Pensionärerna och jag

Det var inte precis igår jag var på gymmet. Styrketränar oftast hemma på vardagsrums- eller källargolvet. Sedan en tid tillbaka har vårt lokala gym börjat ha öppet från kl 06.30 på måndagar, så då går det ju faktiskt att hinna med en snabbvisit innan man hastar till jobbet. Det var vad jag testade idag.

 

Jag drömde lite om att jag skulle få husera frittbland hantlar, maskiner och speglar, i min ensamhet. Vem orkar egentligen gå till gymmet kl 06.30 en måndagmorgon liksom? Förutom jag då… Jag insåg när jag klev in i lokalen att jag inte tänkt på en sak. Pensionärerna. Finns det någon som är uppe i ottan är det ju en pensionär. Tydligen drar de då till gymmet. Särskilt de manliga. Så ensam var jag definitivt inte. Men fullt var det å andra sidan inte heller.

 

Pensionärer är dessutom betydligt mer hänsynsfulla än yngre gymbesökare. Säger nästan ingenting. Förutom en av dem. Som nästan fick mig att brista ut i lite morgontrötthetsfnitter när jag hantelrodde som bäst. På riktigt bred östgötska: Hördedu, va ska igentligen den dääär övningen va bra för fe muskler?

 

Måndagsmorgongymmande ska jag nog testa fler gånger. På en halvtimme hann jag ge ryggen en riktigt ordentlig genomkörare och mindre än en timme från att jag klev ur bilen satt jag i den igen, efter ombyte före och efter samt dusch. Inte så tokigt.

 

Rygg är för övrigt det jag tycker är svårast att få till riktigt bra hemma, med bara små hantlar och egen kroppsvikt. Jag insåg att jag hade saknat rygglyft, rodd i maskin, hantelrodd och latsdrag mer än jag trott. Får kanske bli en vana det här.