Så himla skönt

Min konditionsträning just nu består mest av längdskidåkning (förutom lunchgympa då och då). Det kanske kan tyckas lite konstigt med tanke på hur den här vintern har varit (även om det faktiskt har kommit lite riktig snö nu). Men vi har skidspår nästan runt knuten. Konstsnö förvisso, men dock skidspår. Spåret är ca 1,5km för tillfället, och är på sina ställen lite tilltufsat efter allt regn och blåst. Men fullt åkbart, åtminstone för att bara få lite vardagsträning några gånger i veckan.

 

Sist jag var där (i helgen) var det ordentlig träning till och med, eftersom jag misslyckats helt med fästvallan och missbedömt underlaget. Stakning uppför är rejäl överkroppsträning kan jag säga! Det är vid sådana tillfällen det känns väldigt skönt att just nu bara ha skidåkningen som vardagsnöje. Att ta några varv, på sin höjd 7-8 st, när man känner för det och tar sig tiden. Istället för att harva tiotals varv där för att samla mil till Vasaloppssatsningar, som många gör som åker där. Jösses vad stressande det skulle vara, och vad less jag nog skulle vara efter ett tag, kanske rent av yr, av att snurra runt varv efter varv för att bygga mil.

 

Det är så skönt att jag åkte Vasaloppet och Öppet spår de där tipp-topp-super-vintrarna för några år sedan när det fanns hur mycket snö som helst. När åkningen var en fröjd och man kände sig som en drottning i spåret nästan jämt. Så skönt att slippa pressen när vintrarna är så usla som de varit i år. Men också så väldans skönt att det faktiskt ändå går att åka skidor när man vill liva upp vardagen ibland och när knäna inte riktigt klarar löpning med Icebugs (som nästan är ett måste i isinfernot här nere i söder).

 

Om man vill hålla koll på hur det ser ut i spåret så har de en mycket fiffig webkamera man kan smygkolla på innan man ger sig ut, och hur temperaturen (det var ju det där med vallan...) ligger just där ute.