Anti-utmaning

Så var det den där nästa utmaningen jag skulle klura på. Det har varit lite baby-boom i de bloggar jag läser på sistone, och även i bekantskapskretsen generellt. Många som fått barn verkar komma i form superfort sedan. Magar försvinner på nolltid, det springs halvmaror tio veckor efter förlossningar och tvättbrädorna radar upp sig på t ex Instagram. Man känner liksom pressen att bli en sån där supermorsa, och jag måste erkänna att jag längtar efter storformen. Vill inget hellre än springa långt, eller känna mig riktigt stark när jag susar fram i skidspåren.

Just därför så blir faktiskt min största utmaning att begränsa mig själv. Skynda långsamt. Tänka långsiktigt. Våga låta återhämtningen ta tid. För att undvika problem eller skador längre fram. Jag tror det var det som räddade mig efter knäoperationen för några år sedan och jag tror det kommer vara bra för min bäckenbotten och core att nu bli starka igen från grunden, inifrån. 

Så. Min utmaning blir en slags anti-utmaning: att låta framförallt mage vila sig i form och att faktiskt ibland avstå att träna den. Till hjälp kommer jag ha appen MammaMage. Den ska följas. Jag ska inte göra mer än så innan programmet är slut, även om jag vill; även om jag kanske skulle kunna, kortsiktigt. Det blir framförallt en mental utmaning att lägga band på mig. Men förhoppningsvis har jag igen det senare.

En annan mental utmaning har jag också på gång, liksom fler tankar kring fysisk återkomst - inlägg kommer framöver. För även om jag just nu skyndar långsamt och inte kommer springa ett enda steg förrän bäckenbotten, core och efterkontroll tillåter det, så har jag inte släppt tanken på Öppet Spår 2014, eller Tjejmarathon 2015. Definitivt inte!