Mjölkmaskinen blir kontorsråtta

Imorgon börjar jag jobba igen. Känns inte riktigt som jag är redo för det, men jag tror å andra sidan inte att jag skulle vara mer redo om jag väntade någon månad längre. Så det är lika bra att gilla läget och acceptera men ignorera motviljan och vemodet. Det kommer helt klart bli en annorlunda vardag framöver. Det finns saker med mammavardagen som jag kommer sakna ofantligt mycket, och så finns det saker med jobbvardagen som jag längtar till. Lite så här:

Jag kommer sakna:

• Bästa gullungen såklart! Say no more. Det här kommer bli det värsta. Fast jag vet ju att hon har det bra hemma med sin pappa, det är tur det! Frisk luft - hoppas lite smått på balkongkontor eller kanske kollegor som blir trötta och gnälliga och behöver vallas utomhus några timmar per dag.
• Tillgång till hyfsat välfyllt kylskåp och skafferi - tror inte kollegorna blir så glada om jag tar deras matlådor när jag blir hungrig.
• Joggingskor eller flip-flops på fötterna - känns liksom inte så kontorsmässigt att fortsätta med det. Får nog lägga ner mysbyxor också gissar jag.
• Aktivitet - min kropp kommer nog njuta av att få sitta still på kontor. I typ två dagar. Sen finns risk att jag börjar klättra på väggarna eller kräver att alla möten görs på marscherande fot.

Jag längtar till:

• Att kunna ha utsläppt hår och örhängen, för förhoppningsvis är det ingen av kollegorna som grabbar tag i det bara för att det är inom räckhåll. Att kunna äta lunch i lugn och ro (nåja, allt är relativt), utan att behöva sjunga Klappa händerna när du är riktigt glad samtidigt, eller behöva se till att den som sitter närmast också får i sig maten.
• Stigtassande på lunchtid när det passar. Det är lyx att ha finfina stigar precis utanför kontoret, men det får man på köpet när man jobbar på vischan.
• Ett och annat lunchjympapass
• Massage för friskvårdspeng. Också det gångavstånd från kontoret och otroligt efterlängtat!
• Att prata med och om något annat än bebisar. Lite orolig dock att jag svarar med da-da-da...

Får väl oxå hoppas att hjärnan inte gått alltför mycket på sparlåga så jag klarar av att fatta vad jag ska göra oxå...

Typ såhär såg jag ut sist jag var på jobbet. Får väl hoppas de känner igen mig nu med... Foto: M. Eklund