Ett undangömt benpass

Idag körde jag ett sådant där "jag-måste-träna-även-om-jag-inte-har-tid-lunchpass". Om jag ska ha nån chans att kunna springa långt igen behöver jag få mina benmuskler att vakna och det gör de ju sannerligen inte av att sitta på kontor!

Passet i korthet. Foto: M. Eklund

Så 500 repetitioner för de arma benen blev det. I omklädningsrummet, i brist på bättre lämpat utrymme. Lite sådär halvt lystrande när någon gick förbi i korridoren utanför. För jag måste erkänna att trots att jag egentligen inte bryr mig så skulle det ju kännas ändå kännas lite pinsamt att bli "ertappad" där på golvet. Av någon konstig anledning.

För ingen skulle väl ha reagerat om jag hade suttit i cafeterian en bit bort och mumsat wienerbröd hela lunchrasten. Det hade ju inte krävt "förklaring" på samma sätt som att självmant svettas på en rast!

Gött var det hursomhelst!

Träningspose a la Johanna - nöjd och glad! Foto: M. Eklund

Men hur tusan jag ska väcka ordentligt liv i framsida lår, det vet jag fortfarande inte...