Lite längre

- av glädje, i balans, med energi

2 mars 2013

8 veckor senare

Nu har det gått drygt åtta veckor sedan jag drog upp min hamstring för andra gången. Enligt förståsigpåare borde därmed värsta läkningstiden vara över och muskeln vara "hyfsat funktionsduglig" igen. Så hur har det gått då?

Ptja, jag kan nog hålla med. Jag störs inte nämnvärt av skadan till vardags, även om jag känner av den vissa dagar. Jag kan i princip göra det jag vill göra, det är inte en trasig hamstring som är det som hindrar mig från att röra på mig längre. Samtidigt så märker jag verkligen att det är nu den farliga perioden börjar. När man tror att man är "i princip bra" men egentligen fortfarande är ganska stel, svag och oelastisk i muskeln jämfört med det friska benet. När man gärna tar i för mycket och riskerar att dra upp skadan igen.

Så det är faktiskt min smala lycka just nu att jag av andra anledningar inte bör träna som jag brukar. För då hade jag garanterat blivit dumdristig, så väl känner jag mig själv. Förra helgen var jag såååå sugen på att åka skidor och lekte med tanken att "bara testa lite där det är platt". Problemet är ju bara att det aldrig är helt platt, och benet är inte helt bra. Som tur var, så var det ganska isigt ute, så jag ville inte riskera att ramla av andra orsaker och lyckades hålla mig i skinnet.

Så jag tackar ödmjukast dansören/dansösen i magen för att jag faktiskt lyckats rehaba mer klokt än jag nog gjort annars...

Rörlig tycker jag att jag blivit igen. Jag kan utan problem stå med handflatorna i golvet med raka ben, magen till trots.

Foto: M. Eklund


Börjar också känna att styrkan återvänder och på dagens styrkepass gick de excentriska enbenscurlsen bättre än tidigare. Kunde t o m lägga på lite vikt utan smärta och känsla av muskelsvaghet.

Kan man inte vara starkast på gymmet får man vara färggladast! Foto: M. Eklund
Så vad har jag gjort för att komma så här långt då?

  • Lagom långa promenader, alltid slutat om jag fått ont
  • Alltid lång uppvärmning på cykel (minst 10, helst 20 min) med endast lätt motstånd innan annan träning på gymmet
  • En hel del rena cykelpass för att verkligen få blodgenomströmning i benet och ändå få flåsa lite
  • Crosstrainer i måttliga mängder
  • I princip dagliga styrkeövningar i form av bäckenlyft, benspark och bencurl. De senare veckorna kompletterat med benböj och enbensbäckenlyft.
  • I princip daglig dynamisk stretch av hamstring, kompletterat med stretch av rumpa, insida lår, höftböjare, för att inte riskera för korta muskler på andra ställen
Fortsättningen får bli liknande, i allafall under våren, med måttliga styrkeövningar, och konditionsövningar anpassade för situationen. Stretchen känns viktig, det gäller bara att komma ihåg den och prioritera den nu när skadan inte gör sig påmind hela tiden. Det är nu det svåra börjar!

Etiketter: ,

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Om man ni ska vara skadan så är det ju väldgt lämpligt att eländet inträffar när man ändå inte kan träna fullt ut. En gång lyckades jag matcha ihop ett litet knäproblem med en rejäl influensa. Kändes inte fullt lika frustrerande att vara sladad just då.
Tycker du har varit superduktig med din rehab!! Åtta veckor är ju hur länge som helst och du har bitit i med daglig styrka och stretch.Bravo!
Appropå stretch - det finns inte en chans att jag lyckas få ner några handdflator i golvet så där snyggt.

2 mars 2013 kl. 19:49  
Anonymous Anonym sa...

Vad kul att höra!!
Jätteduktig att hålla i gång träningen som du gör!
Och vilka fina tights! Jag såg dem i affären och tänkte köpa dem sen... när jag kom tillbaka fanns inte mer :(
Du är fin med din mage!!
Kram

7 mars 2013 kl. 08:17  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Hehe, nej, det är faktiskt nästan så att jag är mer vig nu än jag var innan. Eller snarare att jag börjar bli så vig som jag var i tonåren!

7 mars 2013 kl. 20:21  
Blogger Malin - Lite längre sa...

Tack tack :-)
Kram!

7 mars 2013 kl. 20:21  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida