Lite längre

- av glädje, i balans, med energi

4 maj 2013

Hålligång

Det är inte mycket av den fysiska aktivitet jag för tillfället ägnar mig åt som jag i vanliga fall skulle ha klassificerat som "träning" och skulle ha registrerat i träningsdagboken (för ja, det måste man ju...!). Det är liksom mer någon slags hålligång. För muskler, leder och i mindre utsträckning för hjärta och lungor. Egentligen nästan mest för huvudet och välbefinnandet, för jag blir liksom mindre trevlig om jag bara ligger på soffan, även om det också är rätt lockande av och till. Vet ju också att jag blir piggare om jag framförallt får lite friskluft

Men det är ändå skönt att kunna röra på sig överhuvudtaget. Jag påminner mig ganska ofta om att det inte är någon självklarhet så här med mindre än fyra veckor kvar till beräknad ankomst. Känns skönt på sätt och vis, även om jag nu mest går och längtar. Efter att springa, att svettas ordentligt, att få massor med mjölksyra, att susa fram längs en tom landsväg, att hoppa högt, göra massor med plankor. Typ ALLT som jag normalt kallar träning.

Igår knatade jag runt på stan i några timmar och fixade en hel del ärenden (puh, skönt att ha gjort) och var en sväng förbi barnmorskan också, som godkände oss den här gången också. På kvällen blev det en till promenad, i skogen. Riktigt härligt, men gjorde också att det ryckte extra mycket i springnerven (och att totaldagsdosen promenad nog blev lite i överkant för mina ömma fogar...). Frisk vårkvällsluft, sol, tomma frasande stigar. Mmm...

Med sån här mage är det bäst att hålla sig ifrån hopp och skutt... Foto: privat
Idag bestämde jag mig för att rasta min gamla tantcykel en sväng, för att liksom få transportera mig för egen maskin lite längre än bara någon kilometer. Hastigheten var ganska tantig för att vara cykling, ungefär i nivå med sambons normala springhastighet, men vad gör väl det? Klockor, tider, statistik - allt det där får liksom ligga på hyllan nu ett tag. Friskluft, några svettpärlor och lite cirkulation och benträning fick jag ju ändå. En tur längs en tom Göta Kanal (sånär som på några trätande kanotister som vinglade in i varandra stup i kvarten) lär vara den sista för försäsongen, för på måndag öppnas det för båttrafik. Så lugnet passade jag också på att njuta av, och den fasliga motvinden åt ena hållet och den välsignade medvinden åt andra. Ganska nöjd faktiskt!

Tantcykel på äventyr. Foto: M. Eklund

Folktomt längs kanalen. Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Etiketter: , ,

2 kommentarer:

Anonymous Snorkkis sa...

Vad fin du är! Och superfräsh! Skönt att kunna hålla igång, man mår ju verkligen så mycket bättre då (även uppskattat av omgivningen :) ) . Tänkte faktiskt på det idag hur man ändrar ribban för vad träning är. Jag måste få kalla mina cykelpass för "träning". Även om jag igår nästan började snyfta och kände mig i dålig form när jag i full träningsklädsel kämpade och maken cyklade lugnt bakom iklädd jeans...

5 maj 2013 kl. 12:40  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Men tack :-) Precis sådär känner jag mig också, man får liksom kämpa för sådant som inte ens närmar sig ansträngning för andra. Därför tycker jag det är rätt skönt att "träna" ensam för tillfället, så märks skillnaden inte lika mycket :-)

5 maj 2013 kl. 19:25  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida