Hurra!

Alltså, jag tror faktiskt att jag har lyckats skaffa mig en vana. En träningsvana. En vana att träna ofta, även om det inte är länge åt gången. Att prioritera min egen hälsa.

Jag har tyvärr också en annan vana, som jag försöker bli av med. Att hoppa på diverse utmaningar, eller starta egna, och sedan tappa sugen nånstans mitt i. Så att det rinner ut i sanden och jag blir missnöjd med mig själv att jag återigen tappat sugen och inte hängde i. Men inte den här gången!

Jag har brutit ett mönster och dessutom skapat ett nytt. För idag är det juni, och jag fick faktiskt påminna mig själv att jag lovat mig en vilodag om jag höll i hela månaden. För nästan automatiskt så tänkte jag annars träna idag också. Men nån gång måste man ju vila också. För att sedan ta nya tag och komma ett steg längre mot sitt forna starka uthålliga jag.

Det här är resultatet i maj:

11 pass styrketräning
8 pass yoga
7 pass bålstabilitet
2 pass löpning

Den mattekunnige kan förvisso räkna ut att det inte summerar till 31 pass. Som ju är antalet dagar i maj. Trots det räknar jag utmaningen som fullbordad. De tre dagarna som saknar pass spenderades delvis på barnaktuen, delvis hemma med bebis som närsomhelst riskerade att behöva återvända till barnakuten. Så de är faktiskt undantagna. Jag menar, hur skulle det ha sett ut om jag lagt mig ner och gjort armhävningar inför de stressade syrrorna på sjukhuset?!

Nu är juni och sommaren här. Nya tag, framåt marsch!