Veckoplanering och tvivel

Mindre än fyra veckor kvar nu. Kräver minutiös planering känns det som. Särskilt eftersom kvartalsrapportering på jobbet ska hinnas med samtidigt, och eftersom att det hela tiden händer saker på jobbet som inte får hända som också måste hanteras, och eftersom att jag för tillfället har två personers arbetsbelastning. Ekvationen kanske inte riktigt går ihop men på något vis ska det nog gå. Med noggrann planering och prioritering.

Prio 1: Ordentlig sömn. Utan den är jag rökt, både på tränings- och jobbfronten. Lyckades hyfsat i natt och kände mig rätt fräsch åtminstone halva dagen....

Därtill är ju naturligtvis kosten viktig för att orka och jag försöker äta rejäl husmanskost och mycket frukt och grönt där till, som vanligt. Skulle kunna lägga hur mycket som helst på kosten också men just nu känns enkelt och rejält som ledorden. Inga nya experiment även om jag är sugen. Samt mycket vätska i värmen!

Den här veckans träning blir också lite av återhämtning. Är fortfarande rätt sliten i flåset (men benen är oförskämt fräscha) efter långpasset i helgen så veckans distanspass får skjutas en dag till. Det här är planen:

Måndag: Styrka hemma. Knä- och höftrehab och -prohab. Plankor, armhävningar och tåhävningar.
Tisdag: Vila
Onsdag: Lunchlöpning eller efter-jobbet-löpning på Mellanvarvet
Torsdag: Återbesök hos sjukgymnasten och därefter veckans längre yogapass.
Fredag: BodyCombat om jag kommer ifrån jobbet i tid
Lördag: Vila
Söndag: Backvarv i Olstorp med ytterligare test av sportdryck och utrustning inför Tjejmarathon. Förhoppningsvis kring 15 km i allafall.

Har litegrann förträngt både hur jobbigt passet i lördags var och att det faktiskt var distansrekord för mig. Mindervärdighetskomplexen kryper sig på och jag känner mig liten bland alla de där erfarna ultrabrudarna som ska springa Tjejmarathon. Det verkar dock som att loppet Jättelångt går ungefär samma sträcka, samma dag, fast åt motsatt håll. Kan ju bli lite pepp av det, att faktiskt möta löpare lite då och då. Men måste nog ändå jobba lite med tankarna för att tro att detta ska gå vägen. För det ska det ju. Bara för att det är för den här verksamheten. Och bara för att det inte är ett vanligt mesigt tjejlopp! Sponsring dimper förresten in i stort sett dagligen från nära och bekanta, så glad!