Föränderlig yoga

Det här med yoga är ganska fascinerande tycker jag. Den kan liksom utövas på så många olika sätt och ändå kallas yoga. Min grund, eller där jag hittade yogan, är kundaliniyoga. Det var i en källarlokal i Linköping, hos Yogakraft. I början var det nästan för flummigt även för mig. Jag menar; mantrameditationer, gongbad och eldandning, kunde det verkligen vara något som gjorde skillnad i kroppen? Jag var skeptisk men gav det några fler chanser och sedan var jag fast. Känslan efteråt var nästan beroendeframkallande. Så avslappnad i kroppen och lugn i själen hade jag inte varit på länge.

Jag gick hos Ulrika på Yogakraft i några år, och det var i princip den enda yoga jag utövade, förutom enstaka poweryogapass på gymmet. Yoga hemma fanns inte på kartan då. Jag visste liksom inte hur jag skulle göra. Jag kunde ju inte sitta hemma i vardagsrummet och sjunga mantran, tyckte jag! Hade inte heller kunskapen att gå upp i ottan och väcka kroppen med två timmars yoga i min ensamhet.

Så under några år när jag inte längre gick på Yogakraft regelbundet, då blev det mest sporadisk yoga, ofta till pass jag hittade på nätet. Tills jag blev gravid hösten 2012 och hittade tillbaka, då genom gravidyoga. Både i källarlokalen i Valla, och hemma med hjälp av en helt underbar DVD. Fortfarande oftast över timslånga pass, ibland uppemot 90 minuter (herregud, vilken lyx!).

Men sedan förändrades ju tillvaron ganska radikalt när bus-Trollet föddes. För att få in yoga i vardagen igen blev jag tvungen att tänka om. Acceptera att korta pass också räknades. Att många korta är bättre än få (eller inga) långa. Det var nog i höstas nån gång som jag vågade börja yoga "själv" på riktigt, dvs utan färdiga pass. Det kändes läskigt i början, eftersom det inom yogan finns många förbud och stränga miner, trots att den sägs vara tillåtande och accepterande. Tänk om kroppen skulle kasta ut mig? Men till slut beslöt jag mig för att vinsten med att komma igång så smått igen skulle vara större än risken att göra "fel". För mig var det rätt beslut.

Numera yogar jag i stort sett varje dag, oftast bara kortare stunder. Varierande pass. Ett tag blev det mycket Happy Hips. Ett tag nästan bara pass ur boken Yoga en kvart om dagen. Ett tag korta kundalinipass. Ibland bara återhämtningsyoga med kuddar som stöd. Instagram är fantastiskt för inspiration och utmaningar som får mig att tänka nytt och variera mig. Mala Yoga NYC har t ex en fantastisk sida för oss som inte är så väldigt avancerade. Yogamala en liknande på svenska.

Oavsett hur mycket plats yogan kan ta i livet, så är nog det viktigaste ändå att man gör yogan till sin egen, oavsett vad kategoriker säger om den saken. Att man känner efter vad kroppen behöver, och inte pressar sig att prestera, utan bara släpper prestationsimpulserna från vanliga livet och hänger med. Att man vågar blanda och ge (nu tycker säkert några att jag svär i kyrkan). Det är då man kommer vidare. Inte nödvändigtvis framåt, eftersom det inte är frågan om att bli "bäst". Utan vidare. På sin egen resa. Till nya positioner, meditationer eller stretchar. Upptäcker sin kropp och själ på nytt. Släpper på saker som inte gör någon nytta. Hittar det som fungerar för en själv. För det är ju det som räknas.

Det händer fortfarande att jag har tid / tar mig tid med längre pass, framförallt på helger, men det är inte så ofta. Däremot händer det ofta att yogan ger mig massa kunskap om mig själv. Spänningar jag inte visste att jag bar omkring på (både fysiska och psykiska). Som sedan kan släppa och göra att jag liksom kommer till nya nivåer. Stegen är ofta små, nästan inte märkbara. Men när jag ser tillbaka över en längre tid märker jag stor skillnad. Det är häftigt tycker jag!

Jag har läst på en hel del om teknik och nytta med olika positioner innan jag testat dem, för att inte skada mig. YogaJournal har ofta väldigt bra beskrivningar. Det har också hjälpt mig sätta ihop egna pass lite lättare. Utifrån vad jag behöver då. Om det är höftöppnare, hjärtöppnare eller kanske bara ett lugnande men fysiskt kundalinipass.

Visst saknar jag att kunna koppla bort helt och bara låta någon annan leda mig igenom och framåt. Men den möjligheten har jag inte så ofta. Så egenkokat eller korta nät- eller bokbaserade pass gör att jag ändå får så mycket yoga som jag känner att jag minst behöver, just nu. Om någon frågar om ett år har jag säkert ändrat mig igen...

Ibland det svåraste - att sitta stilla och andas och vara i nuet. Foto: M. Eklund