Andrum

Den här veckan har verkligen passerat med andan i halsen. Utan att jag vet ordet av så är det helg och massor som jag borde gjort är inte alls färdigt och prydligt iordninggjort. Men så behöver det kanske inte heller vara. Så länge man prioriterar och gör de superviktiga (?) sakerna först och kanske accepterar att andra saker bara blir good enough, eller kanske till och med får vänta till en annan gång.

Har haft alldeles för mycket att göra på jobbet, och det gör ju att saker utanför jobbet inte får så hög prioritet. Träningen t ex. Har bara unnat mig ett styrkepass och ett löppass hittills, och det känns nu. Kroppen behöver röra sig! Har försökt kompensera med lite små kvällspromenader i allafall. Små stunder av insupande av luft. Andrum i havet av stresshormoner som omger mig. Lite skog. Vitsippor som brer ut sig. Kliande ögon som avslöjar att björkarna börjar slå ut.

Gäller att hitta andrummen. Små vrår av återhämtning för att liksom inte svämmas över och bli helt stirrig. En fikarast man egentligen inte har tid med men tar ändå för att hjärnan behöver få vila en stund för att kunna förstå vad den höll på med och slutföra det. Månadsslutsmåsten utförda. Påminnelser gjorda. Det är fredag. Måste nog jobba lite på söndag. Mest för min egen skull, för att känna mig förberedd nästa vecka. Dags att dra västerut igen. Långt västerut.