Synligt osynlig

Jag har varit rätt frustrerad på sistone över att inte få till några ordentliga träningspass. Det är liksom så himla mycket annat som också vill få plats och dessutom är det inte jättemånga veckor kvar innan jag ska bli kontorsråtta igen så jag prioriterar kvalitetstid med vår vilda gullunge. Så statistiken från Funbeat är inte så imponerande på sistone direkt.

Det är inte många minuter per dag om man slår ut det som ett snitt. Men ändå. Trots osynligheten i loggen så upptäckte jag häromdagen att det ändå ser ut som att jag tränat. I lördags var det Mama Tummy Day och jag fotade min mage såhär 7,5 månader efter förlossning. Ser inte så otränad ut som statistiken skulle kunna antyda.

Så kanske behöver jag inte vara så frustrerad som jag känt mig. Den där kvalitetstiden med gullungen gör sig kanske tillkänna på andra sätt än i min Funbeat-statistik. Jag menar, benböj med bebis framför spegeln för att få henne att skratta. Famn-tango på vänsterarmen, med påkopplade magmuskler såklart. Otaliga lyft med dryga 9kg-bebis per dag. Bus med busig bebis. Mys med mysig bebis på armen. Bärande på tandsprickningskinkig bebis. Inget som syns i min träningsdagbok. Men är fullt synligt i spegeln. Tydligen.

Skulle dock vilja att den kändes mer i kroppen också. På rätt ställen. Som corestyrka, inte som ryggömmande. Mer transversuspåminnelse framöver alltså. Sagt och gjort.