Fredagsfys eller fredagsmys?

Först tänkte jag skriva fredagsfys efter fredagsmys. Men sedan insåg jag att fredagsfyset nog nästan var en del av fredagsmyset. Eller kanske till och med var en förutsättning för mitt just nu mysiga humör.

Jag har åkt skidor. I Olstorp för första gången den här säsongen. I mörkret. Till doften av nyfällda granar. I elljusets sken. Ensam sånär som på två-tre manliga åkare. Varav en pratade i telefon samtidigt som han åkte (!). 

Toksnabba spår. Toklite fäste. Tokleende på läpparna alla tre varven. Toklycklig i skidåkarsjälen. Sög in de snötyngda träden i minnet. Stillheten. Knarrandet. Det vinande ljudet i nerförsbackarna. Den ångande andedräkten i uppförsbackarna. 

Ju mer jag tänker efter så var det nog mer fredagsmys än ren fredagsfys. Om än lite svettigare mysvariant än familjemyset innan jag stack iväg. 

Så himla mysigt och härligt att jag till och med glömde fota ordentligt. Så här glad var jag efteråt iallafall!