Vad är väl en bal på slottet?

Igår hade jag möjlighet att gå på fest på Finspångs slott med jobbet, efter jobbet. Inte bal, men ibland kan man nästan tro att det är det med tanke på hur folk piffar upp sig. Jag brukar alltid känna mig som den fula ankungen.

Det brukar vara en skojig tillställning, men i år kändes det mest krångligt och jobbigt att gå. För antingen skulle jag behöva köra för att ta mig hem, eller vänta på en gemensam buss som skulle gå kl 01 (!), vilket innebär att jag skulle vara hemma ca kl 03 efter att ha försökt ta mig hem med lokalbuss sista biten. Med förkyld Liten hemma och skidspår som lockade med lördagsåkning runt knuten (inte aktuellt om man varit uppe till kl 03...) så kände jag mig rätt tråkig och läskigt förnuftig när jag tackade nej. Fast det handlar ju bara om #glädjebalansenergi. Visst, en fest hade varit rolig för stunden, men hade mest skapat obalans och brist på energi. Istället familjehäng, mys, skidåkning, sömn och ordentligt med mat. Fullträff på allt.

Väl i skidspåret vid lunchtid idag, så ångrade jag mig inte heller en sekund att jag valde som jag gjorde. Att få trötta ut sig med hjälp av stakning slår baksmälla med hästlängder!

Men även skidåkningen skulle kunna bli ännu bättre. Om jag t ex 

- hade en personlig vallare som alltid hade mina skidor redo när jag vill åka

- hade uppgraderat mina skidor och pjäxor som börjar sjunga på sista versen. Snart ingen fästzon kvar ju! Och snabbt sönderfall i pjäxorna...

- hade en sjukt stark överkropp 

- inte frös så förbenat om händerna jämt

Då, skulle nog skidåkningen vara precis som en bal på slottet! Alldeles, alldeles... underbar!

Menmen... Vad är väl en bal på slottet?

Mina trotjänare och bästa kompisar, som börjar bli lite trötta och luggslitna. Foto: M. Eklund