Att navigera med hjälp av elljus

Imorse var min vätskebalans inte den bästa och mitt koffeinbehovet var skriande. Därför fick min planerade morgonrunda i skogen bli en lunchrunda istället. Vet faktiskt inte om det var bra eller dåligt. Själva rundan blev densamma som om den avklarats på morgonen, det var bara vägen dit som blev lite omständigare eftersom jag utgick från kontoret och inte hemifrån.

Jag försöker öka längden på mina små rundor litegrann varje vecka, men fortfarande är jag inte uppe i hela varv på mina vanliga rundor. Därför blir det lite trixande hit och dit och idag blev det två varv och en extraslinga i 2,5-km-elljusspåret i Lunddalen. Där kan man även parkera, vilket är bra, eftersom vägen dit springledes är ganska lång och därmed hade rundan annars blivit för tidskrävande.

Tidskrävande riskerar den ändå alltid att bli för mig, eftersom det myllrar av stigar där som alla ser ut att vara potentiella delar av ett elljusspår. Skyltar finns det också en myriad olika, eftersom alla längre spår verkar korsa just det där området på ett eller annat sätt. Så jag har sprungit fel där ett antal gånger och måste fortfarande slänga ett öga på elljusstolparna då och då för att se att jag fortfarande är på rätt spår, fast jag numera sprungit där ganska många gånger. Särskilt på ett ställe händer det att jag lufsar på rakt fram istället för att vika höger. Lurigt!
 

Höger eller rakt fram, det är frågan... Foto: M. Eklund

 I övrigt kan jag konstatera:

• Det är för varmt att springa på lunchen när det är sommarväder. Det hade nog gått på ett ut att springa imorse i skönare luft med mindre vätska i kroppen.
• Det hade varit skönt att "göra en Ingmarie" och hoppa i en sjö efteråt. Men ingen sjö var tillräckligt nära, även om sjön Bleken sägs ligga inte alltför långt bort. 
• De tights jag fick på BBC Mamma är inte alls sådär fantastiska som det sades. Visst, snygga är de, men känns mest som att springa med plastfolie på benen. Dessutom har de ingen ficka så jag fick springa med bilnyckel och mobil i handen. Inte populärt hos mig. 
• Det finns ormar i Lunddalen. Hoppeliskutt!
• Det tar längre tid att byta om, ta sig till skogen och sen duscha efteråt, än själva löpningen tar. Just det där med duschlogistiken är faktiskt den största tröskeln för att ta sig ut, precis som Sofia skrev häromdagen. 
• Mina knän klarar nu med lätthet av skogsstigstassande var femte dag, mot tidigare en gång per vecka. Det tar sig, sa mordbrännaren!
• Jag lyckades matcha min outfit ganska fint idag, om jag får säga det själv! 

 

Gröngult it is! Foto: M. Eklund