Matsvinn helt i onödan

I helgen som var hade vi dop för lill-Trollet. En familjetillställning med tio vuxna och fyra barn. Vi ville bjuda på mat men inte laga själva. Så vi anlitade en närliggande restaurang för catering. God mat var det. Men när kocken ringde häromdagen och frågade om vi var nöjda med allt så kände jag att jag inte svarade helt sanningsenligt när jag sa ja. För detta var vad vi fick (foto: kära syster):

På allvar. För tio vuxna och fyra små barn! Inte ens om man bara tagit en av varje grej får det ju plats på en tallrik! Såna mängder så det är rent löjligt!

Trots att vi åt så vi storknade hela helgen, bjöd bort matlådor och frös in det som gick fick vi ändå slänga kilovis med mat. Jag övervägde om det fanns nåt typ soppkök att lämna in det på, men på måndagen började ju grönsaker och sånt redan bli dåligt.

Det är ju såklart bra att det fanns tillräckligt åt alla men sådana här enorma mängder känns bara så onödigt. Är valuta för pengarna alltid lika med mängd i cateringvärlden?

Vad hände med lagom liksom? 

Pulsigt styrkenytt

Det händer inte så mycket på min träningsfront känns det som. Det blir liksom inte så många tillfällen i veckan som jag känner att jag faktiskt tränar. Eller tar mig tid att träna sammanhängande. Och promenader är ju inte så spännande i längden, även om de blir långa både tids- och kilometermässigt.

Men i förra veckan fick jag ett nytt, kortare men pulshöjande, styrkepass. Riktigt skojigt faktiskt. Och väldigt praktiskt eftersom det kan göras både hemma och på gymmet. Kräver bara hantlar och pilatesboll. När jag körde igenom det hittade jag bara 2kg-hantlarna, så vissa av övningarna blev inte så tunga direkt. Men träningsvärk fick jag ändå. Mest av pulshöjarna som var inlagda mellan styrkeövningarna. Typ mammaburpees, grodhopp utan hopp och sånt. 

Men nästa gång ska jag nog rota fram lite tyngre resurser, även om dessa godingar gjorde träningspasset rätt behagligt. Men behagligt ska det ta och bli slut på, hur ska man annars bli starkare?

Halvvägs

Herregud, vad tiden flyger! Jag är redan halvvägs i min baklängesgraviditet. Trollet är drygt 20 veckor. Tänker tillbaka på hur det var när hon funnits 20 veckor i min mage. Att få närskåda Trollet på rutinultraljudet. Att börja kunna visa upp en bula. Att inte kunna röra sig som man vill för bulans skull och för det skadade lårets skull.

Nu har jag inte längre någon bula. Den har försvunnit alldeles för fort och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Äter, äter och äter, och blir inte så glad åt kommentarer om att "det inte är så smart att banta när man ammar". Nä, den här amningsdieten är lite för effektiv, men det är i allafall väldigt tydligt vem som får del av det som jag inte själv lyckats behålla. Gott så!

Formmässigt och träningsmässigt då? Till min stora förvåning har jag inte haft nåt endaste ryggont av att bära omkring på lill-Skruttan. Det tackar jag styrketräning, och framförallt magträning för. Jag gör inte så mycket klassiska plankor (har andra riktigt tuffa post-preggo-övningar) men klarar en minut på knä nu och har börjat göra dem på tå. Armhävningar kan jag göra många fler än för bara några veckor sedan och min hållning är betydligt bättre. Känner mindre av knä och baksida lår också, tack och lov. Men stark? Nä, det skulle jag nog inte kalla mig än.

Däremot starkare än när jag var gravid i vecka 20, helt klart. Tror även konditionen är bättre, trots löpartorkan (som jag förhoppningsvis kan råda bot på snart, längtar!!). Så det känns rätt skönt, att kroppen ändå återhämtar sig, och samarbetar med mig så att jag kan orka vara en glad och aktiv mamma.

Min målbild är fortfarande Fit for Öppet spår 2014, även om det som bekant är fulltecknat nu och det inte alls är säkert att det blir något lopp. Målbilden finns där av en anledning. Jag vet liksom hur känslan är i kroppen när man är redo för nio mil i fäders spår. Jag har gjort det förr och vet vad jag strävar mot. Oavsett om det blir något korsande av startlinje eller ej. Vägen dit känns lite krokig sådär, för träningen numera ser definitivt annorlunda ut än den gjorde sist jag tränade för långlopp på skidor. Numera blir det t ex amningspauser i styrkepass.

