Jobbigt eller mysigt

Alltså, jag kan inte riktigt bestämma mig om den här julkalendern jag tjatar om är mest jobbig eller mest mysig. Kanske är den bara mycket av allt. Klart är i alla fall att jag kommer få ligga i om jag ska klara hela. Jag, som nog skulle behöva en vecka på vilohem mest av allt just nu.

Så frågan är ju hur jag ska välja väg. Vila / lata mig och skita i resten, eller streta på samtidigt som jag sluter julefrid med mig själv a la Mia och slutföra på mitt sätt. Kroppen ligger på minus just nu, så det är en balansgång hur mycket jag klarar utan att bli sjuk. Samtidigt som minuset orsakas framförallt av stress och brist på mental återhämtning, och de allra flesta luckorna är ju stressreducerande på sitt eget lilla vis. Jaja, vi får se. Jag ska lyssna på kroppen har jag lovat mig själv.

I helgen betade jag av dels att springa så många kilometer som dagens datum. Eller ja, jag delade datumet med två, just eftersom min återhämtning för tillfället är mindre än hälften av vad den borde. Och eftersom jag egentligen tänkt beta av den luckan redan veckan innan, som bekant. Nu blev det en mysig runda i mörker, med lånad pannlampa. Jag blev inte det minsta rädd faktiskt! Jag som är riktigt harig i mörker annars.

Skakig bild, men inte skakig fotograf!

Igår betade jag av 15 minuter AMRAP, trots att jag var nästan totalt orkeslös. Men tack och lov resulterade det även i en rejäl upphämtning i min egen lilla armhävningsutmaning, och jag blev faktiskt piggare efteråt.

Morgonpromenad i mysigt julmörker var planen för idag. Julmörkret var inte jättemysigt, eftersom det var regn och slask, men målet med promenaden var desto mysigare. Luciafirande utomhus på dagis, med en hel massa söta, mysiga, tomtar och lucior. En Liten En ville absolut inte ta av sig tomteluvan efteråt, och jag måste ju hålla med henne om att hon klär i den!

Hej och hå, streta på! Klarar jag planen de två kommande dagarna, så tror jag nog att hela kalendern ska gå vägen. Häng i (och kör återhämtningsyoga på kvällarna)!