Kan man lita på sig själv?

Ibland upplever jag att det finns en hel del pekpinnar gällande träning efter att man fött barn. Det är mycket man inte ”får”. Springa, göra plankor och situps, hoppa, vridningar eller bakåtsträckningar. För att bara nämna några saker. De som lever på att tillhandahålla specialanpassad träning för mammor kan göra sig en ordentlig hacka på detta, genom att sprida budskapet att mammor inte riktigt klarar detta själva, utan behöver specialistkunskap för att kunna röra sig igen. Sjukvårdens råd sänks till havsbotten som helt förkastliga och i vissa fall rentav farliga för kvinnor som har fött barn. Ja, jag överdriver lite, men åt det hållet är det ibland, upplever jag det som. 

 

Samtidigt framhålls vikten av att träna under graviditeten, och även efter. Bara man gör det rätt. Gör man inte rätt så kan nästan vad som helst hända. Tro för guds skull inte att barnmorskan som frisläppt dig på efterkontrollen har rätt!

 

Ibland upplever jag det som att man fråntar den enskilda kvinnan rätten att själv bäst känna sin kropp. Att rädslor för att skada sig själv planteras lite onödigt lätt. Alla graviditeter, förlossningar och upplevelser är olika. Därför borde även träningsförutsättningarna vara olika beroende på just detta. Vissa kanske behöver skynda extra långsamt i flera år beroende på sina förutsättningar, medan andra har lyckats hålla sig så starka och i så god ”form” under graviditeten att de kan komma tillbaka mycket snabbare.

 

Å andra sidan håller jag med om att sjukvården nog ofta medverkar till att kvinnor drar på sig onödiga krämpor och belastningsskador och att man inom mödravården inte alls har kunskapen (eller viljan?) att på rätt sätt vägleda kvinnor tillbaka till en stark och stabil kropp som fungerar som den ska. Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag fick beröm på efterkontrollen för min bäckenbottenkontroll och när jag testade barnmorskans inställning till träning så fick jag till svar att jag nu ”kunde träna på precis som innan och springa och hoppa som jag ville, det är inga problem”. Ett svar som är lite skrämmande, eftersom jag förmodligen suttit här med framfall, ryggont och magproblem om jag följt det rådet. Så eftersom jag själv kände att det inte var läge för spring eller hopp, så avstod jag. Gjorde andra saker som jag kände att jag kunde. Kände efter hur bäckenbotten och mage kändes och avstod från att dra och slita i sargade muskler. Det kändes bra för mig.

 

Jag har aldrig sett röken av råd eller information från sjukvården kring att eller hur kroppen påverkas av exempelvis hormoner under graviditet och amning. Sådan information har jag fått leta efter själv, eftersom jag varit intresserad av det för att ge mig själv de bästa förutsättningarna för en stark och stabil kropp under resten av mitt liv. Just detta att ge sig själv förutsättningarna är det som är det svåra. Hur gör man det om man inte är expert? Även om man känner sin egen kropp? Vilken expert ska man lyssna på? För det finns ganska många olika råd, och man kan inte följa alla...

 

För mig hjälpte MammaMage-appen väldigt mycket och tack vare den har jag ett helt annat magstöd nu än innan jag fick barn. Jag gissar att det är mycket tack vare den som jag klarat mig i princip helt från ryggont. Jag har lärt mig från grunden hur jag ska använda magmusklerna i vardagen. Å andra sidan gjorde den att jag inte riktigt tordes träna annat. Blev lite skraj. För vad jag skulle kunna orsaka om jag inte följde råden i appen: att ta det väldigt lugnt tills jag passerat nivåerna i appen. Så här i efterhand avvaktade jag nog onödigt länge, av rädsla. Av brist på förtroende för mig själv som rådgivare för min egen träning. Nu litar jag mer på min egen magkänsla och hittills går det bra.

 

Häromdagen hamnade jag via slösurfning i skraj-fällan igen. I texter om att man bör träna, bara man gör rätt, bara man lyssnar på de som vet. Gör man inte det så vet ingen riktigt vad som kan hända. För det kan visa sig så väldigt mycket längre fram. Jag blev tveksam igen. Kanske vet jag inte vad jag gör? Nu när jag tränar med mig själv som coach? Kanske har jag missat något och skadar omedvetet mig själv även fast kroppen känns ganska stabil? På kvällen rotade jag fram MammaMage-appen igen och körde övningar från några olika nivåer. Påminde mig om att jag borde göra det oftare. Det kändes i musklerna, men det kändes stabilt, kontrollerat och bra. Läste om Certifierade MammaMageTränare och funderade en stund på om jag kanske ändå skulle kontakta en av dem. För säkerhets skull. Jag menar, är jag verkligen att lita på?

 

Sedan tog jag ett djupt andetag. Tänkte på att jag lovat mig själv att lita på mig själv och mitt omdöme. Tänkte att det är jättebra att det finns experter och appar och tränare som man kan ta till hjälp. Men att det gäller att välja ut vilka man tar hjälp av. Att man inte kan lyssna på alla, och att man framförallt bör lyssna på sig själv. Jag har ju trots allt byggt en ganska stabil grund för att kunna börja träna på riktigt igen. Valt vilka jag känner att jag litar på och lyssnar på. Jag behöver inte skrämmas till att avstå från att träna för att jag inte vet bättre själv. Tror jag.