Inte lika lyrisk

Eftersom solen sken från klarblå himmel idag hade jag planer på att göra en söndagsvariant av fredagsmyset, fast i dagsljus. 

Det jag inte tagit med i beräkningen var vindfaktorn. Samt det faktum att Olstorp är den lägst prioriterade anläggningen på Vreta SkiCenter som det så fint heter. 

Herreminskapare vad skräp det var i spåret! Grenar, kottar, barr, mossa. Eftersom det var fyra plusgrader igår och sedan frös på så var det klisterföre. Ingen superbra kombination direkt. Efter en knapp kilometer såg skidorna ut så här: 

Envisades ett tag till, men eftersom det bara tog tvärstopp stup i kvarten så insåg jag att om det skulle bli nån åkning att tala om var det enda som gällde att åka hem, göra rent och valla om och sen åka nån annanstans. Det var jag för lat för. Så dagens runda blev nog tidernas kortaste, endast 1,5km. Jag blev inte ens varm! 

Jaja, skidåkning är kontrasternas sport och man vet aldrig vad man bjuds på eller hur det går.

Vad Vreta själva säger om spåren? Som vanligt att de är toppkvalitet. 

Kanske borde jag göra som sambon föreslog: köpa skateskidor och slippa vallatrassel...