Skakiga armar och skrattande sinne

Jag har fått ett styrkeprogram som ska göra mig starkare igen och framförallt få bukt med de där obalanserna. Eller ja, fått och fått... Jag har ju faktiskt betalat för det. Investerat i mig själv. Låter lite ego. Eller kanske bara klokt?

Körde igenom det i sin helhet för första gången idag. Resultatet? Väldigt, väldigt skakiga armar. Träning för skrattmusklerna när jag insåg (ännu mer) hur sjukt dålig balans jag har. Koncentrationsträning för en virrig amningshjärna: dra in här, spänn där, snygg hållning, sträck ut, knip ihop. Jösses, hur ska jag klara att hålla allt i mitt (inte så) lilla huvud??

Förhoppningsvis tänker kroppen lite mer av sig själv när jag kört några gånger och inte håller på att dö klenhetsdöden under tiden. Gött att få sig en genomkörare i allafall, såhär på söndagsmorgonen!