Lite längre

- av glädje, i balans, med energi

2 april 2015

Energirik

Det här inlägget kan säkert få vissa att ta illa upp. Men jag vill skriva det ändå. För att visa att det faktiskt finns sådana som mig också. Även om man litegrann kastar sten i glashus bara genom att finnas till.

Ni som läst här ett tag vet ju att jag haft problem med vikten sedan jag fick barn. Fast åt fel håll. Inget stannar kvar, typ. Fast egentligen är det inte vikten, utan energinivån, som varit problemet för mig. Att jag inte orkat så mycket som jag velat. Känt mig matt, trött, tjurig. Typ för jämnan... Vikten är liksom bara ett mer mätbart uttryck för den bristande energin.

Egentligen har jag nog haft det här problemet så länge jag kan minnas, men det blev liksom mer akut när jag skulle ge näring även till ett barn. Absolut inget kvar till mig! 

Det här är som sagt inget man pratar högt om till vardags eftersom det är som att svära i kyrkan och de flesta bara tittar snett och tycker man ska vara glad att inget fastnar. De jag har pratat med, eller försiktigt frågat om råd har svarat samma sak allihop: det löser sig när du slutar amma!

Well, det gjorde det inte, och kring nyår började jag bli rejält trött på att vara trött jämt. Bestämde mig för att ta hjälp av ett proffs.Och herregud, vad det har hjälpt!

Hade jag haft en aning innan så hade jag såklart gjort det långt tidigare. Men jag trodde ju det skulle lösa sig. Hur svårt kan det vara att äta upp sig?? Om man inte bara är ute efter tomma kilon alltså... Tydligen svårare än man tror, om man är som jag...

Första månaden på förutbestämd kost låg jag på ca 2800kcal per dag. Då stod jag still i vikt, eller gick ner vissa veckor. Men redan då började energin återvända. Bättre innehåll och fördelning på vad jag stoppade i mig alltså. Men fortfarande ofta hungrig.

Till andra månaden fick jag lite tillägg men det hände inte särskilt mycket då heller. Jag hade också några veckor där jag dels var på kurs, dels tokvabbade och inte följde planen helt, vilket ju såklart kan ha påverkat en hel del.

Så nu senaste månaden blev det ordentlig ökning och jag har legat på drygt 3300kcal om dagen de dagar jag tränar. Hur mycket mat det är? Typ såhär:

Frukt , bär och grönt: 950g
Kött, fisk, fågel:ca 3- 400g
Ris, potatis, quinoa etc: ca 300g
Mjölkprodukter: 6-7dl
Bröd, gryn: 200-350g
Juice: 2-3dl
Nötter, frön, mandlar: 50-80g
Ägg: 1-3st

Nu har jag också i princip fått tillbaka vikten jag hade innan graviditeten, och orkar träna igen! På riktigt alltså.

När brottarsmoothien inte får plats i ett glas får man ta till monster-tekoppen. Foto: M. Eklund

Efter de här månaderna måste jag också säga att jag har mycket mer förståelse för de som orkar följa dieter under en längre tid. Det kräver ju riktigt psyke! Och god support från omgivningen. Och målfokusering - varför gör jag det?

För min del har fokus hela tiden varit på orken, och att skapa långsiktiga vanor. Jag har egentligen inte ätit så dåligt innan, utan visste inte riktigt vad mer jag skulle göra, förutom att typ dryga ut med sötsaker. Hade inte kunnat föreställa mig att jag behövde kvällsmål med typ ett kvarts kilo kvarg med frukt och nötter! Jag trodde snarare att nu när jag inte är näring åt någon annan skulle jag knappt behöva kvällsmål alls...

Hursomhelst så är jag så tacksam att jag var så ego att jag tog hjälp med min energibrist så att jag nu faktiskt kan orka en hel dag utan att bli jättesömnig och hängig. Att jag hittade någon som var kunnig nog att faktiskt kunna hjälpa mig, och peppat mig när jag svajat. Så att jag orkar träna igen. Och vet vad jag ska fylla på med när orken tryter. Och har energi att göra det jag vill och som ger mig glädje, och orka prioritera och balansera. #glädjebalansenergi, ni vet... Det här har varit en viktig del för att uppnå och upprätthålla det.

Etiketter: , ,

6 kommentarer:

Blogger Unknown sa...

Härligt att läsa!

2 april 2015 22:36  
Blogger Kevlarsjäl sa...

Jag som befinner mig i andra läget - vill gå ner i vikt - tar inte ett dugg illa upp. Vilken lott vi har dragit i genlotteriet är ju inget att sura över utan bara försöka göra det bästa av situationen. Och jag är övertygad om att din situation är sju resor svårare att komma till rätta med. Det är sjukt svårt att gå upp i kilt när man inte har anlagen för det. Jätteklokt att ta hjälp och skönt att det hjälper. Att vara trött och energilös är verkligen inte kul! Kram

3 april 2015 11:22  
Blogger Johanna sa...

Vad härligt att läsa! Att du orkar och mår bra nu! Det är ju det viktiga! Heja heja!

4 april 2015 22:44  
Blogger Malin - Lite längre sa...

:-)

6 april 2015 18:41  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Skönt att höra! För det verkar inte vara så många som resonerar som du, tyvärr. Vet inte vad som är svårast egentligen, och som du säger så är det ju egentligen itne så viktigt, utan det viktiga är ju att man gör vad man kan av det man har. Kram!

6 april 2015 18:42  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Tack :-)

6 april 2015 18:42  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida