Nu går jag verkligen mest hemma och väntar. Och väntar. Och hoppas. På att krabaten ska titta ut välbehållen och frisk. Det gör liksom att jag har tid att observera omvärlden på ett sätt som jag inte brukar. Kan konstatera att knoppar brister precis överallt. Till och med mina inneblommor som inte blommat sedan vi flyttade till huset har nu bestämt sig för att blomma alla samtidigt (förutom novemberkaktusen då...). Kan nog inte ta åt mig äran direkt, eftersom jag försökt få dem att blomma hur länge som helst. Men fint är det ju!
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Foto: M. Eklund |
Uteblomstren däremot, de formligen exploderar, så de får man nästan bevaka dagligen för att inte missa den vackraste perioden. Även om vår lilla grop tycks vara en egen klimatzon och ligga någon dag efter resten av området! Snabbast just nu är nog pionerna, som växer typ en decimeter om dagen!
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Fjolårets violer överlevde inte i sina krukor... Foto: M. Eklund |
 |
| ... men tycks ha spridit sig till alla andra möjliga och omöjliga ställen. Foto: M. Eklund |
Så nu är det nog dags att ta dagens promenix. För att beskåda naturens framsteg, och hinna få lite sol på näsan innan dagens förmodade regnskurar.
Etiketter: Vardagsbetraktelser
2 kommentarer:
Du lyckades då sannerligen hitta den perfekta tiden på året att gå i väntans tider. Åh, så spännande detta är! Längtar så efter att få se första bilden på det kommande underverket!
Här är det tvärtom. Mina orkidéer (vilket är många) blommar mest på vintern... Haha!
"Vanliga" blommor överlever tyvärr inte här.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida