Svåryogat

Jag försöker och försöker. Senast idag. Har testat det mesta känner jag. Letar filmer på Youtube. Har några DVDer här hemma. Har papperspass och någon gammal yogabok. Prova-på-testat Yogobe. Men ändå får jag inte till den. Den där regelbundna yogan. Med rätta feelingen (inte bara en vanlig stretch alltså). Helst så regelbunden att den görs varje dag. Det blir liksom bara sporadiskt utfört när jag ska göra det själv. När jag ska göra det hemma. Feelingen är inte heller som den ska så ofta.

Det finns liksom så många distraktionsmoment här hemma. Som ska baras. En tvätt som bara ska vikas, en pappershög gås igenom, något som bara ska kollas, fixas, grejas. Som liksom uppehåller tankarna och vägrar fly sin väg de få gånger jag faktiskt slår mig ner på mattan. Även fast jag bestämt mig och känner i hela kroppen att jag så väl behöver landa i yogan.

Det verkar nästan som jag behöver en yoga-fröken (ja, för det är oftast fröknar och inte magistrar...) som leder mig till den rätta yogafeelingen. Eller en lokal med lugn musik i bakgrunden och dunkel belysning. En lugn röst som leder mig och tar tiden åt mig (även om jag lika gärna skulle kunna gå på känsla och inte timea övningarna hemma, jag vet...), så jag helt slipper tänka själv.

Kanske att jag ändå skulle leta fram den där cd'n med yogamusik jag har nånstans, som jag köpte hos yogakraft. Distraherande lugnande bakgrundsmusik är kanske grejen? Men jag är inte säker på att det hjälper heller. Tvätthögarna och det andra finns ju liksom kvar även bakom ljudet. När jag sitter kvar mitt i det så att säga. Jag kanske helt enkelt behöver ett yogarum. Ljud- och intrycksisolerat, går det att fixa?

Lika lätt som den en gång svårfixade hemmastyrketräningen är att få till numera, lika svårt är det att hemmayoga. Frågan är bara vad som kan knäcka yoganöten.

Hemmayoga. Så välbehövligt. Så svåruppnåeligt.