(O)frivillig vila

Alltså, jag hade ju planerat vila efter Åda. Typ veckan efter eller så. Gå på känsla och bara träna lite överkropp om det kändes bra. Ganska passande eftersom sambon drog på långresa i jobbet och jag skulle vara ensam med bus-Trollet hela veckan. Vilket ju innebär korta dagar på jobbet för att både hinna hämta och lämna, samt att allt vardagsroddandet här hemma låg på mig. Inte mycket tid kvar till avancerad träning då. Ensamrundor i skogen var inte att tänka på. Så vilan efter loppet kom automatiskt och eventuellt träningssug skulle inte ha så mycket att säga till om.

Vad jag inte hade planerat var influensan som slog till i fredags. Först på lill-tjejen och så på mig några timmar senare. Det sa verkligen pang, som en blixt från klar himmel. Eller nja... Att T skulle bli sjuk var väl kanske inte oväntat, hon var ju trots allt ensam kvar på sin avdelning när jag hämtade henne i torsdags. Tre hemskickade med feber vid lunch. Resten redan sjuka eller lediga. Men att det var något så ilsket som skulle däcka oss totalt, hade jag inte räknat med.

Men igår kom vi så smått ur feberdimman, där jag höll mig strax under 40-strecket, T strax över. Tog lite friskluft på förmiddagen och träffade på resten av dagis. I måndags hade småbarnsavdelningen varit helt stängd. Inte en enda unge var frisk. Riktigt giftiga baciller. Konstigt nog så har sambon klarat sig hittills, peppar peppar.

Idag är vi rätt hyfsat på benen och har börjat äta igen. Hostar fortfarande lungorna ur oss men har lagt feberglansen på hyllan igen. Utforskat omgivningen lite för att få frisk luft i hostattackerna.

Björkarna är nästan utslagna nu. Kanske inte bara influensan som gör att näsan rinner... Foto: M. Eklund

Så vilan blev ju onekligen lite längre än planerat. Inte mycket att göra åt. Annat än att andas. Ett andetag i taget. Tänka att det går ööööööver. Och fundera lite på bloggförändringar. De börjar klarna nu. Tror det får bli lite stegvisa ändringar. Kanske inte optimala egentligen, men det får växa fram vartefter och så ser jag var det landar. Ni väntar med spänning va?