Med en sovande bebis på magen

Den här veckan har det lilla Trollet haft sin första ordentliga förkylning. Stackars snörvlisen har haft lite svårt att sova. Några gånger har hon somnat i min famn och sedan fått sova på min mage. Ganska mysigt för mamman, som kunnat lägga upp fötterna på sofflocket en stund.

En mörk novembermorgon med en snusande bebis på magen och med mobil och dator utom räckhåll kan tankarna sväva rätt så fritt, vilket kan vara väldigt befriande. Man har liksom inget annat att göra, och sådant som tidigare svävat runt i huvudet och endast kunnat anas likt ett svagt dis i horisonten har nu börjat anta lite fastare former. Fortfarande långt ifrån konkret men det går definitivt att urskilja siluetter och kanske till och med konturer.

Några tupplurar till i vintermörkret så kanske drömmen i fjärran närmar sig ännu mer och till och med blir till en plan, eller ett mål. Om det bara inte fanns så många om och men. Men även de kanske kan blåsa bort i horisonten om hjärnan får tillräckligt mycket fritt spelrum.

(Och här hade det ju varit fint med en mysig bild från soff-snusandet, men det var ju just det där med verktygen utom räckhåll...)