Skogsmorgon

Jag blir på så otroligt mycket bättre humör när jag får lufsa en sväng i skogen. Därför blir jag också ganska sur när de ibland inte blir av, eftersom det än så länge är ganska sällan jag kan springa, för att undvika att få ont (ja, jag vet att jag skulle kunna undvika det genom att styrketräna MYCKET mer).

Dagens lilla runda var planerad men blev oplanerad, kan man säga. Man vet liksom aldrig när och hur man får tillfälle att springa numera. Jag hade planerat en morgonrunda idag. Träningskläder och duschväska framtagen igårkväll. Såg jättemycket fram emot en solig morgon på daggiga stigar.

Men så blev uppstigningen lite senare och struligare än planerat. Blev därför lite butter för att min plan såg ut att gå om intet (man kan ju inte glida in på kontoret hur sent som helst liksom). Brassade frukost och muttrade lite för mig själv och fick sällskap av resten av familjen som inte kunde somna om. Vet inte hur det gick till, men hux flux så var jag ändå färdig den vanliga tiden. Blev lite ställd. Nu fanns ju ändå tid att springa lite! Eller?

På sambons förslag tog jag med grejerna för att kunna fundera i bilen och bestämma mig på vägen. Övertygade mig själv mer och mer ju längre in i östgötaskogarna jag kom. Framme på bruksorten var saken biff. Tror aldrig jag bytt om så fort faktiskt. Tassade ut på mjuka stigar ca 7.15 och aldrig har jag väl varit så tacksam mot mig själv för att jag tog tillfället i akt.

Som jag misstänkte var det bara så himla härligt. Skogen badade i morgonsol, fåglarna började vakna och vitsipporna började veckla ut sig för dagen. Var liksom bara tvungen att stanna och ta några morgonbilder. Eftersom jag hade glömt Garmin hemma hade jag ändå telefonen framme med FunBeat som ersättare för att ha koll på längd och tid. Några Kodak moments brändes av nästan utan stopp och förvånad insåg jag att jag lyckats jogga hela rundan utan att behöva gångpaus för att skona ömma knän. Ja, bortsett från de där Kodak-moments då...

 

En knapp halvtimme senare speed-duschade jag som aldrig förr (rekord tror jag, även om det är långt kvar till Gunde-nivå) och kunde nöjd och glad sladda in på kontoret bara en timme efter att jag stack ut bland stigarna. Gött!