Tacksam

Idag har jag varit helt dränerad på energi (inte bara för att vi håller på och dränerar om huset...). Vaknade med en sträv, kliande känsla i svalget och misstänkte förkylning på gång (ärvd av sambon troligen). Så dagen omplanerades och fysiska aktiviteter ställdes in, för att förhoppningsvis mota Olle i grind som det så fint heter.

Kiwi till frukost utöver den vanliga gröten, ägget, mackan och kaffet (även om kaffet tar ut C-vitaminen lite, jag vet!). Stor sked med honung och så påbörja vattningen. Jag försöker alltid dricka MYCKET vatten när jag håller på att bli förkyld, för att liksom skölja ut det onda. Oftast fungerar det rätt bra (även om jag sällan är förkyld mer än max en gång om året) , särskilt när man har en lördag där man kan ta det lugnt.

Sambon och svärmor for på förmiddagen till veterniärjouren och kom tyvärr ensamma därifrån så det har liksom lagt sig en matta av sorg över mig. Vet därför inte riktigt om jag verkligen är lätt förkyld eller om det bara är annat snörvel... Det var hur som helst oundvikligt att det blev som det blev men det är hårt ändå.

Mitt i allt så hoppas jag att det är slut på förluster nu. Jag väljer att försöka vara tacksam för det som finns kvar, för dem som förgyller min vardag. Jag försöker ta hand om mig extra mycket. Äta mycket frukt och grönt. Vila. Ta ett bad med olivolja i så man blir så där härligt mjuk. Vila ännu mer. Läsa tidningar jag inte tagit mig tid till. Lösa korsord (pensionärsaktigt, jag vet!).

Förhoppningsvis vinner jag över bacillerna i allafall och kan ta en härlig långtur ute i friskluften imorgon. Känna livsandarna återvända och få lite energi och kunna stötta dem som behöver det mest av allt just nu.