Lite längre

- av glädje, i balans, med energi

13 maj 2012

Segt som sirap

Egentligen borde jag inte ha väntat mig något annat. Jag hade ju de flesta faktorer mot mig:

  • Jetlag i början av veckan
    • Därav dåligt med sömn, förutom i natt då jag sov nästan nio timmar
  • Superdupermegastressig vecka på jobbet (igen)
    • Därav minimalt med återhämtning och mindre tid för träning
  • Överdagenresa till föräldrarna igår
    • Därav över 6 timmar i bil och dåligt med både vätske- och näringsintag (för att inte tala om stela knän och rygg)

Men hoppet är det sista som lämnar människan och skam den som ger sig! Som tur var hade jag bara planerat in ett "kort" långpass idag, eftersom jag åtminstone lärt mig lite av erfarenhet och vet att jag brukar vara rätt slut efter USA-resorna. 16,2-km-varvet låg på agendan. Förutsättningarna var lysande: strålande sol och endast ca 9 grader i skuggan när jag gav mig iväg. Nya Nathan Intensity Hydration Vest på ryggen. Trekvarts-tights, och för att skona vaderna så fick trotjänarna Saucony ProGrid Ride idag sitta på fötterna.

Ändå var det mest segt. Skönt som sjutton att vara ute efter att ha suttit inne hela dagen igår. Men sprang liksom med handbromsen i på något sätt. Inga krafter att ta av. Inga vätskereserver. Negativa tankar i huvudet (som jag iförsig bryskt motade bort efter ungefär halva rundan). Varmt fast det inte borde vara det. Högervad som stumnade efter bara några kilometer. Blev inte värre sen, förutom på slutet, men ändå. Trodde massagen i torsdags faktiskt fått det att släppa lite, men icke!

Mötte stora gäng med cyklister och fick faktiskt armbåga mig igenom bägge klungorna när jag joggade förbi Fröken Jennys. Där hade de glasspaus och ämnade inte släppa förbi någon joggare...

Hur som helst, igenom kom jag i allafall och har sen inte varit nämnvärt segare än vanligt, vilket är konstigt. Pulsbandet krånglade och efter googlande verkar det betyda att det behöver bytas. Tror inte jag snittade på puls 89 under km 13 t ex... Ryggsäcken däremot var en hit. Sååå skön! Även om bitventilen var lite svår att få vätska igenom, krävde liksom lite för mycket sug för att få ur något. Men jag lär mig väl. Återhämtar mig nu med tigerbalsam och kompressionsstrumpor för de stela vaderna och tar nya tag och planerar nästa veckas träning. Om vaderna är med mig.

1 kommentarer:

Anonymous Jenny sa...

Vilket pannbenspass.....imponerande!

14 maj 2012 kl. 08:48  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida