Andra baklängestrimestern

Jag har sagt det förut, och jag måste faktiskt säga det igen: Jössesiminlåda vad tiden går fort! För nu har det gått 27 veckor sedan allra Bästa Busungen föddes, och alltså två trimestrar av min "baklängesgraviditet". När hon låg i magen så var detta den lugnaste delen formmässigt. Det liksom rullade på och kändes ganska bra.

I återkomst-trimestern har det inte varit lika mycket räkmacka. Förkylningar har avlöst varandra för min del, förmodligen för att jag har svårt att få i mig tillräckligt med energi för både mig och Trollet, så det blir liksom inte nog kvar till mig. Tre kilo lättare än innan graviditeten börjar jag se ut som en tanig knot-tall... Inte så roligt men förhoppningsvis vänder det nån gång. Jag var ju ganska beredd på att det skulle hända eftersom jag åt som en häst utan att gå upp i vikt även innan jag blev gravid.

På grund av förkylningarna har det varit ganska glest i träningsdagboken. I allafall när det gäller styrketräning. Det och yoga är svårast att få till med en liten en. Promenera och springa är liksom lättare för då kan man ju ta med sig knyttet i vagnen. Men trots det så känns det som att kroppen ändå återhämtar sig liksom lite av sig själv. Läker och stabiliserar sig. Utan att jag hjälper till så himla mycket. Och det känns ju skönt faktiskt, även om jag gärna skulle ha velat känna mig starkare än vad jag gör i dagsläget.

Jag känner mig inte helt redo för skidspåret än. Litar inte helt på min högra hamstring och känner inte riktigt att bålstyrkan är tillräcklig för att staka sig fram i det vintervita. Men än så länge har ju inte snön lagt sig heller, även om det kanske börjar närma sig. Så jag har ju chansen fortfarande att bli redo för laggarna. Om inte annat blir det en lite fördröjd säsongspremiär.

Skönast är hursomhelst att vara igång med lite mysjoggande igen. Jag har saknat det såååå! Och det är helt otroligt hur rogivande det är att få ge sig ut på en enslig grusväg alldeles för sig själv. Det är nog faktiskt den största behållningen ifrån den här trimestern och jag ska vårda den ömt så den inte försvinner. Öka långsamt och gå framåt med små steg så jag slipper backa något mer. Tror bara jag måste komma ihåg att påminna mig själv om det då och då också...