Yoga i hallen för att tillfälle gavs.

Promenader i löparmundering för att åtminstone lura knoppen att jag far fram i skogen.

Ofta ganska korta styrkepass. Långa lågintensiva "konditionspass" med mycket friskluft.

Träning på dagtid mer än på kvällstid.

Men tittar man i träningsdagboken, så tränar jag betydligt mer nu än jag gjorde som mitt-gravid. Känns gött det faktiskt! Och väldigt välbehövligt för en rehabiliterande gravidkropp.

Fulltecknat

Det är helt knasigt hur det står till i prestations-Sverige för tillfället. Den där planen om Öppet Spår 2014 verkar ha blivit något mer diffus. Nästan hela Vasaloppets vintervecka är full! I oktober! Puh...

Så jag får helt enkelt träna på och köpa mig en startplats om andan faller på. För drömma om gnistrande vinterdagar i skidspåret tänker jag göra ändå!

Appen MammaMage

En av få appar jag varit villig att betala för är appen MammaMage. Eftersom jag alltid tidigare varit stark i magmusklerna så var det en så annorlunda känsla när Lill-Trollet kommit att allt liksom bara var... borta? Inget magstöd alls, kändes det som. Ovant att lyfta utan att magen kunde hjälpa till och knasigt att försöka ta sig upp ur soffa och säng.

Därför ville jag få tillbaka den gamla forna styrkan på ett bra sätt och samtidigt undvika ryggont, felbelastning etc. Det är där MammaMage-appen är så finurlig. Hade jag börjat stärka magen själv hade jag förmodligen börjat med tyngre övningar än de som finns i appen. Nu gick det istället i sju nivåer, där första nivåns övningar är till synes jättelätta för en normalstark mage, men till min förvåning var de faktiskt inte det när man följde de detaljerade instruktionerna, bilderna och ibland till och med filmerna. 

Varje nivå avslutas med ett test, som ibland kändes lite som att testa i blindo, eftersom de detaljerade instruktionerna och kriterierna för hur man klarade testet kom först efter testet, till skillnad från övningarna. Så vissa test gjorde jag om när jag väl fattade vad som faktiskt var testkriterierna... 

Hur som helst, varje gång jag klarade en nivå så kändes övningarna i nästa nivå först väldigt svåra och mycket koncentrationskrävande. Men så nånstans i mitten (varje nivås övningar ska göras tio gånger) började jag känna att det gick att behärska dem. Knipa, dra in och slappna av med rätt muskler liksom. För att sedan kännas helt OK och ibland till och med lätt i slutet. Förhoppningsvis ett tecken på att jag gjort övningarna med rätt muskler och teknik. 

Starkare har jag iallafall definitivt blivit. Däremot fortfarande en bra bit ifrån den forna styrkan. Jag behöver en fortsättningsapp eller övningsbank eller nåt. Och det har jag ju på sätt och vis, eftersom det är bl a därför jag anlitat en annan expert på mammaträning, och magövningarna jag fått och nyligen börjat med känns fortfarande riktigt utmanande. Spännande att se hur stark min mage kan bli när den tränar rätt!

Helhärlig höst

Alltså den här hösten! Sol varje dag i princip. Precis som sommaren. Och våren. Och vintern... Undrar just när vädergudarna ska ta igen det. Kanske med snö i vinter? Man kan ju hoppas...

Imorse vaknade jag till -4 grader. Frost och sol. Idyll! Som vanligt en promenad på förmiddagen. Numera längre, eftersom Trollet gärna sover sött uppemot 1,5timme i vagnen. Vågade mig ut på en skogsstig idag.

Jag minns den som jämn och bred, lagom barnvagnsguppig. Det var den inte. Längre. Gissar att det är ett otal MTBer som skavt fram rötter och stenar.

Nåväl, vi tog oss fram ändå, men kommer nog att föredra kanalbanksgruset ett tag framöver.

Kanske tills den där snön kommer, och gör stigguppen rundare och mjukare igen. När den helhärliga hösten övergår i vidunderlig vinter.