Pendlarvardagen

Mina dagliga 10 mil i bil för att komma till och från jobbet är inte alltid så upphetsande. Slingrig skogsväg med bitvis dåligt underlag. Dårar som kör på fel sida av vägen i dolda kurvor. Mycket hjort och rådjur att se upp för. Men faktiskt så tycker jag oftast inte att det är så farligt. På något sätt är det skönt att liksom ha den där bilresan att koppla på och av jobbet på. Även om jag gärna skulle utnyttja tiden till något annat, typ snorkkande eller så. Känns bara liiiite för långt med tio mil per dag. Kanske cykel-snorkkande? Eller inte, kan vara fara för livet att cykla på de där vägarna med dårarna i krokarna…

 

Trots tidsåtgången och dårarna så är det ändå en otroligt vacker resa jag gör tur och retur genom skogen varje vardag. Särskilt dagar som denna. Det är nästan så man blir lite tårögd. Typ så här:

 

Frosten glittrar i gräset. Några fåglar lyfter lite skrämt och flyger ut över Roxen som glimmar i morgonsolen, som precis hunnit upp över trädtopparna. Några dimbankar far förbi. Solglasögonen sitter säkert på näsan, vilket är tur eftersom de yrvakna solstrålarna överraskar i var och varannan kurva. Strålarna silas genom trolska dimstråk och väcker björkarnas musöron till ännu en strålande solig dag. En ensam racercyklist dyker upp från ingenstans. Det numera stamgästande tran-paret fryser om fötterna på en frostig men solbadande åker. En morgonjoggare i trekvarts-tights får mig att frysa till lite. Det är ju trots allt två minusgrader ute. På radion spelas så här dags bara gamla dängor som Emilia’s Do you really want me (från när??). Fnissar för mig själv och sjunger med eftersom ingen hör mig. Ser att vitsippsmattorna breder ut sig mer idag än igår och snart är sådär riktigt Ronja-Rövardotter-lika. Rullar in på parkeringen som tredje bil strax innan klockan slår sju, tar en ordentlig termosmuggskaffeklunk och tänker att det här blir nog en ganska bra fredag.

 

Eftersom jag kör själv är det liiiite svårt att frambringa fotobevis på den natursköna pendlarvägen. Så jag bjuder på en bild från lantiskontoret istället. Våra grannar hjortarna…