Höjdpunkter från 2012
Dags att sammanfatta lite. Eftersom 2012 inneburit en hel del bottennapp som inte behöver ältas igen så väljer jag att fokusera på höjdpunkterna under året. Som ett avstamp för ett riktigt bra 2013 liksom.
Årets skidhelg
Långberget fick ett återbesök. Lite nostalgi, mycket umgänge och god mat med två goa värmländska gubbar som sällskap. Älskar dialekten! Inträffade samtidigt som Vasaloppet gick av stapeln i en annan del av Sverige, så lite vemodigt var det också. Överlägset bästa skiddagen i år är däremot den här, nu i december. Drömmer om fler sådana dagar, långa vita vintrar och många skidmil i kroppen.
Årets utmaning
Jag var under början av våren ordentligt tävlingssugen igen och ville ha en rejäl utmaning, trots en del knäproblem i början av året. Valet föll på Tjejmarathon. Om man vill springa långt och dessutom för en god sak är detta kanon. Tyvärr kunde jag inte delta, men vårens alla långpass i varm vårsol och massor med friskluft är riktiga guldkorn i träningsminnet.
Årets personliga rekord
Både längd- och tidsmässigt har jag slagit rekord i år. Längdmässigt en dag i maj då jag sprang längre än ett Lidingölopp, vilket var mitt tidigare rekord. Tidsmässigt på två sätt. Dels nytt pers på milen i början av september, dels i form av antal träningstimmar, som varit fler än någonsin sedan jag började logga min träning för några år sedan. Fortfarande är jag mer soffpotatis än jag skulle vilja, men det går åt rätt håll. Det ser också ganska varierat och bra ut, även om löpning dominerar, och även om jag skulle vilja att längdåkningsdelen var större.
Årets boost
Dels en riktigt härlig fjällsemester med både snö, sol, blåst och regn, efter en ganska jobbig försommar. Dels min första löparhelg. Härligt att få löparnörda flera dagar i sträck med fantastiska människor. Fantastiskt sätt att fira födelsedag på, på många sätt.
Årets "skenet-kan-bedra"
Två gånger har jag blivit tagen för elitidrottare. Båda gångerna på resa. Första gången på väg till USA i augusti, då flygvärden var helt övertygad om att jag var en del av OS-truppen. Andra gången i passkontrollen nu senast, när kontrollanten ansåg att jag måste vara elitsimmare för att jag såg sån ut. Skenet kan bedra kan man lugnt säga!
Årets nya bekantskap
Mountainbiken och skogsstigarna. Cykeln och jag är inte helt kompisar ännu och jag favoriserar fortfarande racern, men vi är definitivt inte osams. Lockandet med lugna, slingriga skogsstigar gör ju att MTBn har lite ess i rockärmen kanske.
Årets insikt
Det GÅR att träna varje dag utan att känna sig alldeles för sliten. Det handlar bara om att variera sig så att kroppen får återhämta sig i etapper. Kanske också om att litegrann definiera om var man drar gränsen för ett träningspass. Den insikten fick jag under årets julkalender. Den bästa på länge tror jag. Genom den lärde jag mig också att lite pusslande gör att den mest fulla kalender har plats för lite träning varje dag. Bara man tänker till lite. Bara man vill.
Årets terapi
Bakning. Utan tvekan. Att använda händerna. Knåda, skapa, forma. Det är min bästa terapi mot en stressad, grubblande kontorshjärna. Många matbröd har det blivit. Inte så mycket sött i år, trots att jag fick sötebrödsboken från Brunkebergs bageri i julklapp förra året. Hemgjorda chokladbiskvier står fortfarande på att-göra-listan. Raw-food-kakor/desserter/godsaker har det blivit mer och mer av och lanseringen börjar nu även gå hem hos omgivningen.
2012 var också året då jag startade blogg igen. Lite terapi det också, i sin egen form. Ibland bubblar det av inlägg och teman i huvudet, ibland är det veckovis torka och oinspiration. Så här i backspegeln är det ganska kul att se tillbaka och minnas hur året sett ut också, även om naturligtvis inte allt finns här. En hel del finns nerskrivet i gammalt hederligt pappersformat också. Där det måste fysiskt hittas innan någon annan kan läsa det.
