Etiketter: #glädjebalansenergi, Vardagsbetraktelser
2 kommentarer:
Ljuset just nu gör mig lycklig, jag njuter verkligen av soliga morgnar OCH kvällar!
Ja. Det är nog ljuset som gör det. Ibland avskyr jag min långa pendling till jobbet. Men så här års är det så vackert så jag nästan får en klump i bröstet :-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida