Löparhelg!

Igår var jag trött när jag kom hem. Och hungrig. För trött, för hungrig för att skriva. Så den kommer nu istället. Rapporten från helgen i Halmstad. Det har redan skrivits en del om vad vi gjorde så det är blir mer min upplevelse av det hela. Första gången jag var på löparläger ju...

Tjuvstarten gick i fredags med ditresa och föreläsning. Passade på att låta Hans justera mig lite. Det första han sa när han tittade på mig var "du har en skev höft". Inte helt förvånad, nej... Efter lite knakande, knastrande, töjande och böjande fick jag en del övningar, både styrka och stretch, för att förbättra situationen. Han tyckte inte att sjukgymnasten skulle ha släppt iväg mig så tidigt med Det Onda Knät, men ansåg också att jag var på god väg. Citat: Innan du kom till sjukgymnasten måste du varit ett vrak. Hmm... Så illa vet jag inte om det var, men... Måste nog samtidigt erkänna att jag lite ändrat uppfattning om kiropraktorer tack vare Hans. Den enda jag tidigare utsatt mig för var nog ett måndagsexemplar.

Det var ett sidospår. Upplevelse var det ja...

Innan jag åkte var jag lite orolig för att alla skulle vara fullfjädrade elitmotionärer och springa ifrån mig innan jag ens hann få igång Garmin (vilket i och för sig kan ta tid ibland), men oron var faktiskt helt obefogad, vilket också poängterades av Ingmarie flera gånger. Faktiskt helt fantastiskt att löpare på så olika nivåer kan ha så kul tillsammans. Och att det faktiskt var ett så varierat gäng. Både åldersmässigt, löparmässigt och erfarenhetsmässigt. Däremot lite förvånande (eller kanske inte?) att det bara var EN kille med. Färgglada var vi i allafall!

Glatt gäng! (Bild lånad från Sara)

Inspirerande var det att få vara riktigt nördig och snacka löpning (och såklart en massa annat - vad kan man väl vänta sig av typ 28 tjejer?!). Insåg det bl a när jag kände blickarna från grannbordet vid lunchen på Spis & Deli, som tittade på oss som vi var utomjordingar! Stundtals kände jag mig nästan klonad också: Omgiven av tjejer som var lika prylgalna, chokladtokiga, kvällströtta, sömnberoende, löpälskande, hungriga som jag... Tur att det åts en hel del då...

 

 

 

Fredagslunch: Caesarsallad med STORA parmesanbitar. Trots att jag tillhör familjen Ost lämnade jag en del parmesan på botten. Då är det MYCKET! Foto: M. Eklund

 

 

Kycklingburgare på Spis & Deli. Intogs med Vitaminbomb! Foto: M. Eklund

Raw Ingefärsboll tillhör behovspyramiden! Delade den med Bella och fick halva hennes Raw Brownie! Foto: M. Eklund

Gröt är som bomull i magen! Med lite ansträngning (och initiativ från Ingmarie) kunde man få det på frukosten. Foto: M. Eklund

Fast helgen handlade ju egentligen om löpning förstås. Intervaller och fysträning. Det senare faktiskt jobbigare än det förra, om nån frågar mig. Jösses, vilken träningsvärk jag skulle få, kände jag redan då. Tur att jag vilade lite med kompressionsstrumporna på emellanåt...

Foto: M. Eklund

Yoga på morgonen, skönt återseende med kundaliniyogan, en variant av den. Även om söndagspasset kändes lite smått suddigt efter lördagens aktiviteter.

Foto: M. Eklund

Och så långpass förstås. Längs Prins Bertils stig. Det var nog helgens aha-upplevelse när det gäller löpning för mig. Jag som aldrig springer med sällskap fann plötsligt mig själv springandes i riktigt skönt tempo, pratandes... Tänkte först sälla mig till 6.30-gruppen men hittade mycket lämpligt ett dass efter någon kilometer (har ingen partyblåsa!) och hamnade lite efter, och sprang sen ifatt 7.00-gruppen. Kände mig rätt seg i kroppen och tyckte de höll ett alldeles lagom tempo. Min plan var att springa en timme, sen vända tillbaka, för att få ihop två timmar. Inte så viktigt med distansen. Utan utetiden var i fokus. Upplevelsen. Havet. Tånglukten. Sällskapet. Efter ca 8,5 km kom vi till en liten hamn där jag bestämde mig för att vända.

Glad med havsutsikt och en timme i benen.

Körde lurarna i öronen och tyckte det kändes som att jag också körde samma behagliga tempo tillbaka. Men utan prat som tar syre gick det visst dryga halvminuten fortare per km tillbaka. Klockade in på 17.22km, vilket är det längsta jag sprungit sen innan sommaren. Och jag var knappt ens trött efteråt! Förutom i benen då... Men var fascinerad över att jag faktiskt gillade att springa och tjattra! Måste nog göras fler gånger. Om jag hittar någon som är sugen på att springa och tjattra förstås...

Summering då: En kanonhelg, som skakade om det lite i huvudet på mig. Löpning är inte alltid så prestationsinriktat som det snackas om på jobbet hela tiden, och även om jag trott att jag inte bryr mig så mycket så har jag nog gjort det en del. Löpning kan ju också vara bara kul, härligt, underbart! Färgsprakande, skrattande, jobbigt och mysigt. Återigen stort tack till Ingmarie, Kenth och Sara för att ni fixade detta!

Fyspass i solen! Foto: M. Eklund

Inför långpass. Foto: M. Eklund

Som vanligt ett huvud längre än de flesta... Foto: M. Eklund

Hav! Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Inte utan min Nötcreme... Foto: M. Eklund