Årets skidhelg
Långberget fick ett återbesök. Lite nostalgi, mycket umgänge och god mat med två goa värmländska gubbar som sällskap. Älskar dialekten! Inträffade samtidigt som Vasaloppet gick av stapeln i en annan del av Sverige, så lite vemodigt var det också. Överlägset bästa skiddagen i år är däremot den här, nu i december. Drömmer om fler sådana dagar, långa vita vintrar och många skidmil i kroppen.
Årets utmaning
Jag var under början av våren ordentligt tävlingssugen igen och ville ha en rejäl utmaning, trots en del knäproblem i början av året. Valet föll på Tjejmarathon. Om man vill springa långt och dessutom för en god sak är detta kanon. Tyvärr kunde jag inte delta, men vårens alla långpass i varm vårsol och massor med friskluft är riktiga guldkorn i träningsminnet.
Årets personliga rekord
Både längd- och tidsmässigt har jag slagit rekord i år. Längdmässigt en dag i maj då jag sprang längre än ett Lidingölopp, vilket var mitt tidigare rekord. Tidsmässigt på två sätt. Dels nytt pers på milen i början av september, dels i form av antal träningstimmar, som varit fler än någonsin sedan jag började logga min träning för några år sedan. Fortfarande är jag mer soffpotatis än jag skulle vilja, men det går åt rätt håll. Det ser också ganska varierat och bra ut, även om löpning dominerar, och även om jag skulle vilja att längdåkningsdelen var större.
Årets boost
Dels en riktigt härlig fjällsemester med både snö, sol, blåst och regn, efter en ganska jobbig försommar. Dels min första löparhelg. Härligt att få löparnörda flera dagar i sträck med fantastiska människor. Fantastiskt sätt att fira födelsedag på, på många sätt.
Årets "skenet-kan-bedra"
Två gånger har jag blivit tagen för elitidrottare. Båda gångerna på resa. Första gången på väg till USA i augusti, då flygvärden var helt övertygad om att jag var en del av OS-truppen. Andra gången i passkontrollen nu senast, när kontrollanten ansåg att jag måste vara elitsimmare för att jag såg sån ut. Skenet kan bedra kan man lugnt säga!
Årets nya bekantskap
Mountainbiken och skogsstigarna. Cykeln och jag är inte helt kompisar ännu och jag favoriserar fortfarande racern, men vi är definitivt inte osams. Lockandet med lugna, slingriga skogsstigar gör ju att MTBn har lite ess i rockärmen kanske.
Foto: M. Eklund |
Årets insikt
Det GÅR att träna varje dag utan att känna sig alldeles för sliten. Det handlar bara om att variera sig så att kroppen får återhämta sig i etapper. Kanske också om att litegrann definiera om var man drar gränsen för ett träningspass. Den insikten fick jag under årets julkalender. Den bästa på länge tror jag. Genom den lärde jag mig också att lite pusslande gör att den mest fulla kalender har plats för lite träning varje dag. Bara man tänker till lite. Bara man vill.
Årets terapi
Bakning. Utan tvekan. Att använda händerna. Knåda, skapa, forma. Det är min bästa terapi mot en stressad, grubblande kontorshjärna. Många matbröd har det blivit. Inte så mycket sött i år, trots att jag fick sötebrödsboken från Brunkebergs bageri i julklapp förra året. Hemgjorda chokladbiskvier står fortfarande på att-göra-listan. Raw-food-kakor/desserter/godsaker har det blivit mer och mer av och lanseringen börjar nu även gå hem hos omgivningen.
2012 var också året då jag startade blogg igen. Lite terapi det också, i sin egen form. Ibland bubblar det av inlägg och teman i huvudet, ibland är det veckovis torka och oinspiration. Så här i backspegeln är det ganska kul att se tillbaka och minnas hur året sett ut också, även om naturligtvis inte allt finns här. En hel del finns nerskrivet i gammalt hederligt pappersformat också. Där det måste fysiskt hittas innan någon annan kan läsa det.
Etiketter: Tankar, Träning, Tävling, Vardagsbetraktelser
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida