Alvedonsoldater

I söndags när jag åkte från stan efter veckohandlingen lyssnade jag på Zimmergren & Co på P4 och där pratades det om Alvedonsoldater. Ni vet, sådana där som blir sjuka, tar ett gäng Alvedon (eller motsvarande) och går till jobbet ändå. Där jag jobbar skryter de också gärna om att de är sjuka på jobbet, eftersom de är såååå oumbärliga för verksamheten. Så himla bra ord; Alvedonsoldater!

 

I programmet diskuterades varför dessa tappra själar helst borde hålla sig hemma med sina förkylningar eller influensor. Det gick mest ut på hur äckligt det var med snor och att behöva se snorpapper, eller höra hostningar och harklingar, eller höra snyfthistorier om folks Alvedon-botade krämpor. Dvs fokus var på det förhållandevis lilla obehag som kan skapa för omgivningen genom ljud och skräp. Men tro mig, de här soldaterna kan faktiskt vara rent dödliga. De är nämligen fullkomligt hänsynslösa, förmodligen (hoppas jag) utan att de tänker på det själva.

 

För det som för dem är en harmlös förkylning eller på sin höjd en lite jobbig influensa, kan för andra vara rena dödsstöten. För de mer infektionskänsliga, som faktiskt riskerar att dö om de smittas av vanliga virus eller bakterier, just eftersom deras immunförsvar är satt ur spel. För dem som är anhöriga till infektionskänsliga, men ändå behöver kunna sköta ett jobb, handla mat, eller kanske julklappar till barnbarnen blir tillvaron en ständig oro för var nästa soldat kan tänkas dyka upp med sin stolta smitta. Som de mer än gärna tycks sprida i sin omgivning.

 

Men om man tänker på att kollegan kanske har en cancersjuk fru, eller att dagiskompisen kanske har en mormor som skulle dö av elaka influencabaciller, då kanske det inte känns lika coolt längre? Att gå till jobbet med sin smitta och veta om att man medvetet riskerar livet på medmänniskor, blir man stolt av det?

 

Naturligtvis vet jag att inte alla har möjlighet att stanna hemma från jobb, eller sociala sammanhang när man är "lite" sjuk, men det har blivit lite för hippt att ”härda ut” för att man är så ”viktig” på jobbet tycker jag. Vad är det som är så coolt med att snörvla på jobbet egentligen?

 

Nä, äckelfaktorn är visst en del av det hela, men jag tycker nog ändå att smitt-grejen är mer allvarlig, även om jag är lite partisk i ämnet eftersom jag är en sådan där anhörig som inte vill bära med mig livsfaran. 

Kanske kan det ändå vara värt en tanke: Om jag går till jobbet nu med min förkylning/influensa, riskerar jag att vara en livsfara då? Vid minsta tvekan: Stanna hemma! Bonus: färre kollegor blir förkylda och den totala produktiviteten på jobbet ökar förmodligen.