Jag åkte dit igen
Minst sagt osäker vecka blev det... Förkylningskänslorna jag skrev om i måndags visade sig bli till halsont och feber (igen!). Väldigt kul (inte!) när sambon åkte långtbortistan på jobbresa i måndags och kommer hem först på fredag. Puh... Ibland ska man prövas, som det så fint heter.
Särskilt eftersom dottern också varit hemma, trots att hon varit pigg och lika aktiv som vanligt. Ögoninflammation är nog vad förskolor är mest rädda för av allt verkar det som. Hon är portad. Men übersnoriga barn som hostar lungorna ur sig har de inga problem med. Lite "snor i ögonen" (ja, så sa vårdcentralen) däremot. Livsfarligt! Lite bitter är jag faktiskt...
Den här gången verkar det (peppar, peppar, ta i trä och allt vad det heter) som att jag ändå kom ganska lindrigt undan. Om det beror på lindrigare bacill, eller på att jag faktiskt givit Coldzyme en ärlig chans, det vet jag inte riktigt. Det ingick ju en sådan förpackning i goodiebagen från Blogger Boot Camp, så jag tänkte att det ändå kunde vara värt att testa. Två dagar senare är jag feberfri och har bara lite halsont kvar. Ingen snuva (än).
Ska man summera veckan så här långt, så kan jag inte annat än imponeras (återigen) av ensamstående föräldrar. Hur klarar de av det? Nu har jag förvisso varit sjuk själv och haft dottern hemma också, men ändå. Vi är ju inte bortskämda med socialt skyddsnät så vi är ju vana att någon av oss alltid har hand om dottern, men det är ändå annorlunda när man är helt själv med ansvaret och vardagslogistiken. Det värsta är nog att ju längre tid som går, desto tröttare blir jag, och desto mindre tålamod får jag och desto sämre förälder känner jag mig som (eftersom jag till vardags inbillar mig att det går att vara en sån där pedagogisk förälder som inte säger till på skarpen hela tiden). Hur ska det då inte vara för de som är ensamstående? Som har hela ansvaret själva hela tiden?
Huvudsaken är kanske ändå att man gör så gott man kan, just då. Man måste ju få vara trött och irriterad ibland, även inför sitt barn. Särskilt när man har feber, ont i halsen och hela kroppen och är rätt så stressad för att just den här veckan skulle man verkligen, verkligen ha behövt vara på jobbet...
Särskilt eftersom dottern också varit hemma, trots att hon varit pigg och lika aktiv som vanligt. Ögoninflammation är nog vad förskolor är mest rädda för av allt verkar det som. Hon är portad. Men übersnoriga barn som hostar lungorna ur sig har de inga problem med. Lite "snor i ögonen" (ja, så sa vårdcentralen) däremot. Livsfarligt! Lite bitter är jag faktiskt...
Den här gången verkar det (peppar, peppar, ta i trä och allt vad det heter) som att jag ändå kom ganska lindrigt undan. Om det beror på lindrigare bacill, eller på att jag faktiskt givit Coldzyme en ärlig chans, det vet jag inte riktigt. Det ingick ju en sådan förpackning i goodiebagen från Blogger Boot Camp, så jag tänkte att det ändå kunde vara värt att testa. Två dagar senare är jag feberfri och har bara lite halsont kvar. Ingen snuva (än).
Ska man summera veckan så här långt, så kan jag inte annat än imponeras (återigen) av ensamstående föräldrar. Hur klarar de av det? Nu har jag förvisso varit sjuk själv och haft dottern hemma också, men ändå. Vi är ju inte bortskämda med socialt skyddsnät så vi är ju vana att någon av oss alltid har hand om dottern, men det är ändå annorlunda när man är helt själv med ansvaret och vardagslogistiken. Det värsta är nog att ju längre tid som går, desto tröttare blir jag, och desto mindre tålamod får jag och desto sämre förälder känner jag mig som (eftersom jag till vardags inbillar mig att det går att vara en sån där pedagogisk förälder som inte säger till på skarpen hela tiden). Hur ska det då inte vara för de som är ensamstående? Som har hela ansvaret själva hela tiden?
Huvudsaken är kanske ändå att man gör så gott man kan, just då. Man måste ju få vara trött och irriterad ibland, även inför sitt barn. Särskilt när man har feber, ont i halsen och hela kroppen och är rätt så stressad för att just den här veckan skulle man verkligen, verkligen ha behövt vara på jobbet...
Etiketter: Tankar, Vardagsbetraktelser
4 kommentarer:
Nej men så typiskt. Och ja de som är ensamstående - otroligt jobb de gör. All respekt. Och jag är säker på att du ändå gör ett jätte bra jobb när du sen är på jobbet nästa vecka, och bästa mamman till den lilla - det kommer du alltid att vara!
(Stod och kikade på coldzyme igår när jag var på apoteket och köpte på mig allt möjligt som kan skynda på förkylningen som verkar göra så att jag får stå över maran på lördag; kanske jag ska lägga vantarna på det preparatet idag.)
Men vilken vår du har haft! Stackare!
Nu hoppas jag verkligen att du får bli frisk! Och FÖRBLI frisk!
Vet inte om det var Coldzyme, men det kan ju aldrig skada att testa :-) Hoppas du hinner bli frisk till maran!
Tack för det! Jag hoppas också... För nu är det ju snart sommar, och då är man väl inte sjuk?!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida