Livet kom emellan
Lite drygt två veckor sedan jag skrev en rad här. Det kom liksom annat emellan. Har inte ens läst särskilt mycket på mina favoritbloggar, även om det blivit någon då och då. Väldigt skönt på sätt och vis, och det har inte funnits utrymme för annat heller. Novembermörkret har på något sätt varit som en injektion sömnmedel i min kropp och jag har sovit kolossalt mycket så snart tillfälle har getts. Rekordet var nog en dag nu i veckan när jag sov i bilen hem, därefter 45 min medan sambon lagade middag. Och ändå somnade jag sedan 20.30 för att sova hela natten.
Jobbet har tagit en hel del tid. Lugnet före stormen var verkligen lugnet före orkanen. Allt har en tendens att komma på en gång och nu vet jag inte hur jag ska få timmarna att räcka till. Principmässigt vägrar jag fortfarande jobba helg, men det finns risk att den principen ryker den här veckan som kommer. Man får liksom väga stressen över att ha högvis kvar att göra, som mal i huvudet hela helgen, mot tiden det tar av ens helg för att faktiskt jobba undan en del som inte hinns med i veckorna.
Novemberutmaningen har blivit bortprioriterad några dagar, till förmån för sömn. Jag har liksom känt att det gjort större nytta att bara dunsa ner i sängen och somna innan huvudet når kudden än att stanna uppe och halvsömnigt göra några halvhjärtade styrke- eller yogaövningar. Men därmed inte sagt att jag gett upp. November kommer inte bli en komplett utförd utmaning, men den kan fortfarande bli anständig och en bra start på nya vanor med mer styrka och yoga. Varför låta det bli ett misslyckande när jag fortfarande har chansen att göra det bästa av det? Ibland kommer livet helt enkelt emellan, och jag tror man mår bättre av att acceptera det än att ge sig själv dåligt samvete för allt det där som man borde gjort. Samtidigt som det såklart inte är samma sak som att det är OK att ge upp för minsta lilla och säga "det gick inte". Det gäller att lära sig skillnaden däremellan, och den skillnaden är det nog bara man själv som vet i just den stunden man tar beslutet. Var omtänksam men hård mot dig själv :-)
Jobbet har tagit en hel del tid. Lugnet före stormen var verkligen lugnet före orkanen. Allt har en tendens att komma på en gång och nu vet jag inte hur jag ska få timmarna att räcka till. Principmässigt vägrar jag fortfarande jobba helg, men det finns risk att den principen ryker den här veckan som kommer. Man får liksom väga stressen över att ha högvis kvar att göra, som mal i huvudet hela helgen, mot tiden det tar av ens helg för att faktiskt jobba undan en del som inte hinns med i veckorna.
Novemberutmaningen har blivit bortprioriterad några dagar, till förmån för sömn. Jag har liksom känt att det gjort större nytta att bara dunsa ner i sängen och somna innan huvudet når kudden än att stanna uppe och halvsömnigt göra några halvhjärtade styrke- eller yogaövningar. Men därmed inte sagt att jag gett upp. November kommer inte bli en komplett utförd utmaning, men den kan fortfarande bli anständig och en bra start på nya vanor med mer styrka och yoga. Varför låta det bli ett misslyckande när jag fortfarande har chansen att göra det bästa av det? Ibland kommer livet helt enkelt emellan, och jag tror man mår bättre av att acceptera det än att ge sig själv dåligt samvete för allt det där som man borde gjort. Samtidigt som det såklart inte är samma sak som att det är OK att ge upp för minsta lilla och säga "det gick inte". Det gäller att lära sig skillnaden däremellan, och den skillnaden är det nog bara man själv som vet i just den stunden man tar beslutet. Var omtänksam men hård mot dig själv :-)
Etiketter: Novemberutmaning, Träning, Vardagsbetraktelser
2 kommentarer:
November är en utmaning i sig. Klokt att vila. Och kom ihåg att boosta dig med D-vitamin! :-)
Absolut! D-vitamin intas under vinterhalvåret i allafall :-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida