Spontant och vakuum

Den här veckan är helt oplanerad när det gäller träning. Medvetet så, efter helgen som var. Gissade att jag skulle behöva en del återhämtning (vilket visade sig vara helt rätt). Därför får känslan styra veckan. Sådan spontanitet hör inte till en pendlande heltidsarbetande löpares vardag. Veckans första träningspass infann sig därför idag. ShBam har blivit lite onsdagstradition och idag var näst sista gången innan nästa release. Börjar kunna passet nu, vilket gör att jag får ut mer av det och faktiskt känner mig lite som en dansare! Shake it!

Har annars varit otroligt seg både igår och idag. Riktigt toktrött, trots att jag sovit som en stock så fort huvudet nuddat kudden. Det tar väl på krafterna att spendera hela helgen med att träna antar jag... Men nu har träningsvärken nästan släppt. Trodde faktiskt att den släppt helt, tills jag började ShBama.

Var som vanligt lite tidig på gymmet och körde lite olika plankor innan passet. Småsnattrade lite med en kollega som mitt i samtalet helt plötsligt kläckte ur sig: Hörde att du sprungit typ tre mil i helgen?!
Sanningsenligt svarade jag att ja, det hade jag ju, plus lite fys och yoga. Fick då svaret: Är du inte riktigt frisk?! Varför vill man göra sånt?!?

För att man kan såklart... För att det är kul och kanske i mångas ögon lite galet... Av vissa tydligen inte ansett som riktigt klokt. Nåja, alla har vi våra egna världsbilder, som vi konstaterade på fikarasten igår.

Efter helgens rejäla dos träning och två lopp veckorna innan det, i kombination med lugnet på träningsfronten, så befinner jag mig i nåt slags vakuum känns det som. Inga tävlingar inplanerade. Inga fjällvandringar, löparläger eller kajakturer. Nu är det bara vardag framöver, i allafall så långt planeringshorisonten sträcker sig. Vardag med underhållsträning, träning på känsla, kanske ibland träning för att ta ut sig lite mer än vanligt. Kanske lite långpass, styrka, massor med yoga, cyklande och dans. Men inget superfokuserat, målinriktat. I allafall inte i planen för stunden. Skulle gissa att det kommer något sådant snart igen. Brukar ju vara svårt att undvika.

Regndroppar i håret samtidigt som solen sken fick mig att titta efter regnbåge på vägen hem från gymmet. Vackra höstkväll! Foto: M. Eklund