Längtar
Läser bloggar. Ser snö. Spanar på folk på gymmet, som utmanar varandra. Ser mer snö.
Allt det där gör ju att jag bara vill träna. Ordentligt. Så där så svetten rinner och man flämtar efter luft. Sådär så man åtminstone får lite träningsvärk. Eller känner sig lite seg i benen dagen efter. Eller är konstant hungrig resten av dagen.
Nu lever jag mest i någon slags mellanmjölksgrummel. Tar det försiktigt. Undviker att belasta. Cirkulerar, tänjer, mjukstärker. Promenerar. Bara det liksom. Promenerar!
Styrketränar armar och drömmer om att åtminstone få simma en kilometer. Kör igenom ryggen men vill mest känna svetten droppa över crosstrainern. Utmanar axlar och sneda magmuskler och fantiserar om att titta ner på mina Madshus för att stunden efter susa nerför en backe med nyspårade längdspår när solen tittar upp över trädtopparna och får fluffig snö att gnistra.
Längtar, och drömmer. Tänker att försiktigheten tar mig närmre drömmarna. Att cirkulationen påskyndar läkningen och ändå på något vis håller igång mina celler just genom att cirkulera mitt blod. Att stretchandet kommer göra mig smidig igen.
Förr eller senare...
Allt det där gör ju att jag bara vill träna. Ordentligt. Så där så svetten rinner och man flämtar efter luft. Sådär så man åtminstone får lite träningsvärk. Eller känner sig lite seg i benen dagen efter. Eller är konstant hungrig resten av dagen.
Nu lever jag mest i någon slags mellanmjölksgrummel. Tar det försiktigt. Undviker att belasta. Cirkulerar, tänjer, mjukstärker. Promenerar. Bara det liksom. Promenerar!
Styrketränar armar och drömmer om att åtminstone få simma en kilometer. Kör igenom ryggen men vill mest känna svetten droppa över crosstrainern. Utmanar axlar och sneda magmuskler och fantiserar om att titta ner på mina Madshus för att stunden efter susa nerför en backe med nyspårade längdspår när solen tittar upp över trädtopparna och får fluffig snö att gnistra.
Längtar, och drömmer. Tänker att försiktigheten tar mig närmre drömmarna. Att cirkulationen påskyndar läkningen och ändå på något vis håller igång mina celler just genom att cirkulera mitt blod. Att stretchandet kommer göra mig smidig igen.
Förr eller senare...
Etiketter: Friskvård/rehab, Tankar, Träning
upplagd av Malin - Lite längre | 19:47
2 kommentarer:
Stackare! Rehab är verkligen, verkligen, verkligen inte det roligaste i världen. Men du kämpar verkligen på bra! Och jag tror också att cirkulation och stretch kommer at göra under för baklåret. Det där med sex veckor komemr nog att kunna revideras.
Inte kul, men det märks att det är nyttigt. Känner knappt av det i vardagen längre, så det är nog nu det börjar bli farligt. För att man riskerar att förta sig för tidigt :-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida