Lite längre

- av glädje, i balans, med energi

3 november 2014

Svårsprunget

Igår satte jag längdrekord sedan jag började springa igen. Fortfarande långt kvar till forna vardagsdistanser, men inte så tokigt ändå. Trots att jag bara springer typ en gång i veckan så känns flåset förvånansvärt samarbetsvilligt.

Knä- och höftleder däremot, det är en annan femma. Man vet aldrig hur det kommer göra ont, bara att det kommer göra det. Mer eller mindre. Förutom på min korta trailrunda förra helgen. Då var även lederna nöjda och glada.
 
Idag är de inte lika nöjda. Men verkar heller inte protestera lika mycket som för nån månad sedan. Så kanske kan vardagsdistansen få hålla sig över fem kilometer snart?

Inte för att det egentligen spelar någon roll. Allt står ju inte och faller med hur många kilometer jag springer, det finns ju så mycket annat man kan göra. Men det är ju så smidigt att bara dra på sig skorna och sticka till skogs. Eller, nuförtiden är det kanske inte alltid det...


Etiketter:

4 kommentarer:

Anonymous Ingmarie sa...

Den är kul den där.
kanske du ska hålla dig till mjukt underlag och kanske du ska ta 2 korta rundor i stället för en lång?

9 november 2014 19:22  
Anonymous Anonym sa...

Ja, huvudsaken är att göra något men om det är att springa i skogen... ännu bättre :)
Får jag låna din bild? Den är sååå bra!
kram

11 november 2014 10:23  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Underlaget är jag noga med, springer inte på asfalt t ex. Kanske ska ta och korta rundorna också, tack för tips! Även om det faktiskt börjar ge sig lite.

21 december 2014 13:15  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Absolut, låna på du! Kram

21 december 2014 13:15  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida