Löpning eller promenader

Måste nog börja med att poängtera att de där promenaderna, de är alltså inte 3-4 timmar i sträck utan total tid på en dag. Det vore en dröm om lillan sov så länge i sträck! Hur som helst så är det ju en hel del ute-tid jag får på en dag och det blir också på sätt och viss min egentid om man nu kan/ska prata om sådan.

På en promenad kan man ju t ex

• Ringa telefonsamtal man inte kan ringa med en ålande baby i famnen
• Slösurfa, kolla instagram och facebook
• Skriva julklappsrim i mobilen
• Observera att det faktiskt finns myggor så här års (och sedan höra på nyheterna att det finns en särskild art som heter vintermyggor, jojagtackarjag...)
• Fundera på det där man kan fundera på med en baby på magen
• Inse att det inte spelar någon roll hur varma vantar man tar på sig, händerna blir ändå kalla när de hålls stilla på en barnvagn
• Få början till hälsporre för att man går så mycket
• Äta sitt mellanmål man inte prioriterade att äta tillsammans med bebis
• Nätshoppa, maila och kolla upp saker på nätet
• Njuta av årstiderna
• Ha järnkoll på grannskapet eftersom man scannar av alla gator i stort sett varje dag

Men om det är så mycket motion, det vet jag inte. Hungrig blir jag oavsett, även om jag numera försöker gå i myrtakt för att inte förbruka alltför mycket energi på att promenera, den rinner ju liksom av mig ändå.

Promenader i all ära, med friskluft och allt. Det är ändå inte samma sak som att springa/jogga/lufsa eller vad man nu ska kalla det jag gör på lördagar. För på en löprunda är det liksom inte så mycket av allt det där man kan göra på en promenad som man kan göra. På en löprunda kan jag nämligen bara

• Njuta av att jag faktiskt KAN springa igen
• Fokusera på fotisättning och bålstabilitet
• Känna lyckoruset när endorfinerna sprider sig i kroppen
• Känna hjärtat slå fortare i bröstet och höra andhämtningen bli intensivare

Efteråt känner jag lugnet och harmonin sprida sig i kroppen och dagen är räddad. Det går liksom inte att vara på dåligt humör när man fått springa lite.